Populär klubbdirektör....
Säsongsavslutning med Olympia igår. En 0-3-förlust mot Magallanes satte punkt för en usel säsong resultatmässigt, men för min egen del hamnade nederlaget helt i skymundan på grund av en klubbdirektör.
Det börjar redan på söndagmorgonen. Mannen ringer och hör efter om det finns någon plats i truppen för en spelare till - han själv. Om man då bortser från det faktum att han är en begränsad fotbollsspelare (och det är det i ärlighetens namn ganska svårt att göra) måste man ifrågasätta fräckheten att vilja ta ut sig själv på matchdagen, när 16-mannatruppen spikades redan i onsdags. Jag säger nej. Besvikelsen i hans röst går inte att ta miste på, men han säger att han trots allt tar med sig ombyte ifall något skulle hända. Det går jag med på.
Sen kommer återbuden. Jag borde vant mig efter alla gånger jag fått nej tack på matchdagen tidigare under säsongen, men jag antar att vissa saker aldrig går att vänja sig vid. Jag blir asförbannad. Till råga på allt är ett av återbuden vår målvakt och att hitta ersättare på den positionen med så kort varsel är ett projekt på minst en timme. En timme jag kunde och borde ha ägnat åt betydligt viktigare saker i förberedelseprocessen. Lyckas till slut lösa problemet men är då långt efter i min planering och väldigt stressad.
Efter detta följer de vanliga bekymren: förseningar till samling, runtringningar, spelare som gör sig okontaktbara, strul med spelarleg, stress med matchprotokollet.....vardagsmat numera. På grund av att jag var så stressad på morgonen glömmer jag att ta med mig avprickningsblock till samlingsplatsen och åker därifrån utan två spelare som sitter fast i trafiken och blivit försenade (naturligtvis utan att meddela mig). Det löser sig också till slut.
Dags för show.
Två återbud, en ersättare = en plats ledig i truppen. Klubbdirektören tar ut sig själv utan att fråga, eller tar åtminstone en matchtröja och byter om på eget initiativ. Detta är vad han lyckas uträtta under matchens gång:
- Byter in sig själv efter ca 10 minuters spel istället för en pigg Magge på eget initiativ. Blir rosenrasande redan då men väljer att inget säga. Han får en halvtimme på plan. Under denna period hinner han ta gåfotbollen till en ny dimension och även praktisera "det-händer-inte-ett-skit-runt-mig"-taktiken. Laget blir grovt lidande och till sist pallar jag inte längre utan tar ut honom.
- Försöker byta in sig själv på vänsterkanten istället för nyckelspelaren Chris. Jag ger Chris order att ignorera bytet totalt. Jag ryser fortfarande vid tanken på hur det hade sett ut.
- Gör sig själv till coach och byter spelare in och ut som han vill. Jag får nog. I halvtid tar jag honom i örat (använder kollektiva termer men alla fattar vem som pekas ut) och förklarar att jag och ingen annan bestämmer bytena (som om det skulle behövas...). Det funkar, han är tyst fortsättningsvis.
- Fortsätter byta spelare från bänken, dock inte sig själv. Märker först ingenting, sedan sätter jag stopp för det genom att ta ut mig själv.
- Ändrar spelsystem! Sätter in en spelare som vänsterytter när vi kör ett 4-3-3-system utan yttrar. Endast han själv och den inbytte spelaren vet om detta! Upptäcker detta först efter ett tag och kan då korrigera.
- Lämnar matchen (arg) när jag inte garanterar honom mer speltid.
- Många andra småsaker som i andra sammanhang varit stora händelser men som här förpassas till paranteser.
Med facit i hand känns det som ett mirakel att vi kom undan med 0-3 i baken med tanke på de förutsättningarna. Hoppas verkligen att mannen tar sitt förnuft till fånga och ber alla (mig speciellt) om ursäkt, men något säger mig att så inte blir fallet.
Vår nye klubbdirektör har börjat sin karriär mycket lovande. Han har en vision, ett engagemang och en handlingskraft som förmodligen kommer att bli Olympias räddning, det är jag tämligen övertygad om. Han måste dock inse att hans tid som A-lagsspelare är förbi och han måste inse att "övertaganden" likt det igår är oförsvarbara. Då och endast då kan föreningen gå vidare in i nästa säsong på ett sätt som slutar väl för samtliga inblandade.
Det börjar redan på söndagmorgonen. Mannen ringer och hör efter om det finns någon plats i truppen för en spelare till - han själv. Om man då bortser från det faktum att han är en begränsad fotbollsspelare (och det är det i ärlighetens namn ganska svårt att göra) måste man ifrågasätta fräckheten att vilja ta ut sig själv på matchdagen, när 16-mannatruppen spikades redan i onsdags. Jag säger nej. Besvikelsen i hans röst går inte att ta miste på, men han säger att han trots allt tar med sig ombyte ifall något skulle hända. Det går jag med på.
Sen kommer återbuden. Jag borde vant mig efter alla gånger jag fått nej tack på matchdagen tidigare under säsongen, men jag antar att vissa saker aldrig går att vänja sig vid. Jag blir asförbannad. Till råga på allt är ett av återbuden vår målvakt och att hitta ersättare på den positionen med så kort varsel är ett projekt på minst en timme. En timme jag kunde och borde ha ägnat åt betydligt viktigare saker i förberedelseprocessen. Lyckas till slut lösa problemet men är då långt efter i min planering och väldigt stressad.
Efter detta följer de vanliga bekymren: förseningar till samling, runtringningar, spelare som gör sig okontaktbara, strul med spelarleg, stress med matchprotokollet.....vardagsmat numera. På grund av att jag var så stressad på morgonen glömmer jag att ta med mig avprickningsblock till samlingsplatsen och åker därifrån utan två spelare som sitter fast i trafiken och blivit försenade (naturligtvis utan att meddela mig). Det löser sig också till slut.
Dags för show.
Två återbud, en ersättare = en plats ledig i truppen. Klubbdirektören tar ut sig själv utan att fråga, eller tar åtminstone en matchtröja och byter om på eget initiativ. Detta är vad han lyckas uträtta under matchens gång:
- Byter in sig själv efter ca 10 minuters spel istället för en pigg Magge på eget initiativ. Blir rosenrasande redan då men väljer att inget säga. Han får en halvtimme på plan. Under denna period hinner han ta gåfotbollen till en ny dimension och även praktisera "det-händer-inte-ett-skit-runt-mig"-taktiken. Laget blir grovt lidande och till sist pallar jag inte längre utan tar ut honom.
- Försöker byta in sig själv på vänsterkanten istället för nyckelspelaren Chris. Jag ger Chris order att ignorera bytet totalt. Jag ryser fortfarande vid tanken på hur det hade sett ut.
- Gör sig själv till coach och byter spelare in och ut som han vill. Jag får nog. I halvtid tar jag honom i örat (använder kollektiva termer men alla fattar vem som pekas ut) och förklarar att jag och ingen annan bestämmer bytena (som om det skulle behövas...). Det funkar, han är tyst fortsättningsvis.
- Fortsätter byta spelare från bänken, dock inte sig själv. Märker först ingenting, sedan sätter jag stopp för det genom att ta ut mig själv.
- Ändrar spelsystem! Sätter in en spelare som vänsterytter när vi kör ett 4-3-3-system utan yttrar. Endast han själv och den inbytte spelaren vet om detta! Upptäcker detta först efter ett tag och kan då korrigera.
- Lämnar matchen (arg) när jag inte garanterar honom mer speltid.
- Många andra småsaker som i andra sammanhang varit stora händelser men som här förpassas till paranteser.
Med facit i hand känns det som ett mirakel att vi kom undan med 0-3 i baken med tanke på de förutsättningarna. Hoppas verkligen att mannen tar sitt förnuft till fånga och ber alla (mig speciellt) om ursäkt, men något säger mig att så inte blir fallet.
Vår nye klubbdirektör har börjat sin karriär mycket lovande. Han har en vision, ett engagemang och en handlingskraft som förmodligen kommer att bli Olympias räddning, det är jag tämligen övertygad om. Han måste dock inse att hans tid som A-lagsspelare är förbi och han måste inse att "övertaganden" likt det igår är oförsvarbara. Då och endast då kan föreningen gå vidare in i nästa säsong på ett sätt som slutar väl för samtliga inblandade.
Kommentarer
Trackback