Till och med Materazzi hade rodnat
Seger med 2-1 i seriepremiären mot Hammarby. Och vilken otroligt skön sådan!
I superkorta drag: tidig ledning 2-0, följt av ett antal misslyckade försök att stänga igen butiken. Första 30 är vi totalt överlägsna, jämnare sista kvarten. I andra halvlek tar Hammarby över mer och mer av spelet och visar varför de är seriens tippade topplag. Vi har ett par farliga kontringar men lyckas inte avgöra. 10 minuter från slutet reducerar Hammerby och pressar sedan våldsamt för en kvittering matchen ut. Det sista som händer är en livsfarlig hörna med följande flipperspel i vårt straffområde. Två-tre gånger är jag beredd att anteckna kvittering men på något mirakulöst sätt reder vi ut det och håller undan till seger.
Fantastiskt, men inget för hjärtsvaga.
Är naturligtvis väldigt nöjd. Med resultatet i första hand men också sättet vi spelar och äger mittfältet på i första halvlek.
Det bästa av allt: de återkommande misstag vi gör och som tillåter Hammarby att komma in i matchen tror jag är av den typen som ganska lätt kan rättas till. Lyckas vi med det och dessutom kan börja sätta lite fler målchanser tror jag det här laget kommer bli grymt svårslaget i år.
***
Fast det är klart: fortsätter det vara så här spännande även i fortsättningen kommer jag förmodligen sitta i tvångströja, omgärdad av trevliga män i vita rockar, inom loppet av två-tre veckor. Tror fan aldrig jag varit så nervös som jag var i slutet av andra halvlek och det tog ett bra tag att få normal hjärtpuls efteråt.
För att dra till med en sliten klyscha: det är bra mycket jobbigare att stå vid sidan än att spela själv.
***
Händelse att minnas: en brutal eftersläng bakifrån på en av våra spelare i 65:e fick mig att fullständigt gå i taket.
Det är sant; gamle snälle Tony went bananas.
Var egentligen mer överraskad än arg - trodde ärligt talat inte att såna tilltag förekom i damfotboll - men enbart nersparkningen i sig tycker jag gott och väl motiverade utbrottet.
Jag lovar, till och med Marco Materazzi hade rodnat.
Ännu surare blev jag när huvuddomare Natasha gav sin syn på saken: gult kort. Ett skämt. Frågade med ett lätt stänk av sarkasm om det hade krävts ett mord för att ett rött kort skulle ha delats ut, men det valde hon att inte svara på (vilket inte direkt gjorde mig lugnare). Fick å andra sidan ingen tillrättavisning för mitt uppenbara hån så jag antar att hon någonstans insåg att hon förmodligen borde ha dömt annorlunda.
Efter matchen förklarade Natasha att hon bara hade sett en del av situationen och därför inte kunde ge mer än varning. Naturligtvis rent skitsnack. Hon såg antagligen i själva verket ingenting alls men kände sig ändå "tvingad" att agera när till och med lugnet själv (jag alltså) blev så pass upprörd som jag blev.
Fast det sa jag naturligtvis inte. Kände att jag redan hade utmanat ödet tillräckligt.
***
Tillbaks på jobbet och verkligheten. Dags att börja finkamma jordklotet igen.
Nån som vet hur man kan fixa 19 kg (19 kg!) färska smultron tills tisdag nästa vecka? Jag förväntas tydligen kunna det, men den här gången vet jag fan inte ens var jag ska börja.
Jag menar...smultron i april?!
***
0-0 mellan Inter och Lazio på San Siro är ett bättre resultat (för Inter) än det låter som. Tror inte det blir tal om någon förlust i returen (det är ju Coppa Italia och vi har ju Roberto Mancini) så minst en förlängning blir det.
Förmodligen mer.
Ska vi säga 1-1?
***
Kommer numera ofta på mig själv med att kolla NHL-resultaten från nattens matcher när jag går upp på morgnarna.
Anledningen är - naturligtvis - Peter Forsberg.
Kan ytterst lite om håkky men vill så gärna att det ska gå bra för Sveriges främste idrottsutövare genom tiderna. Det är han väl värd.
I superkorta drag: tidig ledning 2-0, följt av ett antal misslyckade försök att stänga igen butiken. Första 30 är vi totalt överlägsna, jämnare sista kvarten. I andra halvlek tar Hammarby över mer och mer av spelet och visar varför de är seriens tippade topplag. Vi har ett par farliga kontringar men lyckas inte avgöra. 10 minuter från slutet reducerar Hammerby och pressar sedan våldsamt för en kvittering matchen ut. Det sista som händer är en livsfarlig hörna med följande flipperspel i vårt straffområde. Två-tre gånger är jag beredd att anteckna kvittering men på något mirakulöst sätt reder vi ut det och håller undan till seger.
Fantastiskt, men inget för hjärtsvaga.
Är naturligtvis väldigt nöjd. Med resultatet i första hand men också sättet vi spelar och äger mittfältet på i första halvlek.
Det bästa av allt: de återkommande misstag vi gör och som tillåter Hammarby att komma in i matchen tror jag är av den typen som ganska lätt kan rättas till. Lyckas vi med det och dessutom kan börja sätta lite fler målchanser tror jag det här laget kommer bli grymt svårslaget i år.
***
Fast det är klart: fortsätter det vara så här spännande även i fortsättningen kommer jag förmodligen sitta i tvångströja, omgärdad av trevliga män i vita rockar, inom loppet av två-tre veckor. Tror fan aldrig jag varit så nervös som jag var i slutet av andra halvlek och det tog ett bra tag att få normal hjärtpuls efteråt.
För att dra till med en sliten klyscha: det är bra mycket jobbigare att stå vid sidan än att spela själv.
***
Händelse att minnas: en brutal eftersläng bakifrån på en av våra spelare i 65:e fick mig att fullständigt gå i taket.
Det är sant; gamle snälle Tony went bananas.
Var egentligen mer överraskad än arg - trodde ärligt talat inte att såna tilltag förekom i damfotboll - men enbart nersparkningen i sig tycker jag gott och väl motiverade utbrottet.
Jag lovar, till och med Marco Materazzi hade rodnat.
Ännu surare blev jag när huvuddomare Natasha gav sin syn på saken: gult kort. Ett skämt. Frågade med ett lätt stänk av sarkasm om det hade krävts ett mord för att ett rött kort skulle ha delats ut, men det valde hon att inte svara på (vilket inte direkt gjorde mig lugnare). Fick å andra sidan ingen tillrättavisning för mitt uppenbara hån så jag antar att hon någonstans insåg att hon förmodligen borde ha dömt annorlunda.
Efter matchen förklarade Natasha att hon bara hade sett en del av situationen och därför inte kunde ge mer än varning. Naturligtvis rent skitsnack. Hon såg antagligen i själva verket ingenting alls men kände sig ändå "tvingad" att agera när till och med lugnet själv (jag alltså) blev så pass upprörd som jag blev.
Fast det sa jag naturligtvis inte. Kände att jag redan hade utmanat ödet tillräckligt.
***
Tillbaks på jobbet och verkligheten. Dags att börja finkamma jordklotet igen.
Nån som vet hur man kan fixa 19 kg (19 kg!) färska smultron tills tisdag nästa vecka? Jag förväntas tydligen kunna det, men den här gången vet jag fan inte ens var jag ska börja.
Jag menar...smultron i april?!
***
0-0 mellan Inter och Lazio på San Siro är ett bättre resultat (för Inter) än det låter som. Tror inte det blir tal om någon förlust i returen (det är ju Coppa Italia och vi har ju Roberto Mancini) så minst en förlängning blir det.
Förmodligen mer.
Ska vi säga 1-1?
***
Kommer numera ofta på mig själv med att kolla NHL-resultaten från nattens matcher när jag går upp på morgnarna.
Anledningen är - naturligtvis - Peter Forsberg.
Kan ytterst lite om håkky men vill så gärna att det ska gå bra för Sveriges främste idrottsutövare genom tiderna. Det är han väl värd.
Kommentarer
Trackback