Ständigt dessa beslut
Jag har stora problem.
Jag vet inte om jag ska köra en niorätters avsmakningsmeny eller beställa från à la carten på Operakällaren ikväll. Det sistnämnda alternativet innehåller rätter jag absolut inte vill missa ("stekta havskräftsstjärtar med pilgrimsmusselmousse, jordärtskockspuré med svart tryffel och havskräftsky" är en av förrätterna, bara en sån sak), men å andra sidan: hur überskönt divigt låter det inte att säga att man precis dragit en niorätters på OK:s matsal?
Åh, dessa beslut. Håll med om att man kan ligga sömnlös för mindre.
Sneglar lite avundsjukt mot söder och mina sorglösa sms-kusiner på McDonalds i Slussen. De har inga sådana bördor att bära på sina axlar. Tänker för ett ögonblick på hur underbart befriande det skulle vara att få föra deras lyckliga, bekymmersfria tillvaro. Om så blott för en dag.
Sen släpper jag de tankarna, ruskar på huvudet, fokuserar blicken och fortsätter min vandring. Det är den här vägen jag har valt och den här vägen fortsätter jag gå. Med stora krafter följer stort ansvar och det är jag som är utsedd att ta det. Det är mitt öde, mitt kall, jag sviker det inte.
Det blir nog en niorätters trots allt.
Men med eller utan vinpaketet? Det är frågan.
Ständigt dessa beslut.
It sucks to be me.
***
Helg, sa ni?
Ja tack, det skulle vara trevligt. Den här fredagen avslutar en arbetsvecka som i och för sig inte varit i närheten av lika jävlig som den förra men som ändå i runda slängar innefattat en 65-70 timmar på kontoret. Jag tycker faktiskt att jag förtjänat att få sjunka ihop i soffan ikväll, sova mina 8 timmar och sen leva i trygg förvissning om att jag har en lugn och planlös lördag att se fram emot.
Men icke!
När jag kommer hem ikväll är det mest som ett startskott för det stundande helgracet. Jag börjar med en stilla hundutgång och följer upp med en snabbdusch, ett par timmar Operakällaren, hem, sova ett par timmar, upp i ottan, utbildning hela lördagen, födelsedagsmiddag i familjen, sova ett par timmar, upp och jobba söndag, fotbollsmatch på Hagsätra IP, bajamaja i Krakow och så ÄNTLIGEN lite vila på söndagkvällen! Problemet då är bara att jag har uppstigning 04:45 morgonen efter - och så börjar veckan om igen.
Med såna helger behöver man inga vardagar, typ.
***
I love Europe!
***
Fyra dagar kvar till Liverpool-Inter. Jag är relativt lugn. Fråga mig inte varför, men jag har en känlsa av att det här kommer att gå vägen. Att spelarna och spelet finns för att klara av det är ju givet, men det är något annat som övertygar mig. På nåt sätt tycker jag mig kunna se och höra på spelarna - intervjuerna det ger, blickarna i deras ögon - att där finns en trygghet och en förvissning om den egna kapaciteten som tidigare inte funnits där.
Normalt sett brukar vara ett jävligt bra tecken. Återstår att se hur pass bra människokännare jag är.
Fast visst finns det några orosmoln på den blåsvarta himlen, det hör liksom till. Matchovana nyckelspelare till exempel. Stankovic har bara spelat sporadiskt på grund av sin mystiska skada och Vieira hann knappt göra comeback från sin innan han "oväntat" åkte på en korkad utvisning och två matchers avstängning. Två spelare man helst skulle velat haft på plan alla de 180 minutrarna mot Liverpool men som nu istället får anses som ytterst osäkra kort.
Sen förstår jag verkligen inte vissa av Mancinis tankegångar kring laguttagningen. Maicon är skadad och borta; javisst, men då finns ju den fantastiske Javier Zanetti att tillgå på högerbacken. Istället spelar Mancini allt som oftast kortet Burdisso i det läget, och om så sker även mot Liverpool är det nog dags att börja oroa sig på allvar. Hur bofast han än må vara i det argentinska landslaget, i Inters startuppställning är Burdisso den svaga länken. Det såg vi om inte annat i helgen mot Catania.
Kanske anser Mancini att Zanetti är oumbärlig på innermittfältet? I så fall tycker jag att han borde ta och tänka om. Till på tisdag borde Inter ha Cambiasso, Vieira, Stankovic, Maniche, Pelé och Jimenez tillgängliga och då ser jag mycket hellre att man spelar med fyra av dem på mitten istället för att flytta upp Il Capitano och "offra" högerbacksplatsen.
Fast det är klart, jag misstänker ju förstås att hela den diskussionen egentligen är onödig. Har en känsla av att Maicons skada inte alls är så allvarlig som man vill ge sken av i Interlägret och att han mycket väl kommer att kunna spela på tisdag.
Vilka lurigpettrar Inter är i så fall!