Ett gott betyg...till Donadoni
Italien lever, helvete vad skönt! Sjukt trött idag men när utgången blev som den blev kan man ju inte säga något annat än att det var värt besväret.
"Vilken jävla styrka att vinna mot Frankrike trots att han som ska göra målen avslutar sämre än Charlie Davies" får jag på sms (morgonen efter!) av en som borde veta, och jag kan bara instämma.
Har någon haft mer oflyt i detta EM än Luca Toni?
Det är som Fjellström säger, han kunde ha lett turneringens skytteliga vid det här laget.
Borde kanske ha gjort, till och med.
Toni är Italiens sparkapital, får man igång honom kan laget ta det där sista avgörande steget som krävs för EM-guld.
Om inte, tja då blir det nog respass mot Spanien.
***
Desto tyngre var det tidigare under kvällen. Hela vägen ut till Värmdö bara för att inkassera en svidande 2-3-förlust, det var inte direkt vad jag hade hoppats på. Matchen som sådan påminde inte så lite om den mot Vaxholm, under långa stunder kändes det som att varje Huddingespelare spelade i sitt eget lag. Mot Tyresö hade vi samma problem men lyckades bryta mönstret och spela ett bättre lagspel än någonsin i andra. Nu fastnade vi i samma spår och åstakom bara små förbättringar periodvis.
Och så det här med alla brända målchanser. Är det något det här laget behöver bli bättre på är det effektiviteten framför mål. Igår räknade jag till tre soprena - tillika missade - frilägen under matchen och dessutom gjorde vi vårt ledningsmål på en retur som aldrig borde blivit en retur eftersom det första skottet borde varit mål från början. Fattar ni? En person med lite mindre vinnarinstinkt än Denise hade aldrig fått chansen att skjuta en gång till i det läget och hela situationen hade då bara varit ännu en av de där målchanserna som oförklarligt gick upp i rök.
Svårt att vinna om man ger sig själv sådana förutsättningar.
***
För första gången sedan jag hoppade på det här projektet kan jag dessutom säga mig vara riktigt missnöjd med en enskild spelares insats.
Det är ovanligt.
Så länge alla gör sitt bästa ute på planen har jag aldrig något att säga om resten, men när en människa så uppenbart brister i både kunnande och framför allt inställning - och sedan dessutom har mage att kritisera andra - är det inte okej. Gjorde mig nästan surare än själva förlusten.
***
Sveriges bästa blogg under fotbolls-EM? Tja, enligt Expressen.se:s (!) läsare är det i alla fall Robert Laul som skriver den. Vad de där läsarna i så fall gör inne expressen.se vet jag inte men jag antar att det under såna här mästerskap frodas många allätare.
Eller så är det kanske är kontaktannonserna i Expressen som lockar, vad vet jag?
Här är i alla fall listan i sin helhet:
Som synes placerar jag mig på en hedrande andraplats.
Tack alla läsare för det erkännandet!
***
Måste för övrigt vara första gången i världshistorien som jag lyckas pricka in en startelva på förhand. Ett gott betyg...till Donadoni.
***
Francesco Coco, den gamle stöten, fortsätter att briljera. Inte på sportsidorna - det var onekligen ett tag sedan nu - men väl i Italiens alla skvallerblaskor.
Anledning (den här gången): han stegade nyligen in i Milanos tingsrätt - dit han var kallad i egenskap av vittne till en bilolycka - och som den latin lover han är var han iförd en totalt uppknäppt skjorta.
Coco blev såklart tagen i örat av domaren och tvingades genast knäppa skjortan igen, men det tar naturligtvis ändå inte ifrån honom några av de kreddpoäng en sådan entré ger.
Vilken artist.
Coco i discoversion - ett av tillfällena då det är okej med uppknäppt skjorta...
***
Ekwall är bäst på den listan, by the way.
***
Ingen mer egen fotboll för min del på ett tag. Matchen igår var mitt sista event med laget innan Teneriffa på tisdag, och väl hemma dröjer det ytterligare fyra dagar innan något är inbokat, det vill säga avresan till Gothia.
Känns konstigt. Å andra sidan har jag en höstsäsong att planera så helt sysslolös blir jag ju inte.
***
Ikväll: Sverige hemma hos mig tillsammans med Berghagen, Tysken, min gode vän målaren/ljudteknikern och kanske några till.
Betydligt mer avslappnat än igår.
"Vilken jävla styrka att vinna mot Frankrike trots att han som ska göra målen avslutar sämre än Charlie Davies" får jag på sms (morgonen efter!) av en som borde veta, och jag kan bara instämma.
Har någon haft mer oflyt i detta EM än Luca Toni?
Det är som Fjellström säger, han kunde ha lett turneringens skytteliga vid det här laget.
Borde kanske ha gjort, till och med.
Toni är Italiens sparkapital, får man igång honom kan laget ta det där sista avgörande steget som krävs för EM-guld.
Om inte, tja då blir det nog respass mot Spanien.
***
Desto tyngre var det tidigare under kvällen. Hela vägen ut till Värmdö bara för att inkassera en svidande 2-3-förlust, det var inte direkt vad jag hade hoppats på. Matchen som sådan påminde inte så lite om den mot Vaxholm, under långa stunder kändes det som att varje Huddingespelare spelade i sitt eget lag. Mot Tyresö hade vi samma problem men lyckades bryta mönstret och spela ett bättre lagspel än någonsin i andra. Nu fastnade vi i samma spår och åstakom bara små förbättringar periodvis.
Och så det här med alla brända målchanser. Är det något det här laget behöver bli bättre på är det effektiviteten framför mål. Igår räknade jag till tre soprena - tillika missade - frilägen under matchen och dessutom gjorde vi vårt ledningsmål på en retur som aldrig borde blivit en retur eftersom det första skottet borde varit mål från början. Fattar ni? En person med lite mindre vinnarinstinkt än Denise hade aldrig fått chansen att skjuta en gång till i det läget och hela situationen hade då bara varit ännu en av de där målchanserna som oförklarligt gick upp i rök.
Svårt att vinna om man ger sig själv sådana förutsättningar.
***
För första gången sedan jag hoppade på det här projektet kan jag dessutom säga mig vara riktigt missnöjd med en enskild spelares insats.
Det är ovanligt.
Så länge alla gör sitt bästa ute på planen har jag aldrig något att säga om resten, men när en människa så uppenbart brister i både kunnande och framför allt inställning - och sedan dessutom har mage att kritisera andra - är det inte okej. Gjorde mig nästan surare än själva förlusten.
***
Sveriges bästa blogg under fotbolls-EM? Tja, enligt Expressen.se:s (!) läsare är det i alla fall Robert Laul som skriver den. Vad de där läsarna i så fall gör inne expressen.se vet jag inte men jag antar att det under såna här mästerskap frodas många allätare.
Eller så är det kanske är kontaktannonserna i Expressen som lockar, vad vet jag?
Här är i alla fall listan i sin helhet:
Som synes placerar jag mig på en hedrande andraplats.
Tack alla läsare för det erkännandet!
***
Måste för övrigt vara första gången i världshistorien som jag lyckas pricka in en startelva på förhand. Ett gott betyg...till Donadoni.
***
Francesco Coco, den gamle stöten, fortsätter att briljera. Inte på sportsidorna - det var onekligen ett tag sedan nu - men väl i Italiens alla skvallerblaskor.
Anledning (den här gången): han stegade nyligen in i Milanos tingsrätt - dit han var kallad i egenskap av vittne till en bilolycka - och som den latin lover han är var han iförd en totalt uppknäppt skjorta.
Coco blev såklart tagen i örat av domaren och tvingades genast knäppa skjortan igen, men det tar naturligtvis ändå inte ifrån honom några av de kreddpoäng en sådan entré ger.
Vilken artist.
Coco i discoversion - ett av tillfällena då det är okej med uppknäppt skjorta...
***
Ekwall är bäst på den listan, by the way.
***
Ingen mer egen fotboll för min del på ett tag. Matchen igår var mitt sista event med laget innan Teneriffa på tisdag, och väl hemma dröjer det ytterligare fyra dagar innan något är inbokat, det vill säga avresan till Gothia.
Känns konstigt. Å andra sidan har jag en höstsäsong att planera så helt sysslolös blir jag ju inte.
***
Ikväll: Sverige hemma hos mig tillsammans med Berghagen, Tysken, min gode vän målaren/ljudteknikern och kanske några till.
Betydligt mer avslappnat än igår.
Kommentarer
Trackback