tonys blogg

Nu har det gått över en vecka sedan jag senast skrev ett blogginlägg jag var nöjd med hela vägen ut. 29:e februari var en fin dag, sedan dess har jag pendlat mellan slentrian och något som i alla fall liknar min sedvanliga briljans.
Ber alla trogna trogna fans om ursäkt, jag ska göra allt för att ta en gruvlig revanch idag. Förutsättningarna finns, det händer otroligt jävla mycket i mitt liv just nu! Eller ja, jag har i alla fall varit på bio, sånt brukar man ju blogga om. Och så har Inter match imorgon, det funkar alltid som inläggsbas.
Håll i hatten, nu åker vi.
***

Nej, det var naturligtvis inte straff den här gången heller. Fällningen på Cambiasso var dels ingen fällning och dels utförd utanför straffområdet, det kunde vem som helst se.
Fast ska jag vara helt ärlig - och det ska jag ju -  så var min spontana reaktion när jag såg allt i normalfart precis densamma som domarens - "straff!" Jag tyckte den var solklar. Först efter att jag sett ett par-tre repriser tvingades jag kapitulera och erkänna att jag var totalt fel ute.
Precis som när Crespo "kapades" av Mexés under Inter-Roma.
Eller som när Julio Cesar "fällde" en Napolianfallare i straffområdet (varför har förresten ingen reagerat på det??) förra veckan.
Situationerna ovan är alla nutida exempel på situationer som i normalspeed mycket väl kan uppfattas som förseelser, men där man med reprisbildernas hjälp istället kunnat avslöja grovt och matchavgörande fusk.
Sådana möjligheter har tyvärr inte domarna.
Så: jag tror fortfarande inte det minsta på snacket om oärlighet UTANFÖR fotbollsplanen. Den har Serie A äntligen lyckats råda bot på. Däremot kanske det är dags att någon en gång för alla tog tag i problemet med oärlighet PÅ planen. Stävja filmandet så att det känns för de som filmar. Man var på god väg nån gång i början av 2000-talet med domarnivån under exempelvis Holland-EM (Hagis utvisning bland annat).
Vart tog de fina intentionerna vägen?
***

Rambo?
Åja, SÅ dåligt tycker jag faktiskt inte att det var. Jag hade väntat mig att besöka Rigoletto och garva mig igonom hela filmen, men så lätt tycker jag inte att man kunde avfärda den. Visst, intrigen må ha varit tunnare än Lövbiffen på pizzeria Maxi i Gubbängen, men det har betydligt mer erkända filmer än så kommit undan med. Actionscenerna är i alla fall spektakulära och ibland är det ju faktiskt så att allt man vill är att se Rambo komma tillbaka och slå tillbaks mot allt och alla. Och det gör han.
Sammanfattningsvis: Stallone kanske inte behöver börja fila på ett tacktal till nästa års Oscarsgala, men en stunds god underhållning var det definitivt. Filmen får tre T av fem i betyg och omdömet "underskattad".
***

Ser inte Zlatan Ibrahimovic ut som en förbluffande dålig straffskytt för att vara en kille som har gjort nio straffmål på nio försök den här säsongen?
För mig är det en gåta att han aldrig missar, så dåligt som han placerar skotten.
***

Mycket av det jag skrev om i början - angående de senaste inläggens minst sagt varierande kvalitet - har att göra med ett nytt, superhemligt projekt/experiment (Laul-vibbar!) jag just nu utövar. Endast ett ytterst fåtal personer vet vad det handlar om, det enda jag kan säga i nuläget är att det förslöar min hjärna något oerhörtt.
Jag berättar när det är över. Kanske.
***

Trots segern mot Reggina i lördags kvarstår faktum: Inters spel är allt annan än övertygande just nu och det kommer att krävas ett smärre mirakel på tisdag om det här ska gå vägen.