Tankar om pudeln
Som alla intresserade redan vet har Mancini nu alltså gjort en pudel. Efter ett möte med president Moratti igår säger han sig plötsligt vilja stanna i Inter kontraktstiden ut och dessutom - nu kommer chocken - vilja vinna Champions league nästa år.
Eller rättare sagt: det var Moratti som sa det när han mötte journalisterna efter mötet. Mancini själv smet ut bakvägen och har endast kommunicerat med omvärlden via ett meddelande på Inters hemsida, där han skriver att han var extremt besviken efter förlusten och att han "beklagar alla missförstånd".
Inte en enda gång säger han själv rätt ut att han tänker stanna i klubben.
Jag för min del tycker att allt verkar väldigt skumt. Som jag skrev igår är det inte likt Mancini att bara slänga ur sig en sån sak, och tittar man på presskonferensen där han gör uttalandet tycker i varje fall inte jag att han verkar speciellt galen eller sinnesförvirrad.
Det kan mycket väl förhålla sig så att Moratti helt sonika har satt munkavle på Mancini, i syfte att lugna fansen och skapa stabilitet i de egna leden. De egentliga planerna behöver inte ha ändrats alls, och jag misstänker fortfarande att avhoppsrisken i sommar är väldigt hög. Hoppas dock att jag har fel, jag gillar Mancinis idéer och ser helst att han stannar.
Fast å andra sidan, om någon kunde garantera mig Mourinho vid ett eventuellt byte skulle jag nog inte sörja honom alltför länge...
***
Träffade två av mina gamla Olympiaspelare på Burger King i Farsta häromkvällen. Båda hade bytt klubb direkt efter det att jag lämnade skutan, men en av dom hade gått tillbaka och hade en hel del att säga om hur saker och ting såg ut i klubben idag.
Det lät inte direkt som någon dröm.
Vill absolut inte låta skadeglad på något sätt, men jag måste säga att jag aldrig kommer att förstå hur någon spelare kan vilja vara verksam i en fotbollsklubb där någon som Mirre Zivic tillåts vara tränare eller där någon som Leif Bengtsson har aldrig så lite att säga till om.
Kanske lika bra att jag inte är kvar...
***
En vecka kvar till Holland och jag letar fortfarande uppspelsövningar för glatta livet.
Tips någon?
***
I förra inlägget berättade jag att min första reaktion till avhoppet var att fråga mig själv varför.
Ett drygt dygn och ett par mail fram och tillbaka senare känns det som att den bilden börjar klarna.
Mer om det snarast.
Eller rättare sagt: det var Moratti som sa det när han mötte journalisterna efter mötet. Mancini själv smet ut bakvägen och har endast kommunicerat med omvärlden via ett meddelande på Inters hemsida, där han skriver att han var extremt besviken efter förlusten och att han "beklagar alla missförstånd".
Inte en enda gång säger han själv rätt ut att han tänker stanna i klubben.
Jag för min del tycker att allt verkar väldigt skumt. Som jag skrev igår är det inte likt Mancini att bara slänga ur sig en sån sak, och tittar man på presskonferensen där han gör uttalandet tycker i varje fall inte jag att han verkar speciellt galen eller sinnesförvirrad.
Det kan mycket väl förhålla sig så att Moratti helt sonika har satt munkavle på Mancini, i syfte att lugna fansen och skapa stabilitet i de egna leden. De egentliga planerna behöver inte ha ändrats alls, och jag misstänker fortfarande att avhoppsrisken i sommar är väldigt hög. Hoppas dock att jag har fel, jag gillar Mancinis idéer och ser helst att han stannar.
Fast å andra sidan, om någon kunde garantera mig Mourinho vid ett eventuellt byte skulle jag nog inte sörja honom alltför länge...
***
Träffade två av mina gamla Olympiaspelare på Burger King i Farsta häromkvällen. Båda hade bytt klubb direkt efter det att jag lämnade skutan, men en av dom hade gått tillbaka och hade en hel del att säga om hur saker och ting såg ut i klubben idag.
Det lät inte direkt som någon dröm.
Vill absolut inte låta skadeglad på något sätt, men jag måste säga att jag aldrig kommer att förstå hur någon spelare kan vilja vara verksam i en fotbollsklubb där någon som Mirre Zivic tillåts vara tränare eller där någon som Leif Bengtsson har aldrig så lite att säga till om.
Kanske lika bra att jag inte är kvar...
***
En vecka kvar till Holland och jag letar fortfarande uppspelsövningar för glatta livet.
Tips någon?
***
I förra inlägget berättade jag att min första reaktion till avhoppet var att fråga mig själv varför.
Ett drygt dygn och ett par mail fram och tillbaka senare känns det som att den bilden börjar klarna.
Mer om det snarast.
Kommentarer
Trackback