Tillfälligheter avgjorde
Matchen. Resultatet. Utvisningen. Zlatan.
Idel intressanta diskussionspunkter från Inter-Liverpool igår, som dock totalt överskuggas av bomben i pressrummet direkt efteråt: Mancini slutar.
Holy macarony! Hur fan reagerar man på nåt sånt?
Min första reaktion var i alla fall att börja fråga mig själv varför, vad som egentligen låg bakom beslutet. Förlusten igår? Den påstådda sprickan melllan honom och Moratti? Eller kanske bara en längtan till något helt annat?
Sen släppte jag det, jag vet hur onödiga och kraftödande såna diskussioner med sig själv kan vara. Det kan finnas tusen och ett skäl till uppsägningen och inom den närmaste framtiden kommer vi att ha luskat ut de flesta och bästa av dem.
Men ska man då ens tro på det? Flera av spelarna antydde i natt att det kunde röra sig om ren besvikelse över förlusten från deras tränares sida och att han kanske var övertalningsbar om en fortsättning trots allt.
Jag tror inte det, det känns inte som Mancini.
Vi kan nog kallt räkna med att orden igår var betydligt mer genomtänkta än tillfället han valde att säga dem vid.
För att timingen var usel, det håller han nog till och med själv med om idag. Inter har en liga att vinna, ett anseende att återupprätta och ett lugn att upprätthålla efter gårdagens eliminering. Det sista man behöver i ett sånt läge är oroande spekulationer och tvivel om framtiden.
Det enda positiva jag kan se med detta tidiga avhopp är att Inter nu får ett bra läge att gör klart med José Mourinho. Spekultationerna är garanterat redan i full gång. Portugisen vill som bekant till ett topplag i Spanien eller Italien och har tidigare ansetts som öronmärkt åt Barcelona. I nuläget är dock Inter den enda klubben av Mourinhos dignitet som officiellt söker ny tränare, och mellan honom och Moratti sägs finnas en utmärkt feeling, så något omöjligt är det definitivt inte.
***
Så var det alltså över för den här gången. Trist.
Tyckte ändå att Inter gjorde en bra match (så länge jag tittade), med lite mer flax hade det definitivt kunnat gå vägen.
Champions league på slutspelsnivå handlar mycket om tillfälligheter och den här gången hade Liverpool dom med sig. En tidig Inter-utvisning i vardera match, plus det faktum att Liverpool fått tillbaka nyckelspelare 2008 medan Inter istället tappat dom, det var vad som till slut avgjorde.
Inter har idag har ett spel som kan bära hela vägen till CL-guld. Det har man inte haft tidigare år, även om laget många gånger har nått längre. Tidigare års utslagningar mot Villareal och Milan visade med all önskvärd tydlighet att Inter inte hade vad som krävdes för att nå hela vägen. I år - liksom förra året mot Valencia - ser jag inte det.
Just därför är det jävligt synd att Mancini lämnar showen innan han fått avsluta det han har påbörjat.
***
Billiga straffar med sig, billiga utvisningar emot sig. Inters melodi säsongen 2007/2008.
Den andra varningen på Burdisso igår var kanske inte direkt skandalös, men utan tvekan väldigt hårt dömd. Jag menar, värre saker än så där har ju onekligen fått passera domares luppar förut, och att då ta ett beslut som man vet sannolikt kommer att avgöra en matchserie i ett CL-slutspel...jag vet inte, det känns som att man kunde visat mer spelförståelse i ett sånt läge.
Fast, precis som med Materazzi för tre veckor sedan, bör den största skulden läggas på den utvisade. Att,som Burdisso, göra en sån totalt onödig satsning i ett så meningslöst läge när man dessutom redan har ett gult kort...det borde fan ge ett gult kort i sig, för dumhet.
***
Roberto Mancini har redan hunnit bli något av legend i Inter.
Dels för att han var den som fick laget att bejaka en riktig spelidé för första gången på många år, men inte bara därför. Sättet på vilket han kämpade för klubben gjorde att många ansåg honom som mer än bara en tränare.
Under sina fyra år i klubben tillbringade han de första två första med att anklaga Moggi, Juventus och diverse andra överheter för fusk. Det kostade honom mängder av böteslappar men som nyckel till Interfansens hjärta kunde han inte ha valt en bättre metod. När det sedan visade sig att han hade haft rätt i det han sa, när Moggi-imperiet föll och Inter som konsekvens plötsligt började vinna ligatitlar igen, visste han popularitet i det blåsvarta lägret inga gränser.
Hans avhopp får därför, trots endast fyra år vid rodret, definitivt betraktas som slutet på en era.
***
Hector Cuper klar för Parma samma dag som Mancini säger upp sig.
Har ingen aning om vad det ska betyda, men någonting måste det ju bara vara!
Idel intressanta diskussionspunkter från Inter-Liverpool igår, som dock totalt överskuggas av bomben i pressrummet direkt efteråt: Mancini slutar.
Holy macarony! Hur fan reagerar man på nåt sånt?
Min första reaktion var i alla fall att börja fråga mig själv varför, vad som egentligen låg bakom beslutet. Förlusten igår? Den påstådda sprickan melllan honom och Moratti? Eller kanske bara en längtan till något helt annat?
Sen släppte jag det, jag vet hur onödiga och kraftödande såna diskussioner med sig själv kan vara. Det kan finnas tusen och ett skäl till uppsägningen och inom den närmaste framtiden kommer vi att ha luskat ut de flesta och bästa av dem.
Men ska man då ens tro på det? Flera av spelarna antydde i natt att det kunde röra sig om ren besvikelse över förlusten från deras tränares sida och att han kanske var övertalningsbar om en fortsättning trots allt.
Jag tror inte det, det känns inte som Mancini.
Vi kan nog kallt räkna med att orden igår var betydligt mer genomtänkta än tillfället han valde att säga dem vid.
För att timingen var usel, det håller han nog till och med själv med om idag. Inter har en liga att vinna, ett anseende att återupprätta och ett lugn att upprätthålla efter gårdagens eliminering. Det sista man behöver i ett sånt läge är oroande spekulationer och tvivel om framtiden.
Det enda positiva jag kan se med detta tidiga avhopp är att Inter nu får ett bra läge att gör klart med José Mourinho. Spekultationerna är garanterat redan i full gång. Portugisen vill som bekant till ett topplag i Spanien eller Italien och har tidigare ansetts som öronmärkt åt Barcelona. I nuläget är dock Inter den enda klubben av Mourinhos dignitet som officiellt söker ny tränare, och mellan honom och Moratti sägs finnas en utmärkt feeling, så något omöjligt är det definitivt inte.
***
Så var det alltså över för den här gången. Trist.
Tyckte ändå att Inter gjorde en bra match (så länge jag tittade), med lite mer flax hade det definitivt kunnat gå vägen.
Champions league på slutspelsnivå handlar mycket om tillfälligheter och den här gången hade Liverpool dom med sig. En tidig Inter-utvisning i vardera match, plus det faktum att Liverpool fått tillbaka nyckelspelare 2008 medan Inter istället tappat dom, det var vad som till slut avgjorde.
Inter har idag har ett spel som kan bära hela vägen till CL-guld. Det har man inte haft tidigare år, även om laget många gånger har nått längre. Tidigare års utslagningar mot Villareal och Milan visade med all önskvärd tydlighet att Inter inte hade vad som krävdes för att nå hela vägen. I år - liksom förra året mot Valencia - ser jag inte det.
Just därför är det jävligt synd att Mancini lämnar showen innan han fått avsluta det han har påbörjat.
***
Billiga straffar med sig, billiga utvisningar emot sig. Inters melodi säsongen 2007/2008.
Den andra varningen på Burdisso igår var kanske inte direkt skandalös, men utan tvekan väldigt hårt dömd. Jag menar, värre saker än så där har ju onekligen fått passera domares luppar förut, och att då ta ett beslut som man vet sannolikt kommer att avgöra en matchserie i ett CL-slutspel...jag vet inte, det känns som att man kunde visat mer spelförståelse i ett sånt läge.
Fast, precis som med Materazzi för tre veckor sedan, bör den största skulden läggas på den utvisade. Att,som Burdisso, göra en sån totalt onödig satsning i ett så meningslöst läge när man dessutom redan har ett gult kort...det borde fan ge ett gult kort i sig, för dumhet.
***
Roberto Mancini har redan hunnit bli något av legend i Inter.
Dels för att han var den som fick laget att bejaka en riktig spelidé för första gången på många år, men inte bara därför. Sättet på vilket han kämpade för klubben gjorde att många ansåg honom som mer än bara en tränare.
Under sina fyra år i klubben tillbringade han de första två första med att anklaga Moggi, Juventus och diverse andra överheter för fusk. Det kostade honom mängder av böteslappar men som nyckel till Interfansens hjärta kunde han inte ha valt en bättre metod. När det sedan visade sig att han hade haft rätt i det han sa, när Moggi-imperiet föll och Inter som konsekvens plötsligt började vinna ligatitlar igen, visste han popularitet i det blåsvarta lägret inga gränser.
Hans avhopp får därför, trots endast fyra år vid rodret, definitivt betraktas som slutet på en era.
***
Hector Cuper klar för Parma samma dag som Mancini säger upp sig.
Har ingen aning om vad det ska betyda, men någonting måste det ju bara vara!
Kommentarer
Trackback