En ny typ av problematik
Som befarat åkte vi på säsongens första förlust igår. 1-2 i baken mot stora, tunga, rutinerade och serieledande Enskede var på många sätt väntat med tanke på laget vi (inte) hade, men samtidigt en smula onödigt sett till målen vi släppte in och att vi brände det friaste av alla frilägen redan efter en minuts spel.
Kort summerat kan man säga att vi förde matchen inledningsvis utan att skapa några jättelägen (minus det efter en minut), att EIK gjorde mål i sluten av första och början av andra halvlek vilket fick konsekvensen att de tog över matchen helt ett tag, att vi fick in en ganska slumpartad reducering en kvart från slutet och att vi därefter frenetiskt jagade kvittering matchen ut, utan att komma närmare än ett jätteskott från Super-Felle med påföljande jätteräddning av deras målvakt.
Gillar aldrig att förlora matcher, men skulle det tvunget hända någon gång under säsongen var det här definitivt rätt match - mot det bästa laget i den minst prestigefulla serien.
Dessutom: EIK har vad de har och inte så mycket mer, medan vi kan handplocka spelare från tre olika trupper. Nu vet vi vad de går för och nästa gång vi möts blir det garanterat en helt annan match.
Men någon staty blir det nog inte nu.
***
Är med på ett hörn i senaste numret av Gourmet. I deras Per Lei-special gör en grej på att jag, efter restaurangens påtryckningar och med hjälp av min kära mormor, tog hem Nepitellafrön från Italien och därmed blev den som introducerade örten på den svenska marknaden.
Inte så mycket att slå sig för bröstet för kanske, men ett bra reportage blev det och kul dessutom att mina grönsaker får äran att pryda omslaget.
***
Här är ett bra exempel på en viss typ av problematik man garanterat inte ställs för som herrtränare.
Upptäcker under en match att vår mittback Camilla spelar med plågat ansiktsuttryck och ideligen tar sig för ljumskarna. Frågar om hon kan fortsätta och får tummen upp till svar. Efteråt undrar jag hur det egentligen är fatt och tilllägger för säkerhets skull vuxet att det där med ljumskar minnsann inte är något att leka med.
Camilla tittar förvånat upp på mig och säger:
- Nej för fan, det är inte ljumskarna - det är skavsår mellan låren. Jag glömde ta på mig cykelbyxor innan matchen och har bara hot pants under shortsen, gör ont som tusan!
Vad fan svarar man på nåt sånt?
En ny typ av problematik, som sagt.
***
Inter fortsätter att samla finalplatser i Italienska cupen. Gårdagens 2-0 borta mot Lazio innebar fjärde raka finalen i den prestigefyllda (nåja) turneringen, men framför allt var resultatet som sådant mäkta imponerande. 2-0 på Olympiastadion mot Lazio är inget man skojar bort, speciellt som det ljusblå Romlaget ställde upp med det absolut bästa man hade för att försöka rädda sin säsong, medan Inter mönstrade en ganska ung och orutinerad formation. Starkt!
Synd bara att man får spela första finalmatchen utan både Mr Coppa Italia och den pånyttfödde Marco Materazzi som båda blev utvisade igår. Speciellt den förstnämnde kan bli en kännbar förlust, då hans medverkan i sig brukar innebära seger när det vankas cup.
***
Dagarna går och fredagens svåra middag på Divino närmar sig med stormsteg. Köksmästare Johan berättar att jag går under beteckningen "känd gäst" i deras noteringar, en formulering jag givetvis är väldigt nöjd med.
B-kändis i krogvärlden medför ofelbart vissa förmåner - endera i form av ekonomiska lättnader eller också av alkhohol - men personligen bryr jag mig mest om egokicken som själva epitetet ger mig.
"Känd gäst" = ingen dussinlirare.
Viktigt.