Jag tror INTE det blir skrällfritt
På Kungstappen efter jobbet igår för mitt första "riktiga" blodgivarbesök.
Det kunde onekligen ha gått bättre.
Först åkte jag på en nervöst skrattande sjuksköterska som i ena stunden försäkrade att mina kärl var SÅ stora och fina och SÅ totalt omöjliga att missa, för att i nästa stund - nervöst skrattande - förkunna att hon visst lyckades missa trots allt, vilket fått till följd att kärlen nu dragit ihop sig och armen var obrukbar. Game over.
Fast besluten som jag var att göra en god gärning - och att inte ha brottats med Stockholmstrafiken i rusningstid helt förgäves - ville jag inte ge upp. Påpekade att jag faktiskt hade en ostucken arm kvar att penetrera, ett resonemang som sköterskorna efter viss tvekan godtog.
Sagt och gjort. Ny brits, ny sköterska, ny arm, nytt stick och - ny miss. Den här gången kom det visserligen ut blod, men det visade sig att nålen träffat så dåligt att min kropp på nolltid lagade det där skämtet till hål den borrat, vilket naturligtvis gjorde att det slutade rinna rätt snabbt.
Tonys kärl - Kungstappen 2-0. Och eftersom det kom ut blod andra gången får jag inte komma tillbaks igen förrän om tolv veckor.
Vilket fiasko.
***
"Bonde söker fru" i gayversion! Fantastiskt!
***
Bara ett par timmar efter mitt förra inlägg kom alltså beskedet det viskats om hela gårdagen i Italien: Hector Cuper sparkas från Parma med omedelbar verkan och ersätts av juniortränaren (och före detta Milanspelaren) Andrea Manzo. En smått otrolig utveckling, sett till symboliken i ärendet.
Cuper hade sannolikt fått lämna Parma efter säsongen oavsett, så jag antar att ledningen ansåg argentinarens medverkan som en potentiell extra tänvätska för Interspelarna och därför valde att låta honom gå redan nu. Personligen tror jag tvärtom: åsynen av Hector - rökandes som en läskig gammal indianhövding på Parmas bänk - hade gett Inter stora skälvan och minskat lagets segerchanser dramatiskt.
Om sisådär fem dygn vet vi vem som tänkte rätt.
***
Inget blod lämnat, TVÅ ömmande armar och en lätt huvudvärk hela gårdagkvällen. Men två stick = två presenter och alltså 60 kronor till barcancerfonden istället för 30.
Alltid något.
***
Tycker den är riktigt skön, den där bilden som funnits långt ner på Fotbollskanalens startsida i ett par dagar nu. Middlesbroughs Boateng som tröstar en jävligt deppig Andreas Isaksson.
När en spelare beter sig på det sättet mot det andra lagets målvakt, då vet man att det pågått en slakt där ute.
***
På tal om Isak: idag tas EM-truppen ut. Och jag tror INTE det blir skrällfritt.
En jätteknall a la Larsson eller Lucic? En mindre i form av en Max eller en Kennedy? Eller kanske något så påtvingat och tråkigt som en utebliven Alex? Inte vet jag, men man behöver inte vara indian för att se tecknen i skyn.
Snart vet vi.
***
Till sist ber den här bloggen att få gratulera sin vackra flickvän till körkortet.
Det ska bli jävligt skönt att slippa följa med och handla i fortsättningen.
Det kunde onekligen ha gått bättre.
Först åkte jag på en nervöst skrattande sjuksköterska som i ena stunden försäkrade att mina kärl var SÅ stora och fina och SÅ totalt omöjliga att missa, för att i nästa stund - nervöst skrattande - förkunna att hon visst lyckades missa trots allt, vilket fått till följd att kärlen nu dragit ihop sig och armen var obrukbar. Game over.
Fast besluten som jag var att göra en god gärning - och att inte ha brottats med Stockholmstrafiken i rusningstid helt förgäves - ville jag inte ge upp. Påpekade att jag faktiskt hade en ostucken arm kvar att penetrera, ett resonemang som sköterskorna efter viss tvekan godtog.
Sagt och gjort. Ny brits, ny sköterska, ny arm, nytt stick och - ny miss. Den här gången kom det visserligen ut blod, men det visade sig att nålen träffat så dåligt att min kropp på nolltid lagade det där skämtet till hål den borrat, vilket naturligtvis gjorde att det slutade rinna rätt snabbt.
Tonys kärl - Kungstappen 2-0. Och eftersom det kom ut blod andra gången får jag inte komma tillbaks igen förrän om tolv veckor.
Vilket fiasko.
***
"Bonde söker fru" i gayversion! Fantastiskt!
***
Bara ett par timmar efter mitt förra inlägg kom alltså beskedet det viskats om hela gårdagen i Italien: Hector Cuper sparkas från Parma med omedelbar verkan och ersätts av juniortränaren (och före detta Milanspelaren) Andrea Manzo. En smått otrolig utveckling, sett till symboliken i ärendet.
Cuper hade sannolikt fått lämna Parma efter säsongen oavsett, så jag antar att ledningen ansåg argentinarens medverkan som en potentiell extra tänvätska för Interspelarna och därför valde att låta honom gå redan nu. Personligen tror jag tvärtom: åsynen av Hector - rökandes som en läskig gammal indianhövding på Parmas bänk - hade gett Inter stora skälvan och minskat lagets segerchanser dramatiskt.
Om sisådär fem dygn vet vi vem som tänkte rätt.
***
Inget blod lämnat, TVÅ ömmande armar och en lätt huvudvärk hela gårdagkvällen. Men två stick = två presenter och alltså 60 kronor till barcancerfonden istället för 30.
Alltid något.
***
Tycker den är riktigt skön, den där bilden som funnits långt ner på Fotbollskanalens startsida i ett par dagar nu. Middlesbroughs Boateng som tröstar en jävligt deppig Andreas Isaksson.
När en spelare beter sig på det sättet mot det andra lagets målvakt, då vet man att det pågått en slakt där ute.
***
På tal om Isak: idag tas EM-truppen ut. Och jag tror INTE det blir skrällfritt.
En jätteknall a la Larsson eller Lucic? En mindre i form av en Max eller en Kennedy? Eller kanske något så påtvingat och tråkigt som en utebliven Alex? Inte vet jag, men man behöver inte vara indian för att se tecknen i skyn.
Snart vet vi.
***
Till sist ber den här bloggen att få gratulera sin vackra flickvän till körkortet.
Det ska bli jävligt skönt att slippa följa med och handla i fortsättningen.
Kommentarer
Trackback