Jag tror INTE det blir skrällfritt
Det kunde onekligen ha gått bättre.
Först åkte jag på en nervöst skrattande sjuksköterska som i ena stunden försäkrade att mina kärl var SÅ stora och fina och SÅ totalt omöjliga att missa, för att i nästa stund - nervöst skrattande - förkunna att hon visst lyckades missa trots allt, vilket fått till följd att kärlen nu dragit ihop sig och armen var obrukbar. Game over.
Fast besluten som jag var att göra en god gärning - och att inte ha brottats med Stockholmstrafiken i rusningstid helt förgäves - ville jag inte ge upp. Påpekade att jag faktiskt hade en ostucken arm kvar att penetrera, ett resonemang som sköterskorna efter viss tvekan godtog.
Sagt och gjort. Ny brits, ny sköterska, ny arm, nytt stick och - ny miss. Den här gången kom det visserligen ut blod, men det visade sig att nålen träffat så dåligt att min kropp på nolltid lagade det där skämtet till hål den borrat, vilket naturligtvis gjorde att det slutade rinna rätt snabbt.
Tonys kärl - Kungstappen 2-0. Och eftersom det kom ut blod andra gången får jag inte komma tillbaks igen förrän om tolv veckor.
Vilket fiasko.
***
"Bonde söker fru" i gayversion! Fantastiskt!
***
Bara ett par timmar efter mitt förra inlägg kom alltså beskedet det viskats om hela gårdagen i Italien: Hector Cuper sparkas från Parma med omedelbar verkan och ersätts av juniortränaren (och före detta Milanspelaren) Andrea Manzo. En smått otrolig utveckling, sett till symboliken i ärendet.
Cuper hade sannolikt fått lämna Parma efter säsongen oavsett, så jag antar att ledningen ansåg argentinarens medverkan som en potentiell extra tänvätska för Interspelarna och därför valde att låta honom gå redan nu. Personligen tror jag tvärtom: åsynen av Hector - rökandes som en läskig gammal indianhövding på Parmas bänk - hade gett Inter stora skälvan och minskat lagets segerchanser dramatiskt.
Om sisådär fem dygn vet vi vem som tänkte rätt.
***
Inget blod lämnat, TVÅ ömmande armar och en lätt huvudvärk hela gårdagkvällen. Men två stick = två presenter och alltså 60 kronor till barcancerfonden istället för 30.
Alltid något.
***
Tycker den är riktigt skön, den där bilden som funnits långt ner på Fotbollskanalens startsida i ett par dagar nu. Middlesbroughs Boateng som tröstar en jävligt deppig Andreas Isaksson.
När en spelare beter sig på det sättet mot det andra lagets målvakt, då vet man att det pågått en slakt där ute.
***
På tal om Isak: idag tas EM-truppen ut. Och jag tror INTE det blir skrällfritt.
En jätteknall a la Larsson eller Lucic? En mindre i form av en Max eller en Kennedy? Eller kanske något så påtvingat och tråkigt som en utebliven Alex? Inte vet jag, men man behöver inte vara indian för att se tecknen i skyn.
Snart vet vi.
***
Till sist ber den här bloggen att få gratulera sin vackra flickvän till körkortet.
Det ska bli jävligt skönt att slippa följa med och handla i fortsättningen.
Känns onekligen som fördel Roma nu
Fullständigt fenomenal middag på Divino i fredags. Köksmästare Johan hade komponerat en specialmeny bestående av 10 avsmakningsrätter och dom var fan inte att leka med någon av dom. Redan vid aptitretaren - en svår variant på oxfilécarpaccio toppad med tryffel och Karl Johan-créme - förstod jag att den här kvällen skulle bli något alldeles överjävligt och...ja, så blev det också.
Tänker inte tråka ut er med att berätta om alla rätterna - även om jag är ganska frestad - men jag fastnade i alla fall extra mycket för en vit sparris med tryffelhollandaise, och i slutet en getoststerrin med torkad aprikos och rosmarin/mandel/honungssorbet. Helt otroligt. Kvällens sista verk, en vit chokladsemifreddo med champagne/hallonsorbet, hade förmodligen slagit allt men vid det laget var jag så mätt att jag var tvungen att trycka i mig den på ren vilja.
Enda problemet: 10 maträtter betydde lika många glas vin, alla skräddarsydda för det man åt och därför inte speciellt överhoppbara. Lägg därtill ett glas champagne som fördrink och och en citronlikör som avslutning så förstår ni att vi pratar rätt svår fylla och en hyfsat tung uppförsbacke under hela lördagen, för att dra till med ett understatement.
Men - det är smällar man får ta. Sammantaget var det en stor stund i mitt liv och jag tvekar inte att utnämna Divino till Stockholms bästa restaurang.
***
Känns onekligen som fördel Roma nu.
Fan.
***
Min första segerlösa vecka som Huddinge-manager är ett faktum. Två förluster - i onsdags som jag redan skrivit om, samt i lördags morse - och dom kan man visserligen ta med både en och två nypor salt då vi knappt hade folk nog att spela matcherna, men en förlust är en förlust och sånt svider alltid.
Tredje matchen, en knallhård seriefinal i stekande hetta mot IFK Täby, slutade oavgjort, 1-1. Tycker vi gav oss själva en lite onödig uppförsbacke eftersom vi inte vågade hålla i bollen och därmed fick spendera större delen av matchen med att jaga densamma. Sånt är tråkigt i vanliga fall; i 25-gradig värme och gassande sol blir det rena självmordet. Att vi ändå inte bara lyckades hålla 1-1 utan till och med var snubblande nära att vinna matchen (en ribba-mållinje i slutsekunderna som förmodligen var inne) vittnar om styrka och stor karaktär.
På onsdag är det ny match. Då tar vi grepp om både boll och serie igen.
***
Missar Inter det här är säsongen ett fiasko, så enkelt är det. Och i så fall är Marco Materazzi den som mer än någon annan bär skulden.
Utvisningen mot Liverpool, det usla spelet efter skadeuppehållet och nu straffmissen - inte okej för någon som förväntas leda sitt lag genom svåra stunder.
***
Det här med ironiska mustascher känns måhända lite väl mycket Henrik Schyffert och "Hej och välkommen till 1998, vi hoppas att du ska trivas" men jag tänkte i alla fall ge det ett försök, min klena skäggväxt till trots.
Jag menar, vafan, hyllningar till stora män och gårdagshjältar som Tom Selleck, Peppe Eng och Burt Reynolds kan väl aldrig gå ur tiden?
***
Att Inter skulle komma att spela en match om Scudetton i ligans allra sista omgång, och där ställas mot Hector Cuper - som hittills inte haft ett rätt i Parma - var väl bara så mycket dramaturgi och ödets ironi att...ja, det finns fanimig inte! Hade Spielberg lyckats skriva ett bättre manus? Tveksamt.
Nu blir det emellertid kanske inte så. De senaste sensationella ryktena från Italien säger att Brolins gamla klubb kommer att sparka Cuper i veckan och ersätta honom med juniortränaren.
DET är en historia som jag kommer fortsätta följa med spänning!
***
Enda lediga kvällen i veckan ikväll, och jag spenderar med att ge blod på Kungstappen.
Är inte det definitionen av en god medmänniska så vet jag inte vad!
***
Ett litet peptalk slutligen:
Ja, situationen kunde onekligen ha varit ljusare, men det är faktiskt - i motsats till vad många tycks tro - inte på långa vägar över än. Jag kan inte speciellt mycket om matematik (det visar om inte annat den där uträkningen som alltmer börjar framstå som ett dåligt skämt) men med en omgång kvar att spela ligger Inter en poäng FÖRE Roma, det borde vara betydligt jävla mycket bättre än att ligga en poäng efter.
Roma som för övrigt möter Catania på bortaplan, ett svårslaget lag som nu dessutom kämpar för sin existens i Serie A. Ingen given trepoängare det heller.
***
Och hur det än går blir det ju i alla fall spel i Champions league nästa år. Det är mer än vad vissa andra kan räkna med...
Tokfestande sämre boxare på svåra droger
Totalt däckad av pollen sedan igår morse, första gången på nästan två år det slagit till i den här omfattningen. Eftersom jag såklart alltid struntar blankt i de vises råd att börja medicinera redan på försäsongen blir chocken desto större när skiten väl bryter ut, och nu kommer det krävas minst en veckas regelbundet pillerätande/ögondroppande innan man märker några effekter.
Under tiden får jag väl stå ut med att se ut som en tokfestande sämre boxare på svåra droger.
***
Till personen-jag-inte-längre-kallar-Grottmänniskan:
Ja, det var skrivet både med ironi och med mängder av kärlek. Trodde det skulle lysa igenom nästan överdrivet mycket, men nu gjorde det visst inte det (om nu inte hon också är ironisk, i så fall kan jag känna mig grundlurad) och då är jag naturligtvis den förste att backa.
Jag gillar dig.
***
Vad fan säger man?
Liam Gallagher, min gamle idol och en gång tidernas snyggaste människa, slår till med det här pekoralet till frisyr, ett drygt halvår (?) innan nästa albumsläpp.
Det är alltså den här bilden han vill att omvärlden ska ha av honom själv och Oasis år 2008.
Mitt hjärta gråter.
Hammarbybloggen - som aldrig står utan en åsikt - säger sig genast få "öststats-tants-vibbar" vid åsynen, men han hävdar å andra sidan i nästa andetag att Ryssland kommer att ta full pott EM-gruppspelet så det förstår ju alla att han inte går att ta på allvar (han har precis vunnit ett derby och kan bevisligen bara analysera när han är bitter, vilket är för det mesta annars).
Naturligtvis är den gode Liam inspirerad av Jonatan Lejonhjärta och ingen annan.
***
Jag menar, jag har väl tillräckligt med problem redan som det är. Det sista jag behöver är en arg grottmänniska efter mig...
***
Sen undrar jag ju såklart - stillsamt och ödmjukt, ska sägas - hur det INTE kunde lysa igenom? Jag menar, ingen är väl så dum att man blogg-muckar med någon som man vet sedan kommer att läsa det?
Säger som George Costanza: ska man snacka skit om folk är det mycket bekvämare att göra det bakom deras ryggar.
***
Härnäst väntar, i tur och ordning: arbete tills jag storknar, svår Divino-avsmakning, nuppa (förhoppningsvis), sova, match i Hägersten, direkt efteråt ännu en match i Täby, middag med föräldrar och svärföräldrar till vilken jag blir sen på grund av (tack vare) fotbollen, och däremellan ska jag spendera min fritid med att leta reda på ett kg färska fläderblommor, eftersom jag nu helt plötsligt gått och blivit någon sorts jävla expert på blomstervärlden.
Inte lätt, det där med helger...
En ny typ av problematik
Som befarat åkte vi på säsongens första förlust igår. 1-2 i baken mot stora, tunga, rutinerade och serieledande Enskede var på många sätt väntat med tanke på laget vi (inte) hade, men samtidigt en smula onödigt sett till målen vi släppte in och att vi brände det friaste av alla frilägen redan efter en minuts spel.
Kort summerat kan man säga att vi förde matchen inledningsvis utan att skapa några jättelägen (minus det efter en minut), att EIK gjorde mål i sluten av första och början av andra halvlek vilket fick konsekvensen att de tog över matchen helt ett tag, att vi fick in en ganska slumpartad reducering en kvart från slutet och att vi därefter frenetiskt jagade kvittering matchen ut, utan att komma närmare än ett jätteskott från Super-Felle med påföljande jätteräddning av deras målvakt.
Gillar aldrig att förlora matcher, men skulle det tvunget hända någon gång under säsongen var det här definitivt rätt match - mot det bästa laget i den minst prestigefulla serien.
Dessutom: EIK har vad de har och inte så mycket mer, medan vi kan handplocka spelare från tre olika trupper. Nu vet vi vad de går för och nästa gång vi möts blir det garanterat en helt annan match.
Men någon staty blir det nog inte nu.
***
Är med på ett hörn i senaste numret av Gourmet. I deras Per Lei-special gör en grej på att jag, efter restaurangens påtryckningar och med hjälp av min kära mormor, tog hem Nepitellafrön från Italien och därmed blev den som introducerade örten på den svenska marknaden.
Inte så mycket att slå sig för bröstet för kanske, men ett bra reportage blev det och kul dessutom att mina grönsaker får äran att pryda omslaget.
***
Här är ett bra exempel på en viss typ av problematik man garanterat inte ställs för som herrtränare.
Upptäcker under en match att vår mittback Camilla spelar med plågat ansiktsuttryck och ideligen tar sig för ljumskarna. Frågar om hon kan fortsätta och får tummen upp till svar. Efteråt undrar jag hur det egentligen är fatt och tilllägger för säkerhets skull vuxet att det där med ljumskar minnsann inte är något att leka med.
Camilla tittar förvånat upp på mig och säger:
- Nej för fan, det är inte ljumskarna - det är skavsår mellan låren. Jag glömde ta på mig cykelbyxor innan matchen och har bara hot pants under shortsen, gör ont som tusan!
Vad fan svarar man på nåt sånt?
En ny typ av problematik, som sagt.
***
Inter fortsätter att samla finalplatser i Italienska cupen. Gårdagens 2-0 borta mot Lazio innebar fjärde raka finalen i den prestigefyllda (nåja) turneringen, men framför allt var resultatet som sådant mäkta imponerande. 2-0 på Olympiastadion mot Lazio är inget man skojar bort, speciellt som det ljusblå Romlaget ställde upp med det absolut bästa man hade för att försöka rädda sin säsong, medan Inter mönstrade en ganska ung och orutinerad formation. Starkt!
Synd bara att man får spela första finalmatchen utan både Mr Coppa Italia och den pånyttfödde Marco Materazzi som båda blev utvisade igår. Speciellt den förstnämnde kan bli en kännbar förlust, då hans medverkan i sig brukar innebära seger när det vankas cup.
***
Dagarna går och fredagens svåra middag på Divino närmar sig med stormsteg. Köksmästare Johan berättar att jag går under beteckningen "känd gäst" i deras noteringar, en formulering jag givetvis är väldigt nöjd med.
B-kändis i krogvärlden medför ofelbart vissa förmåner - endera i form av ekonomiska lättnader eller också av alkhohol - men personligen bryr jag mig mest om egokicken som själva epitetet ger mig.
"Känd gäst" = ingen dussinlirare.
Viktigt.
Grottmänniskan läser min blogg!
Igår kom dock det historiska ögonblicket, då en storkund förtjusande nog skrivit in ätlig hibiskusblomma på sin nya meny och givetvis ansåg att det var min uppgift att hitta den.
Med en dags varsel.
Hade inte direkt någon aning om var jag skulle leta - det där med flora och fauna har som ni kanske förstår aldrig varit min starka sida - så jag började som så ofta förr på Google. Faktiskt riktigt intressant. Fick lära mig att det finns gott om ätliga sorter av hibiskus men att resten dessvärre är giftiga, vilket såklart ökade pressen på mig en smula (vill inte ens tänka på de rättsliga konsekvenser som kan tänkas uppstå om man ertappas med att sälja giftiga ätbara blommor till en restaurang).
Vill inte tråka ut er med detaljer om själva processen, men summan av kardemumman är i alla fall att efter ett par timmars intensivt upp- och nervändande av stan fick jag ett tips om en liten hälsokostbutik på Odengatan (av alla ställen) där jag till slut hittade det jag sökte.
Slutet gott, allting gott men helvete vad mycket slit för några blommor!
***
Inte utan att man börjar få lite kalla kårar inför Inter-Siena på söndag.
***
Fick in ett gäng franska vildsparrisar på lagret i morse och kunde naturligtvis inte låta bli att föreviga dom. Onekligen ett karaktäristiskt och väldigt vackert utseende.
Snart på en bättre krog nära dig....
***
Stor risk att min svit som obesegrad Huddingetränare (i officiella matcher) spricker ikväll. U-lagsmatch på schemat, ett förväntat topplag kommer på besök och uppställningen vi själva mönstrar är allt annat än namnkunnigt.
Har ett litet helvete med skador och sjukdomar för tillfället, och när matchen dessutom konkurrerar med ett derby dit flertalet spelare har biljetter säger det sig självt att...ja, det är trubbel. Sitter dock fortfarande på ett par ess i rockärmen (bland annat en 37-årig mittbacksbjässe!) så ännu är inget lopp kört. Vi ska spela om saken också.
***
...och i skrivandets stund får jag in ramsknoppar från Gotland. Wow!
Där kan man snacka skönhet!
Bilder utlovas, inte idag men inom kort.
***
Fick nyligen veta att Grottmänniskan läser min blogg! Stort!
Grottmänniskan vet inte att jag kallar henne Grottmänniskan och absolut inte varför. Men mellan mig och er kan jag avslöja att det har med hennes sätt att utöva sin idrott att göra.
Mer säger jag fan inte.
Just den trodde jag aldrig jag skulle få se
Ber om ursäkt för inaktiviteten på sistone. Den här gången var det inte storebrors fel utan enbart mitt eget. Skrivkramp och överarbetning ligger bakom uppehållet, men nu bör det värsta av båda delarna vara över så nu åker vi igen.
***
Nu blev det plötsligt lite mer spännande i Serie A:s tabelltopp igen. Trodde aldrig Roma skulle vinna borta mot Sampdoria, men det gjorde de alltså och följdaktligen gick hela min uträkning åt helvete.
Imponerande prestation av Roma naturligtvis, men förmodligen helt betydelselöst. För inte ska väl Siena kunna rubba Inter på San Siro på söndag?
Eller?
***
Själv har jag nog aldrig varit så otaggad inför ett Milanoderby som jag var igår. Allt jobb och all egen fotboll hade fullständigt tagit musten ur mig.
Tyvärr verkade spelarna i Inter känna likadant. Vad som tog musten ur dom vet jag inte - och vill förmodligen inte veta heller - men faktum är att jag nog aldrig har sett så stora spelare så slöa i en så viktig match. Inte förrän vid 0-2 i baken verkade man fatta att det pågick en match där ute, varpå en ganska imponerande reaktion faktiskt följde.
Men det var så dags då.
***
Oslagbar rubrik i Gazzettan idag:
"RONALDO: JAG ÄR INTE GAY"
Hur cynisk världen vi lever i än må vara - just den trodde jag aldrig att jag skulle få se...
***
Divinos nya meny ser fan helt sagolik ut.
På fredag testas den av Er man i bloggvärlden. Bara så att ni vet.
***
...lika lite som jag kunnat föreställa mig förra veckans oslagbara rubrik från samma tidning:
"RONALDO I SEXSKANDAL MED TRANSVESTITER"
Ibland överträffar verkligheten dikten.
***
Huddinge U:s facit i seriespelet så här långt:
sex segrar på sex matcher, tabelltopp i samtliga tre serier vi deltar i och en sammanlagd målskillnad på 22-4.
Den statistiken är fan inte att leka med.
***
Apropå Divino förresten: pratade precis med köksmästare Johan som berättade om en skön grej han använde sina niondeklass-praktikanter till. I skrivandets stund står de som bäst bland hundpisset i Humlegården och plockar brännässlor till hans svåra papardelle-pasta.
Stort. Kan inte jag få hit några praktikanter snart?
***
Nu sätter jag mig och väntar på morgondagens Gazzetta. Med lite tur toppar dom med en rubrik i stil med:
"EN AV TRANSVESTITERNA - ADRIANO"
Cassano i lightversion
Har i alla fall börjat samla allt som finns att veta separat i ett eget inlägg som jag ger ut när allt är klart, imorgon eller så. Har material för en kortare roman eller åtminstone en längre novell - komplett med hjältar, skurkar, brudar och hela kittet - men i slutändan kommer det nog mest att se ut som ett ganska vanligt inlägg.
Man vill ju inte tråka ut sina läsare med jobb.
***
Tvåmålsskytt fyra gånger på tio dagar, 35 fullträffar hittills i debutsäsongen, hjälte både i UEFA-cupen och i tyska ligacupen.
Vidare kommentarer kring den fantastiske Luca Toni är egentligen onödiga, men jag slänger in en extra ändå: jag är fruktansvärt imponerad.
***
-Vi ses sen, skithög!
-Jag väntar på dig utanför!
-Det är alltid du!
Bråk mellan två överförfriskade snubbar på Johnnys pub i Grums en lördagnatt klockan 02:55? En serie halvusla repliker från någon B-film med Chuck Norris? Nejdå, bara en konversation fångad av en vaken kameraman mellan Christian Panucci (mening 1 och 3) och egna målvakten Doni efter att Udinese tagit ledningen över Roma i förra ligaomgången.
Skön grej. Har hört många liknande historier om just Panucci, bland annat från vissa argentinare i Inter som spelat både med och mot honom. Enligt uppgifter sägs han vara en sån där person som är jävligt duktig på att prata men som fegar ur när det börjar dra ihop sig. Vem gillar en sån?
Kanske ingen slump att han blivit kickad från två klubbar, är ovän med demontränare som Lippi och Capello och att han inte fick spela VM 2006 trots att han då var Italiens bäste högerback?
En Cassano i lightversion?
***
Appropå Cassano och lightversioner: rolig läsning när Sampdorias Gennaro Delvecchio i tidningen Sfide i veckan gav sin syn på nye lagkamratens form då han kom från Real Madrid i augusti förra året:
-När Antonio kom till klubben var han totalt obeskrivlig. Obeskrivlig! Uppsvälld överallt. Till och med hans hår var uppsvällt!
Nu är han nerbantad och med i landslagsdiskussionen igen, även om jag personligen inte tror att han kommer med i EM-truppen.
Det svänger snabbt, speciellt för den mannen.
***
Jobb upp över öronen hela morgonen följt av lunch med Emelie, skjutsa mormor till centralen, jobb med personalbrist hela eftermiddagen, Bromma flygplats i ilfart för upphämntning av specialpaket (berättar en annan gång), fotbollsträning på Källbrink och så slutligen - om inget oförutsett inträffar - lite fritid någonstans i horizonten.
Hektiska tider nu. Bäst att fortsätta.
Farligt lätt att frågorna överförs till TV-soffan
Nu kommer ni kanske höra röster som hävdar att det här inte alls är klart, att det fortfarande återstår många omgångar av Serie A och yada yada yada.
Tro dom inte. Tro på mig.
Ni som har sett uträkningen vet att jag har rätt..
***
Kanal 5:s och Pontus Gårdingers nya söndagssatsning "Sanningens ögonblick" är faktiskt alldeles lysande TV-underhållning. Som alltid när min vän målaren/ljudteknikern briljerar bakom kameran, ska sägas.
Enda problemet: farligt lätt att frågorna som ställs i studion överförs hem till TV-soffan.
Och då är man rökt.
***
Enligt alltid lika pålitliga The Sun skulle nu alltså José Mourinho vara helt klar för Inter. Stjärntränaren ska ha anförtrott "nära vänner" - som i sin tur, precis som nära vänner alltid gör, sprungit direkt till tidningen och berättat - att han skrivit på för klubben nu i helgen och tar över jobbet efter Roberto Mancini i höst.
Ni hör kanske själva att uppgifterna inte direkt är av det slag som får en att sätta sina livsbesparingar på att det är sant, men någonstans kan man väl i alla fall vara överens om att ryktena är alldeles för ihärdiga och odödliga för att vara helt gripna ur luften? Som någon vis man på fotbollskanalen skulle sagt: man behöver inte vara indian för att se tecknen i skyn...
Står fast vid det jag tidigare skrivit: jag ser mer än gärna att Mancini stannar i Inter då jag dels gillar honom skarpt som person men framför allt anser honom vara en av världens bästa och mest talangfulla tränare i cirkulation.
Fast kunde någon GARANTERA mig Mourinho istället så vete fan...speciellt eftersom det med största sannolikhet även skulle innebära att Drogba och kanske även Lampard (som i och för sig enligt min ödmjuka åsikt är något överskattad) skrev på i samma veva.
Kanske skulle det kunna vara ett av Inters ytterst få ännu bättre alternativ?
***
Idag tar jag steget och blir blodgivare. Känns viktigt.
Och for the record: de symboliska 30 kronor jag får för besväret kommer jag automatiskt att låta gå till Cancerfonden.
Bara för att understryka vilken fin människa jag är.
Elvis roterar förmodligen fortfarande i sin grav
Nu går det inte längre att komma runt det faktum att allt fler människor i den halvnära bekantskapskretsen endera har, vill ha eller är med barn.
Shit.
Där man förut så underbart slentrianmässigt kunnat avfärda en viss tvåbarnsfar/florist/lumparpolare/brandman/fotbollsspelare som det gigantiska undantaget bland mina jämnåriga är det plötsligt väldigt svårt. Och krasst sett - visst. För en man (man!) i min ålder och med min tämligen stabila livssituation har hela grejen med att skaffa barn plötsligt blivit ett fullt realistiskt - och kanske till och med lite förnuftigt - alternativ.
Tur att man inte alltid behöver se så krasst på saker och ting. Känner mig nämligen inte det minsta redo för det steget.
Håll med om att man kan ha panik för mindre.
***
Har i alla fall fått en resultatmässig smakstart i Huddinge. Seger igår även i seriepremiär nummer två, i reservlagsserien i division fem. 3-0 borta mot Nackdala AIS betyder tillfällig serieledning för alla tre lag jag är involverad i, när hände det senast? Får försöka se till att det fortsätter i samma stil - inte göra en Svennis med andra ord - så kanske det blir en och annan miljonbonus från klubben i slutet av året.
Eller?
***
Innan matchen inleder vår eminenta vänsterspringare Felle en diskussion med Er man i bloggvärlden (mig alltså) om yttermittfältares roll i markeringsspelet. Jag försöker lyssna på vad hon säger, men av en speciell anledning känner jag att ju mer hon pratar desto svårare blir det att koncentrera sig på själva orden. Till sist går det inte längre; jag är helt sonika tvungen att avbryta henne mitt i en mening och utbrista:
-Ursäkta, men vad fan är det egentligen för helskön dialekt du kör med?!
Det visar sig att Felle är född i Halmstad och har pratat likadant sedan jag lärde känna henne för nästan ett halvår sedan. Hade jag missat totalt .
Det låter, hursomhelst, fantastiskt.
***
"Jailhouse rock" på allsångskaraoke i Aspudden utan fungerande mic har nog aldrig varit lika hysteriskt roligt - eller låtit lika hysteriskt illa - som i versionen igår natt.
Elvis roterar förmodligen fortfarande i sin grav.
***
Ikväll roar jag mig med att se när Inter i praktiken säkrar sin tredje raka ligatitel,
Kan bli det sista roliga jag får vara med om på ett tag, om det inte mirakulöst löser sig med dom där jävla smultronen.
Figo, smultron och en hysterisk helg
Mot alla odds lyckades jag sent igår lokalisera en plats i södra Italien där det tydligen växer smultron redan nu. Perfekt, tänkte jag i min naiva tro att allting nu skulle vara löst.
Men icke!
Problem av något slag har tydligen uppstått med logistiken och i skrivandets stund ser dessa ut att kunna spräcka hela projektet. Vet ännu inte exakt vari själva bekymret ligger, men enligt mig verkar det hela en smula konstigt. För mig har logistikproblem alltid varit förknippat med pengar; har man bara haft kunder som är villiga att betala har saker som transporter och tullar alltid varit av sekundär betydelse.
Och utan att avslöja exakt vem min kund är kan jag i alla fall säga så mycket som att de har pengar.
Och de vill äta smultron.
Rapporterna jag hittllls fått tyder alltså på att jag stupat på mållinjen.
Jag vägrar tro att det är sista ordet.
***
Luis Figo har med 99 procents säkerhet spelat sin sista match för Inter. Skadan han ådrog sig mot Lazio är så pass allvarlig att den portugisiske legendaren missar resten av säsongen, och nästa år kommer han av allt att döma inte erbjudas något nytt kontrakt. Mancini vill inte ha kvar honom, och även om Inter skulle byta tränare till nästa säsong har jag svårt att tänka mig att någon vill satsa på en 36-åring som blir sur om han inte får spela 90 minuter varje match.
Enligt mig är Figo inte nödvändigtvis slut som spelare. Vissa stunder i vissa typer av matcher kan han fortfarande spela en avgörande roll på högsta nivå, vilket bara det får anses som imponerande för en man i hans ålder. Men aldrig mer under 90 minuter och absolut inte i alla säsongens matcher.
Inget konstigt med det, det är tidens helt naturliga gång och något man måste acceptera.
Det gör nog dessvärre inte Figo.
Därför måste jag säga att jag förstår Mancinis och Inters agerande till 100% i det här fallet.
***
Om ni, liksom jag, är sådana som alltid lämnar lite extra plats för desserten när det drar ihop sig till middagar: här är länken för er!
Min barndomsbekant Daniel Roos, numera chefskonditor på Operakällaren, har börjat blogga. Och som han gör det!
Något taffligt formulerad emellanåt, men helvete vilka bilder och recept! Hit återvänder jag.
***
Mysig hemmakväll/laborernade med startelvor ikväll.
Officiell lagfotografering imorgon bitti klockan 10.
A-lagsmatch klockan 13:00.
U-lagsmatch klockan 16:00.
Svår födelsedagsfest hos min vän målaren/ljudteknikern direkt efter.
Jobb hela söndagen.
Jodå, det blir en hysterisk och rolig helg den som kommer.
Måtte det bara gå vägen med de där smultronjävlarna nu!
Till och med Materazzi hade rodnat
I superkorta drag: tidig ledning 2-0, följt av ett antal misslyckade försök att stänga igen butiken. Första 30 är vi totalt överlägsna, jämnare sista kvarten. I andra halvlek tar Hammarby över mer och mer av spelet och visar varför de är seriens tippade topplag. Vi har ett par farliga kontringar men lyckas inte avgöra. 10 minuter från slutet reducerar Hammerby och pressar sedan våldsamt för en kvittering matchen ut. Det sista som händer är en livsfarlig hörna med följande flipperspel i vårt straffområde. Två-tre gånger är jag beredd att anteckna kvittering men på något mirakulöst sätt reder vi ut det och håller undan till seger.
Fantastiskt, men inget för hjärtsvaga.
Är naturligtvis väldigt nöjd. Med resultatet i första hand men också sättet vi spelar och äger mittfältet på i första halvlek.
Det bästa av allt: de återkommande misstag vi gör och som tillåter Hammarby att komma in i matchen tror jag är av den typen som ganska lätt kan rättas till. Lyckas vi med det och dessutom kan börja sätta lite fler målchanser tror jag det här laget kommer bli grymt svårslaget i år.
***
Fast det är klart: fortsätter det vara så här spännande även i fortsättningen kommer jag förmodligen sitta i tvångströja, omgärdad av trevliga män i vita rockar, inom loppet av två-tre veckor. Tror fan aldrig jag varit så nervös som jag var i slutet av andra halvlek och det tog ett bra tag att få normal hjärtpuls efteråt.
För att dra till med en sliten klyscha: det är bra mycket jobbigare att stå vid sidan än att spela själv.
***
Händelse att minnas: en brutal eftersläng bakifrån på en av våra spelare i 65:e fick mig att fullständigt gå i taket.
Det är sant; gamle snälle Tony went bananas.
Var egentligen mer överraskad än arg - trodde ärligt talat inte att såna tilltag förekom i damfotboll - men enbart nersparkningen i sig tycker jag gott och väl motiverade utbrottet.
Jag lovar, till och med Marco Materazzi hade rodnat.
Ännu surare blev jag när huvuddomare Natasha gav sin syn på saken: gult kort. Ett skämt. Frågade med ett lätt stänk av sarkasm om det hade krävts ett mord för att ett rött kort skulle ha delats ut, men det valde hon att inte svara på (vilket inte direkt gjorde mig lugnare). Fick å andra sidan ingen tillrättavisning för mitt uppenbara hån så jag antar att hon någonstans insåg att hon förmodligen borde ha dömt annorlunda.
Efter matchen förklarade Natasha att hon bara hade sett en del av situationen och därför inte kunde ge mer än varning. Naturligtvis rent skitsnack. Hon såg antagligen i själva verket ingenting alls men kände sig ändå "tvingad" att agera när till och med lugnet själv (jag alltså) blev så pass upprörd som jag blev.
Fast det sa jag naturligtvis inte. Kände att jag redan hade utmanat ödet tillräckligt.
***
Tillbaks på jobbet och verkligheten. Dags att börja finkamma jordklotet igen.
Nån som vet hur man kan fixa 19 kg (19 kg!) färska smultron tills tisdag nästa vecka? Jag förväntas tydligen kunna det, men den här gången vet jag fan inte ens var jag ska börja.
Jag menar...smultron i april?!
***
0-0 mellan Inter och Lazio på San Siro är ett bättre resultat (för Inter) än det låter som. Tror inte det blir tal om någon förlust i returen (det är ju Coppa Italia och vi har ju Roberto Mancini) så minst en förlängning blir det.
Förmodligen mer.
Ska vi säga 1-1?
***
Kommer numera ofta på mig själv med att kolla NHL-resultaten från nattens matcher när jag går upp på morgnarna.
Anledningen är - naturligtvis - Peter Forsberg.
Kan ytterst lite om håkky men vill så gärna att det ska gå bra för Sveriges främste idrottsutövare genom tiderna. Det är han väl värd.
Mr Coppa Italia har andra planer
Såg faktiskt helkorkat ut.
I alla fall är det tillrättat nu och jag ber allra ödmjukast om ursäkt för den lilla fadäsen.
***
Ikväll smäller det. Seriepremiär hemma mot Hammarby DFF klockan 20:00 på Källbrinks IP. Kostmymen är veckfri, skorna putsade och taktiken för fasta situationer klar. Jag missar det med andra ord inte för allt smör i Småland.
Gör det för guds skull inte du heller.
***
I en annan del av världen spelar Inter ikväll semifinal i italienska cupen, hemma mot Lazio.
För en gångs skull känns det som en ganska ganska ljummen historia. Inter lägger förståeligt nog allt sitt fokus på slutspurten i ligan och kommer därför att lufta alla som inte får spela i vanliga fall.
Ni vet, Solari och grabbarna.
Större då för Lazio som vid seger nästan är garanterade en plats i Europa nästa säsong, något de får stora problem att greja annars. De gjorde raka motsatsen till Inter och vilade bästa laget i ligan i söndags för att kunna lägga allt sitt krut på kvällens möte. Helt riktigt.
Normalt sett borde motivation slå klass och Lazio gå vidare till finalen. Nu står dock Mr. Coppa Italia himself, Roberto Mancini, (10-faldig vinnare av turneringen, 6 segrar som spelare och 4 som tränare!), på andra sidan och lita på att han har andra planer.
Fan, nu byggde jag ju upp det här till något spännanade ändå. Kanske läge att spela in matchen?
Tipset går hursomhelst - med viss tvekan - till Inter.
***
Ska man tolka det som att striden om Ronaldinho är avgjord när Roberto Asis, stjärnans bror och agent, festar sida vid sida med Silvio Berlusconi efter dennes seger i det italienska parlamentsvalet?
Jag tror i alla fall det.
Vinner Inter på söndag är saken klar
Det inledningsstycket - kombinerat med den rubriken - gör att ni vet att det är precis vad jag ändå har gjort nu. Och då handlar det - chockerande nog - om slutstriden i Serie A.
Min slutsats? Allt hänger på söndagsomgången.
Så här är det: vinner Inter mot Torino kan man (nästan) utropa sig till italienska mästare. Varför ska ni snart få se, men vi tar det lite senare.
Först vill jag nämligen passa på att höja ett varningens finger för detta Torino, ett lag med usel form och med en Alvaro Recoba som alltmer framstår som det skämt vissa länge hävdat att han är.
Men låt er inte luras! Det här är ett lag som närhelst de vill kan spela en bländande fotboll och som dessutom historiskt sett haft lätt för Inter på hemmaplan. Deras dåliga resultat de senaste omgångarna kan lätt bli till en fördel eftersom man dels måste spela för sin existens och dels har en hyfsad chans att bli underskattade av tabellettan.
Med andra ord: precis den typ av lag som kan skjuta Inters gulddrömmar i sank.
Skulle dock Inter lyckas övervinna detta svåra hinder, ja då ligger vägen mot den tredje raka scudetton ganska öppen. Låt oss gemensamt kika på de kvarvarande matcherna för de två huvudkombatanterna:
Romas (71 poäng) kvarvarande poäng:
Livorno hemma 3
Torino hemma 3
Sampdoria borta 1
Atalanta hemma 3
Catania borta 3
TOTALT 84 POÄNG
Inters (75 poäng) kvarvarande poäng:
Torino borta 3
Cagliari hemma 3
Milan borta 1
Siena hemma 3
Parma borta 1
TOTALT 86 poäng
Som synes: vid seger på söndag slutar Inter förmodligen två poäng före Roma. Går man efter mitt sätt att räkna skulle även oavgjort räcka, då vinner Inter ligan i kraft av inbördes möten (vilket indirekt skulle göra Javier Zanetti till guldhjälte, kittlande tanke!).
Fast man kan ju förstås aldrig vara säker på att inte förlora mot Milan, hur usla de än må vara för tillfället. Även Parma borta - med demontränaren Cuper i kanonslag - skulle rent teoretiskt kunna innebära en nollpoängare för Inters del.
Vi kan väl säga att det blir seger på söndag bara? För säkerhets skull?
***
Säg att det varit Cassano och inte Totti som skrikit "vaffanculo" TRE gånger rakt i domarens ansikte i söndags: tror ni en utvisning och fem-sex omgångars avstängning hade räckt som straff?
Totti fick alltså tusen euro i böter. Och ett gult kort.
***
Min gamla klubb fortsätter att briljera.
Två veckor innan seriestart blixtanmäler de ett tjejlag till min trupps reservlagsserie, endast tre månader för sent (tack förbundet förresten, för att ni godkänner sånt!). Detta får till följd att hela serieprogrammet måste göras om och att vi i Huddinge plötsligt befinner oss i en situation där vi ska spela tre matcher på samma dag och får börja pussla med spelare som desperados.
Just när vi äntligen tycker att vi fått ihop det någorlunda kommer nästa vändning: Olympia ringer och vill flytta matchen.
Anledning: ingen av deras spelare har färdiga licenser. Ridå.
För er som inte känner till det ska jag nu förklara hur det ligger till. Förutsatt att ingen av spelarna tillhör en annan klubb är det här krångliga ordet "licens" i själva verket en väldigt enkel affär.
Så läs nu, alla i Olympia, så här gör man!
1. Du åker in till förbundet i Solna centrum med ett foto på spelaren i fråga, varpå ett spelarleg utfärdas. Kostar 20 spänn.
2. Därefter registrar man om spelaren till sin klubb. Detta görs via en internetsida och blir färdigt på ett par musklick.
3. Om det skulle vara så att spelaren i fråga tillhör en annan förening (vilket med all sannolikhet inte är fallet med Olympia) blir allting en aning mer komplicerat. Då måste, förutom det ovanstående, ett övergångspapper (kostar 350 kr) skrivas på av båda klubbarna. Spelarens övergång tar i dessa fall en vecka extra.
3. Klart!
Allt som allt går det väl på en knapp timme om man planerar det väl.
***
Slutsats: Alla ledare i min gamla klubb är utan undantag pajasar.
***
Christian Vieri blev utbuad av Interfansen varje gång han rörde bollen på San Siro i söndags.
Tragiskt att vissa supportrar kan ha så kort minne.
Lite för mycket Inter för Fiorentina
Som jag trodde. Alla Milans konkurrenter om fjärdeplatsen förlorade igår, och drömmen om Champions league nästa år lever därmed fortfarande i allra högsta grad för i rossoneri.
Attans.
***
Inters insats mot Fiorentina igår var så gott som helgjuten. Visserligen går man aldrig säker med en sån som Adrian Mutu på andra sidan planen (hur hade matchbilden sett ut om han filmat till sig en straff när han kunde gjort det i första? Vill man ens tänka på det?), men i slutändan kändes Inter helt enkelt som ett nummer större.
Den främsta orsaken till det var utan tvekan mittfältet, där Vieira-Cambiasso för andra veckan i rad var precis så mycket tung dynamo alla hade hoppats att de skulle vara från början. Tillsammans med Zanetti - som antagligen aldrig tappat en boll i hela sitt liv - och Stankovic malde de ner allt motstånd och blev bara mer överlägsna ju längre matchen led. Tungt.
Och i backlinjen var Materazzi bra igen, bara det är en nyhet.
Framåt fortsätter Mancini att ge förtroende till Balotelli, som i sin tur fortsätter att göra mål. Den unge mannen är ett fullständigt charmtroll, det är inte överdrivet att kalla honom för en av världens största anfallstalanger och jag ser fram emot att följa hans framfart i ligan de närmaste åren.
Fiorentina visade utan tvekan goda intentioner, men förmodligen satt Eindhoven-matchen från i torsdags kvar i benen. Det märktes tydligt att de inte orkade stå emot i längden, det blev helt enkelt lite för mycket Inter för Fiorentina.
***
Seriepremiär med Huddinge på onsdag och det blir en rivstart med match mot favoriten Hammarby direkt.
Ser fram emot det som fan. Känslan är bra; truppen är intakt sånär som på en enda spelare och premiärelvan är så gott som spikad.
Det här tar vi hem.
Vill Ronaldinho spela UEFA-cupen?
Går dock ganska trögt. En kronisk huvudvärk som hållit i sig sedan i lördags morse sätter käppar i hjulen, och därtill flyter arbetet inte alls på i den takt jag skulle vilja att det gjorde.
Slutsats: om inte Inter slår Fiorentina ikvälll kommer den här söndagen passera som en av de sämre hittills.
***
Milan eller inter för Ronaldinho i höst? frågar sig kanalen-Wiklander på sin blogg idag.
Naturligtvis totalt omöjligt att säga i nuläget, men ber ni mig gissa tror jag på Milan. Relationerna mellan Barca och de rödsvarta kusinerna från landet är extremt god, plus att någonting säger mig att Dinho själv skulle uppskatta alla brasilianska lekkamrater som redan huserar i klubben.
Återstår förstås att se om han gör det så till den milda grad att han kan tänka sig att spela UEFA-cupen nästa år, det har jag personligen lite svårt att tro.
Inter tröstar sig i så fall med Didier Drogba, som nu på alla språk han kan (och det vill inte säga lite), till och med i klarspråk, har sagt att han spela i Milano nästa år, oavsett klubb. Blir naturligtvis en extremt komplicerad affär för Inter att ro i hamn - speciellt eftersom Chelsea av allt att döma gör sig av med Sjevsjenko och knappast har tänkt sig ett anfall bestående av Anelka och Kalou nästa säsong - men relationerna mellan Moratti och Abrahamovic är i alla fall excellenta, och i slutändan brukar spelarens vilja kunna bli avgörande i såna här fall.
***
Fjortontusenfyrahundrafyrtiofem jävla kronor tillbaks på skatten! Fredagen hade i alla fall sin givna charm.
***
Milan som förresten fortsätter att ha en sanslös tur mitt i all sin eländighet. Samtidigt som de själva vägrar vinna en enda match fortsätter deras konkurrenterna att sjabbla i kampen om fjärdeplatsen i Serie A. Hade det funnits någon som helst rättvisa och logik i världen hade Milan varit avsågade från Champions league-striden för länge sedan. Nu är dock det målet fortfarande i allra högsta grad en realitet för Maldini & co.
Och jag är rädd för att den trenden håller i sig även denna helg.
Udinese spelar hemma mot ett Roma som jagar Inter i kampen om ligasegern. Ingen omöjlig uppgift för Udinese med sin härliga 3-4-3-uppställning, men avgjort svårt. I vilket fall som helst tror jag inte de har tillräckligt med vinnarmentalitet för att knipa den där fjärdeplatsen till slut.
Samma sak gäller egentligen för Sampdoria, men de har å andra sidan Cassano som struntar totalt i ord som "vinnarmentalitet". Enbart Cassano gör Genua-laget till en seriös aspirant på fjärdeplatsen, men imorgon ska de ta sig an ett Reggina som ligger längre ner i tabellen än de förtjänar och nu måste slåss för sin existens i Serie A. Något säger mig att de blir en övermäktig uppgift för Sampdoria.
Fiorentina förlorar garanterat. Det måste de göra den här veckan.
***
Med detta fång av blommor...
...gratulerar jag härmed dagens namnsdagsbarn, YLVA!
Uppläxad av Bank
Får försöka trösta mig - och dom - med att nästa vecka blir desto aktivare; hittills två träningar och två matcher inprogrammerade.
***
Får mothugg från högsta ort efter mitt inlägg om Liverpools kontroversiella straff igår. Självaste Simon Bank mailar in dessa rader:
"Ciao Tony,
jag pratade med Fröjdfeldt alldeles nyss. Han blåste för den sista foulen, Kolos dragning i armen, som ägde rum inne i straffområdet.
Jag vet inte om jag håller med dig om logiken. Om en spelare - säg Ronaldo m/98 - störtar mot mål, en back försöker fälla honom på 18 meter utan att lyckas. Ronnie är stark, tar sig fram och ska avsluta från tolv meter - när backen hinner ifatt och sparkar ner honom bakifrån. Då är det ju två olika moment, och det vore märkligt om man skulle blåsa frispark för den första foulen. Eller så här: backen glidtacklar på arton meter och glider längs med Ronnie i två meter innan han får till en träff som är hård nog för att fälla honom. Då måste det väl vara det som räknas? Ögonblicket när chansen försvann, snarare än det när tacklingen inleddes?
Svår grej, regler.
allt gott
/Simon Bank"
Svar: Om Fröjdfeldt säger så har han uppenbarligen ändrat sin version (om han nu inte är utsatt för en klassisk FELCITERINGS-KUPP!!).
Men ok, det köper jag utan problem.
Säger inget om ditt resonemang, men det handlar väl egentligen om två olika saker? Om en domare släpper de tio första foularna på Ronaldo med hänvisning till fördelsregeln och sedan blåser för den elfte som faktiskt däckar honom är det naturligtvis rätt att frisparken ska slås från där han ramlar. Om Ronie däremot får en enda spark på vaden 18 meter från målet, börjar vackla, lyckas fortsätta sin framåtrörelse men till sist får ge upp och faller 12 meter från målet: inte sjutton ska väl frisparken slås från där han ramlar då också?
Fröjdfeldt sa att tröjdragningen började utanför straffområdet men att han blåste straff eftersom Liverpool-spelaren inte ramlade förrän han var innanför. För mig låter det helt klart som en "situation 2" från mitt stycke ovan.
***
Jag är bara glad att Liverpool vann och jag hoppas de tar hem hela turneringen nu (i så fall kan jag ju alltid hävda att Liverpool-Inter var den moraliska finalen).
Och jag är inte ens säker på att straffen var feldömd.
Blev egentligen mest väldigt förvirrad av Fröjdfelds resonemang kring händelsen.
***
1500 kr fattigare, men 72 kg hundmat rikare. Där kan man snacka trading på hög nivå.
***
Roma kunde mycket väl ha vunnit med 2-0 på Old Trafford igår.
Precis som att de kunde ha vunnit med ännu mer hemma för en vecka sedan.
Problemet var bara att de inte gjorde det.
Naturligtvis är det i mångt och mycket tillfälligheter som avgör såna här tillställningar. Roma missade mängder av chanser såväl igår som förra veckan, de fick spela båda matcherna utan sin i särklass viktigaste spelare och över 180 minuter var de ändå laget som spelade den klart bästa fotbollen.
Allt detta går att hävda och det är inte fel på något sätt.
Ändå går det inte att komma ifrån att United anno 2008 utstrålar en total kontroll på händelserna (på samma sätt som man "visste" att Milan alltid hade kontroll när det kom till Champions league-matcher). Som tittare sitter man på något sätt alltid lugn i förvssningen om att de kommer att greja det här på något sätt till slut. Lite som jag skrev för en vecka sedan: de nöjer sig med att göra målen, sen kan de andra få spela hur mycket fotboll de vill.
För mig är United de stora favoriterna i årets turnering.
***
Mitt superhemliga projekt är nu utfört, tre dagar tidigare än beräknat.
Väntar dock till imorgon med att avslöja vad det var.
Är det verkligen så reglerna ska tolkas?
Till alla eventuella tränarkollegor där ute: om ni någon gång skulle få för er att hålla ett träningspass där taktiken och förklarandet står i centrum och där du vet att det kommer bli en hel del stillastående moment - gör det för guds skull inte i regnblandad snöstorm och minusgrader!
Jag gjorde exakt den grejen med tjejerna igår, och så här i efterhand kan jag spontant tycka att det var något av ett misstag.
Kände mig inte direkt som Huddinges populäraste man när jag lämnade området igår kväll.
***
"Han börjar dra utanför, men Liverpool-spelaren ramlar i straffområdet, straffen är klar." säger Peter Fröjdfeldt till Aftonbladet om det kontroversiella beslutet igår.
Hoppsan. Är det verkligen så reglerna ska tolkas?
Jag själv var nämligen alldeles säker på att man alltid dömde utifrån var fällningen började, något som i min värld utan tvekan också verkar som det mest logiska. Jag menar, man kan väl ändå inte ge spelarna rätt att själva bestämma varifrån man vill ha frispark?
Eller, som igår, om man vill ha frispark eller straffspark?
Utgår från att Fröjdfeldt är mer uppdaterad än jag och således har rätt i vad han säger. I så fall anser jag att reglerna är rent skandalösa och borde göras om omedelbart.
***
I övrigt kan jag bara instämma i hyllningskörerna: vilken jävla match!
***
Berättar om min taktikpass-i-snöstormen-fadäs för en högt respekterad tränarkollega med "viss allsvensk erfarenhet" (!!!). Han skrattar först gott åt min dumhet, men berättar sedan en anekdot om en viss norsk huvudtränare i Djurgårdens IF för ett antal år sedan.
Under väderförhållanden långt värre än de igår hade han tydligen tvingat hela truppen att stå stilla ute i två timmar och bara lyssna på alla kloka råd han hade att lära ut.
Själv var han klädd i en (förmodligen jävligt svår) vargskinnspäls.
Det var INTE spelarna.
Undrar hur mycket av allt det kloka han hade att säga som fastnade i spelarnas huvuden?
Så borde nog dessvärre jag också ha tänkt.
Känns i alla fall jävligt skönt att veta att man är i gott sällskap
***
Ikväll kopplar jag av med United-Roma, trots att det egentligen är totalt ointressant. United har redan vunnit.
Superhemligt projekt
Det hela började i morse. Under natten hade det droppat in hela 296 nya mail i min inkorg - alla utom ett tiotal var spam. Min första tanke var att det säkert var någon brandvägg på företaget som pajat - för övrigt en jävligt avancerad tanke för att komma från någon som jag, som inget kan om teknik - och eftersom jag sitter på tre andra jobbkonton loggade jag genast in på dessa för att se om även dom var utsatta för terrorn.
Det var dom inte.
Sedan har det bara fortsatt. Med jämna och jävligt täta mellanrum (ungefär två i kvarten) kommer det in ny trevlig info av typen:
"This is an automatically generated Delivery Status Notification.
Delivery to the following recipients failed.
[email protected]"
Med andra ord: meddelanden som säger att mina mail till diverse påhittade adresser aldrig kommit fram.
Jag har naturligtvis aldrig skickat mail till någon kallad [email protected] så därför är det inte utan att man undrar vad fan det är som händer.
Har jag blivit kapad?
Är det farligt?
Och framför allt: vad fan gör jag åt saken?
Om någon kan något om sånt här, maila mig gärna på [email protected] (100% korrekt adress!). Är tacksam för all hjälp jag kan få.
***
En intressant detalj jag noterade under Atalanta-Inter i söndags var att Marco Materazzi fick nöta bänk till förmån för Nelson Rivas. Jag har som bekant länge propagerat för att just detta ska ske eftersom den italienske VM-hjälten från 2006 är totalt ur form för tillfället.
Tillfällighet? Energisparande åtgärd? Möjligen, men det hade garanterat aldrig hänt för ett halvår sedan. Det här var trots allt en av Inters viktigaste matcher för säsongen och jag törs nästan utgå från att Mancini lagt alla vilokalkyler åt sidan och helt sonika kastat in det absolut bästa som i hans tycke fanns att tillgå för dagen.
Misstänker alltså att truppstatusen för såväl Rivas som Materazzi har förändras en del den senaste tiden.
Synd att Rivas skulle gå och bli skadad nu. Hade annars varit riktigt intressant att se vem av de två mittbackarna Mancini hade valt att använda mot Fiorentina i helgen.
***
Jag har bestämt mig.
På lördag (när jag lägligt nog är ensam hemma) tänker jag genomföra ett nytt, superhemligt projekt, en grej som inte tar speciellt lång tid att göra men som kommer att få desto större konsekvenser. Inte minst för mig personligen.
Vad det är? Ledsen, det är superhemligt.
Jag är i alla fall grymt laddad. Det var trots allt över tre år sen sist.
Någon som har en aning om vad som är på väg att hända? Mejla gärna förslag på [email protected], rätt svar kommer att belönas rikligen.
***
Allvarligt talat, börjar inte texter som den här och den här kännas lite väl patetiska nu?
Är vanligtvis inte en av dom som får utlösning av att kritisera allt som "media" gör, men kan inte någon bara ta och säga åt alla att sluta?
Starkt jobbat, Sergio!
Ser verkligen fram emot att få hem brorsan och farsan från deras lyxsemester på Teneriffa.
Det här är fan inte roligt längre, mina knän viker sig snart under mig för allt jobb! Nog för att alla förtjänar ett brejk då och då men är det inte ironiskt att de sticker samtidigt just som vi har en av våra bästa försäljningsveckor någonsin?
Får hoppas på en sjukt svår julklapp som plåster på såren...
***
VIKTIG seger för Inter igår! På bortaplan lyckades man vinna samma match som Milan förlorade på hemmaplan för en vecka sedan, sånt betyder mycket för moralen. Och alltjämt fyra poäng ner till Roma, egentligen fem eftersom Serie A äntligen har börjat räkna inbördes möten vid samma poängställning.
Och appropå att betyda mycket: Esteban Cambiasso var tillbaka i Inters startelva igår och var utan tvekan planens främste spelare. Många med mig hade nog inte insett hur saknad han har varit de dryga tre veckor han varit borta, men det går liksom inte att komma ifrån att argentinaren tillför laget en extra dimension. Kul, men samtidigt naturligtvis en svaghet att en enskild spelares frånvaro kunnat märkas så mycket i ett kollektiv som siktar på att vinna allt man ställer upp i.
Men det bekommer mig inte så mycket just nu, idag är jag bara väldigt glad över segern.
***
I en annan del av fotbollsvärlden tog mitt älskade Huddinge IF en tung viktoria mot mitt gamla lag Enskede i lördags. 6-0 skrevs segersiffrorna till, men det var ju träningsmatch så resultatet var såklart inte hela världen. Personligen är jag mest glad över att vi kan ha hittat ett oväntat fynd på mittbacksplatsen (cred till tränarkollega Capello) och en hörnvariant det slår gnistor om.
***
Svenskrepresenterat när engelska The Sun ÄNTLIGEN kommer ut med årets viktigaste sammanställning: top 10-listan över fotbollstjockisar genom tiderna.
Ganska rolig läsning.
Ni kan väl gissa vilken svensk det handlar om innan ni kollar svaret? Hur svårt det nu kan vara...
***
Hade inget speciellt för mig på jobbet igår (kan verkligen inte minnas när det hände sist) så jag gjorde vad varje man med en stund över förmodligen skulle ha gjort: slösurfade lite skön fotbollsstatistik.
Hade på morgonen noterat i DN att Sergio Ramos blivit utvisad mot Mallorca kvällen innan och fick en känsla av att det inte direkt var första gången den killen fått ett kort. Beslöt att kolla upp saken, mest på kul.
Jag hade inte fel, om man säger så.
Det visade sig att "Tarzan" på sina 93 ligamatcher (knappt tre säsonger) för Real Madrid har dragit på sig den tjusiga siffran av 40 gula och 7 röda kort. Det motsvarar ungefär en varning varannan match och en utvisning var trettonde. Det är fanimig helt otroligt.
Jämför det med ett mer ökänt råskinn som Marco Materazzi, som med sina 43 gula och 3 röda kort på 314 ligamatcher med Inter framstår som rena söndagsskoleeleven.
Starkt jobbat, Sergio!
***
Peter Forsberg! Igen!
***
För övrigt kan svärföräldrar och galna löptikar vara ett betydligt roligare helgnöje än det låter som.
Även om det ibland är tur att man har fotbollen som motvikt.