tonys blogg

Lag som blir utslagna tidigt i Champions league brukar traditionellt sett riskera att få sina lag plundrade vid säsongens slut. När pengarna sinar för det utslagna laget, när klubbledningarna känner för att möblera om för att bli bättre till nästa år eller när spelarna själva känner att de vill ha ut mer av livet än att bara spela åttondelsfinaler, då blir det förändringar i fotbolls-Europa.
Här följer de hetaste namnen som jag tror figurerar i marknadsdiskussioner för tillfället bland de som åkte ur igår.

Ronaldinho
Liksom många andra spelare verkar brassen lida av nåt post-VM-syndrom. Vad har hänt? Det är inte likt Ronaldinho att svika när det gäller, men alla såg hur han var - eller rättare sagt hur han inte var - mot Liverpool. I Spanien kallas han för tjock och en för avlägsen släkting till mannen som dyrkas som en fotbollsgud av miljontals människor över hela världen. Milans ägare Berlusconi sa igår att om Ronaldinho lämnar Barca kommer Milan att slåss i första ledet för hans signatur, detta samtidigt som huvudpersonens bror och agent syntes i Milano vid hans sida på ett "artighetsbesök". En slump? Dessutom firar Inter 100-årsjubileum nästa år och Moratti har mer eller mindre lovat fansen åtminstone ett stjärnnamn. Upplagt för ett Silly seasonderby?

Samuel Eto'o
Tillsammans med Drogba och van Nistelroy utgör han prispallen - ordningen får ni själva bestämma - vad gäller Europas vassaste avslutare. Men han är på kollisionskurs med Rijkaard och kanske också med Ronaldinho, det finns inte en chans i helvetet att samtliga tre stannar till nästa säsong, speciellt inte efter förslusten mot Liverpool. Hans framtid i Barcelona hänger först och främst på vad som händer med den holländske tränaren. Drar han lär anbud inte saknas.

Gianluca Zambrotta
Fulländar mitt hattrick i Barcaspelare. I Liverpool fick han inte spela en minut, offer för Rijkaards tremannaförsvar. Han kom till Barcelona som en firad hjälte, en av VMs bästa spelare, världsmästare och gjuten i det stora Juventus. I Spanien har han inte alls lyckats uppfylla de högt ställda förväntningarna. Klubbyte nästa?

Ricardo Quaresma
Inte så populär bland de egna fansen, hans kaxiga attityd stör idyllen i trevliga Porto (Zlatan-i-Ajax-vibbar, någon?). Hans talang går dock inte att ifrågasätta och ute i Europa har portugisen många beundrare. Inte minst Inter, som alltså skulle kunna ersätta Figo med en landsman.

Malouda
Kommer ni ihåg honom i Tyskland i somras? Blixtrande tempoväxlingar, en ostoppbar motor på vänsterkanten som assisterade Henry perfekt och förpassade självaste Trezeguet till avbytarbänken. Igår försvann ännu en chans till en titel i Europa med Lyon, och det viskas om att den gode Malouda nu är trött på att samla på franska ligatitlar. Juventus har sedan länge tänkt sig honom som en nyckelspelare i sitt nya projekt och den känslan försvagas inte direkt av att Camoranesi vill bort från Turin till varje pris.

Thierry Henry
Enligt mig fortfarande världens bäste spelare, enligt Arsenal inte längre osäljbar. Henry trivs som fisken i vattnet i sin nuvarande klubb men han är ingen liten sparvunge längre och det kan ju tänkas att han vill vinna några titlar innan han lägger av. Arsenal är i dagsläget ingen titelaspirant vare sig i Premier league eller Champions league och det skulle kunna bädda för en flytt utomlands. Inter, Barcelona och Real Madrid lär vara huvudkandidaterna.

Robinho
Real Madrid har nästan gjort det till en industri att bränna talanger. De kommer dit som fenomen, de kastas ut som cigaretter man knappt tagit ett bloss på, innan man ens fått uppleva det goda (usel metafor, säger ni? Inga kommentarer). Robinho är den senaste. Han dribblar som en ballerina, hans fötter är lena som honung men han är inte konkret för fem öre och har svårt med den taktiska biten. Följdaktligen sitter han fast på Capellos bänk (av nån anledning har jag fått intrycket att just Capello inte är den som börjar sina enskilda samtal med frasen "hörrudu Robinho, jag är den förste att förstå att man inte vill hålla på med det här med taktik så mycket..."). Robinho har deklarerat det extremt tydligt: får han spela så stannar han. Om inte ska han se sig om efter alternativ vid säsongens slut. Europas toppklubbar står redo att hugga.

Fabio Cannavaro
Till skillnad från andra italienare i Real Madrid är Cannavaro älskad av fansen. För sin seriositet. För sitt leende. För sin förmåga att vara självkritisk. Tyvärr har den där sista punkten varit alltför befogad. Många små skadebekymmer, aklimatiseringsproblem, VM-baksmälla, ankomst till ett lag i kaos, allt har såklart spelat in. Cannavaro själv säger att han bara spelat bra i fyra-fem matcher den här säsongen och när en 30+-spelare har ett sånt år är det naturligt att klubben åtminstone diskuterar en försäljning. Milan är hyperintresserade.

Emerson
Utbytt efter 30 minuter igår. Som en snorunge från juniorlaget. Emerson har varit avskydd i Spanien från dag ett (en brasilianare som inte klackar och som dessutom tacklas och spelar defensivt är totalt emot fotbollens grunder, tycker spanjorerna) men han har åtminstone varit Capellos favorit och alltid spelat. Fram tills nu. Det är mer än lätt att tro att flyttlasset snart bär tillbaka till Serie A, där Emerson namn fortfarande nämns med största respekt. I Italien har han tre ligatitlar med två olika lag och anses vara ett köp som garanterar resultat, trots att han inte är någon ungdom längre.

Artur Boruc
Jag vet inte vad det är med polska målvakter och Milan (minns Dudek i Istanbul), men Celtics Artur Boruc stod i alla fall i onsdags för en av de svettigaste insatser mellan stolparna jag sett på många år. Han imponerade stort: säker i straffområdesspelet men samtidigt explosiv på linjen, något som Kaká, Seedorf och Maldini fick erfara. Boruc har länge ansetts mogen för större utmaningar och just Milan har problem på målvaktssidan, då darrige Dida ska ersättas till nästa säsong. Kan de ha hittat lösningen på andra sidan planen i onsdags?