Parma-Inter
Tung, skön och viktig seger för Inter igår på en av sina traditionellt mest svårspelade bortaplaner. Tardinistadion i Parma har bjudit de blåsvarta på en del obehagliga överraskningar de senaste åren, men den här gången gav Inter tillbaka med en egen kalldusch i slutminuterna.
Segern betydde mycket, på flera olika sätt.
Matematiskt: tre välbehövliga poäng i kampen mot ett bedårande Palermo som vägrar inse att de egentligen inte kan flyga, och ett Roma som efter ett par tunga matcher nu nått upp i spöa-Milan-på-bortaplan-form (eller är det egentligen in bedrift nuförtiden?).
Symboliskt och psykologiskt: kvittot, det svarta på det vita. Allt är annorlunda den här gången. Den berömda förbannelsen kan verkligen vara bruten.
Själva matchen då? Tja, Vieira blev varnad, Zlatan blev utvisad, Crespo missade öppet mål från en halvmeter, Materazzi skulle ha haft en straff med sig och en mot sig, Zlatan missade öppet mål från 10 centimeter, Cruz hoppade in och avgjorde. Inter var Inter kort sagt.
Mancini fortsätter att imponera med sina matchavgörande byten. Igår spelade nyinbytte Gonzales fram till nyinbytte Cruz fram till 2-1 på övertid. En tillfällighet? Möjligen, men långt ifrån den första den här säsongen i så fall.
En sak fortsätter dock att oroa mig: de ständiga interna bråken. Visst, det må vara småstormar som blåser bort lika fort som de kom, men sånt brukade inte hända i Inter. Inte ens med Veron i truppen.
Igår var det Materazzi och Grosso som grälade inför öppen ridå, tidigare har det varit andra. Vet inte vad det är, men jag hoppas verkligen att det löser sig innan det börjar påverka resultaten på planen på allvar.
Segern betydde mycket, på flera olika sätt.
Matematiskt: tre välbehövliga poäng i kampen mot ett bedårande Palermo som vägrar inse att de egentligen inte kan flyga, och ett Roma som efter ett par tunga matcher nu nått upp i spöa-Milan-på-bortaplan-form (eller är det egentligen in bedrift nuförtiden?).
Symboliskt och psykologiskt: kvittot, det svarta på det vita. Allt är annorlunda den här gången. Den berömda förbannelsen kan verkligen vara bruten.
Själva matchen då? Tja, Vieira blev varnad, Zlatan blev utvisad, Crespo missade öppet mål från en halvmeter, Materazzi skulle ha haft en straff med sig och en mot sig, Zlatan missade öppet mål från 10 centimeter, Cruz hoppade in och avgjorde. Inter var Inter kort sagt.
Mancini fortsätter att imponera med sina matchavgörande byten. Igår spelade nyinbytte Gonzales fram till nyinbytte Cruz fram till 2-1 på övertid. En tillfällighet? Möjligen, men långt ifrån den första den här säsongen i så fall.
En sak fortsätter dock att oroa mig: de ständiga interna bråken. Visst, det må vara småstormar som blåser bort lika fort som de kom, men sånt brukade inte hända i Inter. Inte ens med Veron i truppen.
Igår var det Materazzi och Grosso som grälade inför öppen ridå, tidigare har det varit andra. Vet inte vad det är, men jag hoppas verkligen att det löser sig innan det börjar påverka resultaten på planen på allvar.
Kommentarer
Trackback