Ibland är det den enda sanning du behöver
Runt midnatt igår blev det äntligen färdigt. Ingenting är ännu officiellt men naturligtvis kan den här bloggen redan nu avslöja summan av kardemumman. Facit:
- Quaresma går till Inter för en ännu okänd transfersumma.
- Suazo går till Benfica på lån.
- Recoba går till Monaco (en parantes eftersom han numera formellt är klubblös).
Känns logiskt att det slutar så här.
Är själv inte överdrivet förtjust i Ricardo Quaresma. Killen är 25 år och ännu inte ordinarie i Portugals numera rätt övervärderade landslag. I och för sig konkurrerar han med en viss Cristiano Ronaldo om den platsen men det känns som att hade han varit tillräckligt duktig hade de två kunnat samverka på plan. Att en så pass begränsad spelare dessutom kommer att bli en av Inters dyraste värvningar någonsin (även om inga siffror är kända lär det landa på en bit över 200 miljoner kronor) känns rätt befängt.
Dock är han inköpt som rollspelare, skräddarsydd för att passa in i Mourinhos spelsystem. Inter vill spela 4-3-3 med två ytterforwards i så många matcher som möjligt den här säsongen och faktum är att just nu har man bara två sådana att tillgå, Figo (som trots allt är 36 år) och Mancini. Även Balotelli kommer att användas där och med all sannolikhet också göra stor succé emellanåt, men man får inte glömma att killen bara är 18 år och ännu inte redo att bära ett lag som Inter på sina axlar.
Ur den aspekten är Quaresma ett lysande köp och det är såklart den vägen man ska gå när man värvar en spelare, snarare än att köpa ett stort namn som inte levererar.
Fast för mycket pengar är det fortfarande.
Att Suazo går känns ännu mer logiskt. Han kom till Inter enbart för att den förre tränaren ville ha honom och hans första och hittills enda säsong där får betecknas som ett fiasko. Dessutom är han bara är 27 år och det går fortfarande att tjäna pengar på honom vid en försäljning, varför han redan från början var ett troligare alternativ att få lämna skutan än exempelvis Crespo.
Snart kan ni läsa det överallt, men kom ihåg var ni hörde det först!
***
Jo, jag fattar väl också att Sundhage tackade nej till att besöka Vita huset för att hon är flata och att Bush har uttalat sig negativt om sådana förut.
Eller för att hon är kommunist och vita huset är blått.
Det var tidningens formulering jag tyckte var rolig, inget annat.
***
Tung, tung förlust i F18-serien mot Kungsängen i onsdags. Tung, för att den kom mot ett annat topplag men ännu tyngre för att det var totalt onödigt.
Analysen: vi gör en fantastiskt bar första halvtimme, kanske den bästa vi gjort rent spelmässigt den här säsongen. Bollen går som på ett snöre längs med marken och alla spelare rör sig för varandra, vilket gör det möjligt att spela ett kortpassningsspel som våra motståndare inte alls hänger med i. Dock inga mål. En mix av missade jättechanser och sistapassar som inte går fram gör att bolljäveln inte går in, annars hade vi kunnat leda med 3-4 efter 30 minuter. I det läget börjar desperationen smyga sig in i spelarnas hjärnor, varpå de blir otåliga och börjar slå långbollar på vinst och förlust så fort de får tag i bollen.
Det är också då som vårt spelövertag, som fram tills dess varit massivt, upphör.
Så här ser jag på saken: långbollar kan man börja slå sista kvarten om ingenting annat har funkat. Då kan lite desperation vara befogad och i bästa fall ge resultat. Men INTE när det är mer än en halvlek kvar av matchen och man i stort sett varit det enda laget på planen fram tills dess.
Poängterade jag detta när jag hade chansen i paus? Ja, men långt ifrån så tydligt som jag borde ha gjort. Snärjde istället in mig i diskussioner om att ifall vi nu är tvungna att slå långbollar, se till att ta raka vägen in på mål och fylla på med resten av laget.
Det är mitt första stora misstag.
I andra halvlek blir det precis den virriga Hawaii-fotboll vi så gärna ville undvika. Och i tumultet som uppstår blir det allt större ytor på innermittfältet för deras nr 8, kvällens i särklass bästa spelare. Vi hade pratat innan matchen om att inte ge henne några ytor i försvarsspelet, men vid minst 3-4 tillfällen upptäcker jag att hon ändå får stå alldeles för ensam och vända upp i lugn och ro. Det skulle vara en enkel sak att påminna exempelvis Jessica att ligga på henne som ett plåster så fort vi förlorade boll, istället håller jag käften.
När samma tjej en stund senare ostört får ta emot bollen, vända upp, avancera och slå in matchens enda mål får vi betala priset för det.
Det är mitt andra stora misstag och det kostar oss matchen.
I sådana lägen måste man försöka intala sig det positiva: vi leder ännu serien. Situationen är exakt densamma som för en vecka sedan. Vi förlorade en match, men det gjorde våra värsta konkurrenter också så skadan blev minimal. Visst hade det varit kul att få rycka i tabellen men till syvende och sist har vi fortfarande precis allt i våra egna händer.
***
...eller förresten, jag tar tillbaka det ja skrev tidigare. Tyckte det var kul att få driva med allas vår Chick-with-a-dick-Pia också.
***
Brukar i regel se mörkt på gruppspel, alltid se farorna där andra ser möjligheterna och allt det där. Fast den här gången tror jag verkligen inte något som ska kunna få Inter att inte gå vidare som segrare från Grupp B i Champions league. All respekt för Werder Bremen, Panathinaikos och...nä förresten, bara dom, cyprioterna är totalt ofarliga. Ser hursomhelst inte att de skulle kunna hota Inter i det långa lopp som ett gruppspel i champinjonligan innebär.
En drömlottning.
Värre blev det för Fiorentina, laget vi alla vill se gå bra. Bayern München, Lyon och Steaua Bucarest betyder uppförsbacke. Bara att hoppas på en skräll där.
***
Stor prestigeseger på jobbet i morse. En leverantör jag har pushat lite extra för under våren har gått från klarhet till klarhet och nu visat sig vara allt jag sa till mina medarbetare att dom skulle vara.
Är man i min position förväntar sig alla omkring mig att mina beslut alltid ska vara rätt.
Skönt att det visar sig stämma då och då också.
***
Om någon nu undrar varför jag hyser sådana aggressioner jämtemot shemale-Pia så kan jag avslöja att det är för att vi just nu är bittra konkurrenter. Vi tävlar nämligen mot varandra i kategorin "årets bäst klädda damfotbollscoach" tillsammans med en tredje aspirant, ingen mindre än Tomas "MQ" Dennerby.
I sådan konkurrens står jag mig naturligtvis slätt och jag har inga förhoppningar att ta hem titeln, trots att det tydligen är min gamle vän Bojan (tillika tävlingens grundare) som delar ut priset.
***
Fan vad jag inte vill skulle vilja vara i Robinhos kläder just nu.
Efter att ha gjort sig ovän med exakt varenda en i Real Madrid - inklusive fansen - genom att snacka skit om klubben hela sommaren och säga att han ABSOLUT inte kan tänka sig att spela någon annanstans än i Chelsea nästa år, tvingas han nu alltså stanna i Real. Han kommer att få be hela omklädningsrummet om ursäkt för sitt beteende och dessutom offentligt gå ut och dumförklara sig själv i media, men hur mycket röv han än slickar kommer det naturligtvis ändå inte att räcka. Alla kommer - med all rätt - avfärda honom som en girigbuk som tagit begreppet "fotbollshora" till en helt ny dimension.
Starkt jobbat.
***
Till sist en hälsning till en "trogen läsare":
Things pass. Nothing will stay the same forever. No matter in how big a pile of shite you've gotten yourself - be it drugs, financial problems, fucked up relations: you'll get over it. It'll go away just like the weather. The sun is round, so is the planet we live on, marriage rings and our eyes through which we see the world.
Det låter bättre på engelska.
Och ibland är det den enda sanning du behöver.
- Quaresma går till Inter för en ännu okänd transfersumma.
- Suazo går till Benfica på lån.
- Recoba går till Monaco (en parantes eftersom han numera formellt är klubblös).
Känns logiskt att det slutar så här.
Är själv inte överdrivet förtjust i Ricardo Quaresma. Killen är 25 år och ännu inte ordinarie i Portugals numera rätt övervärderade landslag. I och för sig konkurrerar han med en viss Cristiano Ronaldo om den platsen men det känns som att hade han varit tillräckligt duktig hade de två kunnat samverka på plan. Att en så pass begränsad spelare dessutom kommer att bli en av Inters dyraste värvningar någonsin (även om inga siffror är kända lär det landa på en bit över 200 miljoner kronor) känns rätt befängt.
Dock är han inköpt som rollspelare, skräddarsydd för att passa in i Mourinhos spelsystem. Inter vill spela 4-3-3 med två ytterforwards i så många matcher som möjligt den här säsongen och faktum är att just nu har man bara två sådana att tillgå, Figo (som trots allt är 36 år) och Mancini. Även Balotelli kommer att användas där och med all sannolikhet också göra stor succé emellanåt, men man får inte glömma att killen bara är 18 år och ännu inte redo att bära ett lag som Inter på sina axlar.
Ur den aspekten är Quaresma ett lysande köp och det är såklart den vägen man ska gå när man värvar en spelare, snarare än att köpa ett stort namn som inte levererar.
Fast för mycket pengar är det fortfarande.
Att Suazo går känns ännu mer logiskt. Han kom till Inter enbart för att den förre tränaren ville ha honom och hans första och hittills enda säsong där får betecknas som ett fiasko. Dessutom är han bara är 27 år och det går fortfarande att tjäna pengar på honom vid en försäljning, varför han redan från början var ett troligare alternativ att få lämna skutan än exempelvis Crespo.
Snart kan ni läsa det överallt, men kom ihåg var ni hörde det först!
***
Jo, jag fattar väl också att Sundhage tackade nej till att besöka Vita huset för att hon är flata och att Bush har uttalat sig negativt om sådana förut.
Eller för att hon är kommunist och vita huset är blått.
Det var tidningens formulering jag tyckte var rolig, inget annat.
***
Tung, tung förlust i F18-serien mot Kungsängen i onsdags. Tung, för att den kom mot ett annat topplag men ännu tyngre för att det var totalt onödigt.
Analysen: vi gör en fantastiskt bar första halvtimme, kanske den bästa vi gjort rent spelmässigt den här säsongen. Bollen går som på ett snöre längs med marken och alla spelare rör sig för varandra, vilket gör det möjligt att spela ett kortpassningsspel som våra motståndare inte alls hänger med i. Dock inga mål. En mix av missade jättechanser och sistapassar som inte går fram gör att bolljäveln inte går in, annars hade vi kunnat leda med 3-4 efter 30 minuter. I det läget börjar desperationen smyga sig in i spelarnas hjärnor, varpå de blir otåliga och börjar slå långbollar på vinst och förlust så fort de får tag i bollen.
Det är också då som vårt spelövertag, som fram tills dess varit massivt, upphör.
Så här ser jag på saken: långbollar kan man börja slå sista kvarten om ingenting annat har funkat. Då kan lite desperation vara befogad och i bästa fall ge resultat. Men INTE när det är mer än en halvlek kvar av matchen och man i stort sett varit det enda laget på planen fram tills dess.
Poängterade jag detta när jag hade chansen i paus? Ja, men långt ifrån så tydligt som jag borde ha gjort. Snärjde istället in mig i diskussioner om att ifall vi nu är tvungna att slå långbollar, se till att ta raka vägen in på mål och fylla på med resten av laget.
Det är mitt första stora misstag.
I andra halvlek blir det precis den virriga Hawaii-fotboll vi så gärna ville undvika. Och i tumultet som uppstår blir det allt större ytor på innermittfältet för deras nr 8, kvällens i särklass bästa spelare. Vi hade pratat innan matchen om att inte ge henne några ytor i försvarsspelet, men vid minst 3-4 tillfällen upptäcker jag att hon ändå får stå alldeles för ensam och vända upp i lugn och ro. Det skulle vara en enkel sak att påminna exempelvis Jessica att ligga på henne som ett plåster så fort vi förlorade boll, istället håller jag käften.
När samma tjej en stund senare ostört får ta emot bollen, vända upp, avancera och slå in matchens enda mål får vi betala priset för det.
Det är mitt andra stora misstag och det kostar oss matchen.
I sådana lägen måste man försöka intala sig det positiva: vi leder ännu serien. Situationen är exakt densamma som för en vecka sedan. Vi förlorade en match, men det gjorde våra värsta konkurrenter också så skadan blev minimal. Visst hade det varit kul att få rycka i tabellen men till syvende och sist har vi fortfarande precis allt i våra egna händer.
***
...eller förresten, jag tar tillbaka det ja skrev tidigare. Tyckte det var kul att få driva med allas vår Chick-with-a-dick-Pia också.
***
Brukar i regel se mörkt på gruppspel, alltid se farorna där andra ser möjligheterna och allt det där. Fast den här gången tror jag verkligen inte något som ska kunna få Inter att inte gå vidare som segrare från Grupp B i Champions league. All respekt för Werder Bremen, Panathinaikos och...nä förresten, bara dom, cyprioterna är totalt ofarliga. Ser hursomhelst inte att de skulle kunna hota Inter i det långa lopp som ett gruppspel i champinjonligan innebär.
En drömlottning.
Värre blev det för Fiorentina, laget vi alla vill se gå bra. Bayern München, Lyon och Steaua Bucarest betyder uppförsbacke. Bara att hoppas på en skräll där.
***
Stor prestigeseger på jobbet i morse. En leverantör jag har pushat lite extra för under våren har gått från klarhet till klarhet och nu visat sig vara allt jag sa till mina medarbetare att dom skulle vara.
Är man i min position förväntar sig alla omkring mig att mina beslut alltid ska vara rätt.
Skönt att det visar sig stämma då och då också.
***
Om någon nu undrar varför jag hyser sådana aggressioner jämtemot shemale-Pia så kan jag avslöja att det är för att vi just nu är bittra konkurrenter. Vi tävlar nämligen mot varandra i kategorin "årets bäst klädda damfotbollscoach" tillsammans med en tredje aspirant, ingen mindre än Tomas "MQ" Dennerby.
I sådan konkurrens står jag mig naturligtvis slätt och jag har inga förhoppningar att ta hem titeln, trots att det tydligen är min gamle vän Bojan (tillika tävlingens grundare) som delar ut priset.
***
Fan vad jag inte vill skulle vilja vara i Robinhos kläder just nu.
Efter att ha gjort sig ovän med exakt varenda en i Real Madrid - inklusive fansen - genom att snacka skit om klubben hela sommaren och säga att han ABSOLUT inte kan tänka sig att spela någon annanstans än i Chelsea nästa år, tvingas han nu alltså stanna i Real. Han kommer att få be hela omklädningsrummet om ursäkt för sitt beteende och dessutom offentligt gå ut och dumförklara sig själv i media, men hur mycket röv han än slickar kommer det naturligtvis ändå inte att räcka. Alla kommer - med all rätt - avfärda honom som en girigbuk som tagit begreppet "fotbollshora" till en helt ny dimension.
Starkt jobbat.
***
Till sist en hälsning till en "trogen läsare":
Things pass. Nothing will stay the same forever. No matter in how big a pile of shite you've gotten yourself - be it drugs, financial problems, fucked up relations: you'll get over it. It'll go away just like the weather. The sun is round, so is the planet we live on, marriage rings and our eyes through which we see the world.
Det låter bättre på engelska.
Och ibland är det den enda sanning du behöver.
Kommentarer
Trackback