Backkriser och Teneriffabilder
Appropå gårdagens inlägg och Inter: med ett dygns reflektionstid är jag nu ganska säker på att en ny mittback kommer att inhandlas, och det rätt omgående. Även om Materazzis skada lyckligtvis visade sig vara lindrigare än först befarat (kraftig sträckning) tror jag inte att man vill ta några som helst risker med någonting.
Så. Vem blir det då?
Tja, drömmen vore ju förstås en etablerad världsback, typ Ricardo Carvalho, men det är nog bara att glömma. Ekonomin och framför allt tiden sätter stopp för alla sådana planer. Vad som behövs nu är en spelare som inte kostar pengar och som kan ansluta utan några segdragna förhandlingsprocesser.
Den jag först kommer att tänka på som uppfyller dom kriterierna är ett gammalt ex, Matteo Ferrari. Om jag inte är helt ute och cyklar här är han fortfarande free agent sedan han inte fick förlängt med Roma efter den här säsongen. Eller har han månne redan hittat en ny klubb utan att jag fått nys om det? Kan det vara möjligt?
Borde hursomhelst vara intressant.
Det som talar emot den lösningen är förstås det faktum att Inter redan valt att göra sig av med honom en gång och att klubbledningen - med all rätt - är erkänt skeptiska till hans kvaliteter som fotbollsspelare. Matteo Ferrari är av någon anledning fortfarande ett stort namn i fotbolls-Italien (förmodligen tack vare filmstjärneutseendet och flickvännen) men någon stor fotbollsspelare lär han aldrig bli.
Alternativet skulle kunna heta Matei Radoi. En 27-årig rumänsk landslagsman från Steaua som jag vet att Inter varit intresserade av förut som trupp-back-up i. Bra spelare och förmodligen inte omöjlig att få loss på lånebasis.
Personligen skulle jag föredra den lösningen en miljon gånger framför fladder-Ferrari.
Hur det än må vara: bli inte förvånade om vi har svaret inom 24 timmar och att det är någon av de två ovan nämnda som utgör det.
Ni vet att jag sällan har fel.
***
Nu är den här! Missa inte!
***
För övrigt har Burdisso kallats tillbaka från Argentinas OS-trupp.
Mer än vad jag visste men naturligtvis det enda rätta.
***
Här kommer de utlovade Teneriffabilderna!
Strandraggar-look med flip-flops och väska från Hugo Boss, T-shirt
från Armani, glasögon från Prada och så ett par shorts jag snodde
från en kille i Olympia förra året. Om han läser detta kan han få
tillbaka dom...
Förberedandes svåra drinkar i köket.
Resterna av en mojito på balkongräcket.
Emelie i en JÄVLIGT rosa topp.
...
Det blev en del bad också, starkt av fotografen att lyckas fånga den här posen...
...och den här!
En EXTREMT vanlig syn på någon av Teneriffas stränder. Och ja,
jag har mixtrat lite med färgen på himlen.
Nöjd och lite full på balkongen samma kväll.
Från Emelies födelsedag.
...
Sökte ofta svaret i botten av vinglaset.
Så även här...
...och jag fann det!
***
Eftersom jag knappt lyfte ett finger på två veckor har jag inte direkt några bergsklättrarfoton eller hisnande naturupplevelser att bjuda på. Däremot speglar bilderna resan i sin helhet jävligt bra - mat, dryck och stranden, typ.
Vi hörs.
Så. Vem blir det då?
Tja, drömmen vore ju förstås en etablerad världsback, typ Ricardo Carvalho, men det är nog bara att glömma. Ekonomin och framför allt tiden sätter stopp för alla sådana planer. Vad som behövs nu är en spelare som inte kostar pengar och som kan ansluta utan några segdragna förhandlingsprocesser.
Den jag först kommer att tänka på som uppfyller dom kriterierna är ett gammalt ex, Matteo Ferrari. Om jag inte är helt ute och cyklar här är han fortfarande free agent sedan han inte fick förlängt med Roma efter den här säsongen. Eller har han månne redan hittat en ny klubb utan att jag fått nys om det? Kan det vara möjligt?
Borde hursomhelst vara intressant.
Det som talar emot den lösningen är förstås det faktum att Inter redan valt att göra sig av med honom en gång och att klubbledningen - med all rätt - är erkänt skeptiska till hans kvaliteter som fotbollsspelare. Matteo Ferrari är av någon anledning fortfarande ett stort namn i fotbolls-Italien (förmodligen tack vare filmstjärneutseendet och flickvännen) men någon stor fotbollsspelare lär han aldrig bli.
Alternativet skulle kunna heta Matei Radoi. En 27-årig rumänsk landslagsman från Steaua som jag vet att Inter varit intresserade av förut som trupp-back-up i. Bra spelare och förmodligen inte omöjlig att få loss på lånebasis.
Personligen skulle jag föredra den lösningen en miljon gånger framför fladder-Ferrari.
Hur det än må vara: bli inte förvånade om vi har svaret inom 24 timmar och att det är någon av de två ovan nämnda som utgör det.
Ni vet att jag sällan har fel.
***
Nu är den här! Missa inte!
***
För övrigt har Burdisso kallats tillbaka från Argentinas OS-trupp.
Mer än vad jag visste men naturligtvis det enda rätta.
***
Här kommer de utlovade Teneriffabilderna!
Strandraggar-look med flip-flops och väska från Hugo Boss, T-shirt
från Armani, glasögon från Prada och så ett par shorts jag snodde
från en kille i Olympia förra året. Om han läser detta kan han få
tillbaka dom...
Förberedandes svåra drinkar i köket.
Resterna av en mojito på balkongräcket.
Emelie i en JÄVLIGT rosa topp.
...
Det blev en del bad också, starkt av fotografen att lyckas fånga den här posen...
...och den här!
En EXTREMT vanlig syn på någon av Teneriffas stränder. Och ja,
jag har mixtrat lite med färgen på himlen.
Nöjd och lite full på balkongen samma kväll.
Från Emelies födelsedag.
...
Sökte ofta svaret i botten av vinglaset.
Så även här...
...och jag fann det!
***
Eftersom jag knappt lyfte ett finger på två veckor har jag inte direkt några bergsklättrarfoton eller hisnande naturupplevelser att bjuda på. Däremot speglar bilderna resan i sin helhet jävligt bra - mat, dryck och stranden, typ.
Vi hörs.
Sånt kan ta kål på de hårdaste
Diverse semestrar och sjukdomar på jobbet sätter käppar i hjulet för mitt skrivande här för tillfället. Underbemanningen gör att jag inte hinner inte uppdatera så ofta som jag skulle önska och hur mycket ni än beklagar det därute är det garanterat ingenting mot vad jag gör.
Jag menar, helt plötsligt måste man spendera sina arbetsdagar med att ARBETA...sånt kan ta kål på de hårdaste.
***
I min något udda följetong "möte med stora svenska ishockeyprofiler" (läs del 1 här) kan härmed meddelas ännu en skalp:
Under gårdagens hundpromenad blir jag omkörd så det visslar om det av ingen mindre än Tommy Boustedt med okänt damsällskap. Paret är ute och motionsgår i Trånkan och håller ett tempo som skulle göra vilken hobbymotionär som helst grön av avund. Jag, Wilda och Emelie gör vårt bästa för att hänga på men det är naturligtvis lönlöst.
Om Tommy kan sägas att han är stor - långt mycket större än man kan ana när man ser honom bredvid Runheim i TV 3-studion - och att han, i sann hockeylegendar-spirit, är klädd i en svår, blå T-shirt med tre gula kronor på bröstet.
Meddelas endast på detta sätt.
***
Mourinho säger rakt ut att Inters spelartrupp har för många anfallare och sportchef Oriali flaggar för en del "smärtsamma farväl" inom det närmaste.
Slå ihop ett och ett och kom fram till att antingen Crespos eller Suazos dagar i klubben är räknade.
Jag tippar på det senare...
***
Jag ska inte försöka påstå att jag förstår mig på Allsvenskan speciellt bra, men jag VET att det är illa ställt i en klubb när tidningarna smäller på med rubriker av typen "HAN SKA RÄDDA DJURGÅRDEN" och det sedan visar sig att frälsaren i fråga heter...Kristoffer Näfver.
***
...såvida det inte blir en sensationell Adriano-flytt redan nu. Fast i så fall blir det garanterat som en del i en bytesaffär och då kommer det ju någon annan istället.
Hursomhelst håller jag det som ganska osannolikt, i varje fall just nu.
***
En spelare Inter gärna skulle göra sig av med direkt är Nicolas Burdisso, men den akuta mittbackskrisen i klubben(Materazzi skadad igår, totalt nu FYRA indisponibla mittbackar) gör att man förmodligen måste behålla honom ett år till.
Kollisionskursen mellan Inter och Burdisso har ingenting med fotboll att göra. Det var istället Burdissos beslut att tacka ja till OS som väckte ont blod hos Interledningen. De hade bett honom att avstå spelen på grund av ovan nämnda skadebekymmer och med tanke på historien - Inter gav Burdisso över ett års betald ledighet för att han skulle kunna vara nära sin cancersjuka dotter - räknade man inte med att det skulle vara några problem.
Men det var det alltså.
Visserligen har Inter all rätt i världen att hindra Burdisso från att åka ändå - klubbar har ingen skyldighet att släppa överåriga spelare till OS - men så kommer det knappast att bli. Mellan Inter och det argentiska fotbollsförbundet finns en sorts ömsesidig överenskommelse sedan flera år, typ "hjälper du mig nu så hjälper jag dig en annan gång", och den äventyrar man inte i första taget med tanke på alla argentinare som spelar i blåsvart. Såvida inte Burdisso själv ändrar sig kommer han med andra ord att åka till Peking.
Fortsättning följer?
***
Franska öppna, fotbolls-EM, Wimbledon och nu Tour de France.
Att påstå att Spanien är idrottsvärldens dominanter just nu känns sannerligen inte som någon överdrift.
***
Mitt drömscenario och lyckliga slut i fallet Burdisso skulle i alla fall vara att Inter sålde honom till Fiorentina och köpte Ricardo Carvalho.
Fort som fan.
Vi hörs.
"PÅ SNUDD" till världsklass??
Gick och såg "Mamma mia!" häromdagen och...det är onekligen en rätt omtumlande upplevelse.
Ja, kanske inte för filmen i sig; den är inte mycket mer än en feel good-bagatell, byggd på en storyline tunnare än det kollektiva tålamodet bland trafikanter på Nynäsvägen dagar när den heta disktrasefukten kombineras med byggarbetare och milslånga köer i rusningstrafiken (ja, det är en självupplevd liknelse och ja, jag är bitter).
Men det spelar ingen roll.
Slökollar lite på kanalens Gothia-rapportering och hittar av en ren slump följande inlägg i gästboken:
"...Huddinge F 91 som kom till 16/dels final i A-Slutspelet utan avbytare!!! Det syntes att vissa spelare som tex Denise Cabevi, Emma Wiorek och Jessica Wennlöf har det lilla extra som krävs för att bli proffs.
Tränar insatsen av Tony Murinho och Ronnie eriksson var på snudd till världsklass och publikstödet likaså.
Tack för mig/ Talangscouten"
Utgår från att någon driver rätt hårt här?!
***
Vi ville ha Lampard, det blev Muntari. Känns väl inte direkt som någon spelare man bygger Champions league-vinnande lag kring?
Å andra sidan, sådana namn finns det redan gott om i truppen.
***
Jag menar...Murinho? Alla vet väl att mitt efternamn inte stavas så?
***
Anekdot från Teneriffa som jag helt hade glömt bort fram till alldeles nyss:
Är ute på stan för att leta efter en födelsedagspresent till Emelie. Stannar till framför ett lunchhak på torget i Los Cristianos och råkar då överhöra två svenskors konversation. Naturligtvis har de ingen aning om att en landsman står och tjuvlyssnar och de pratar därför, ehrm, fritt.
Har fått ett par synnerligen glädjande nyheter under eftermiddagen, och humöret är således därefter.
Exakt vad nyheterna består i kan jag tyvärr inte avslöja ännu men jag kan säga så mycket som att det är fotbollsrelaterat och att...ja, jag är mycket nöjd.
Mer info kommer förhoppningsvis snart.
***
"PÅ SNUDD" till världsklass??
**
Ikväll: svår grillning för fyra hemma hos min gode vän målaren/ljudteknikern. En afton att se fram emot då jag kommer att hitta tillbaks till alkoholen igen efter en skrämmande lång tids uppehåll.
Sånt gillar vi.
Ja, kanske inte för filmen i sig; den är inte mycket mer än en feel good-bagatell, byggd på en storyline tunnare än det kollektiva tålamodet bland trafikanter på Nynäsvägen dagar när den heta disktrasefukten kombineras med byggarbetare och milslånga köer i rusningstrafiken (ja, det är en självupplevd liknelse och ja, jag är bitter).
Men det spelar ingen roll.
Att se den i en fullsatt söndagskvällssalong bland pensionärerna i Täby centrum är ändå en stor upplevelse.
Jag vet inte om ni varit på bio i Täby, men publiken där är inte direkt typen man föreställer sig som livad. Ändå blir stämningen högre än jag kan minnas att den någonsin varit på en svensk biograf jag besökt.
Några sjunger med redan i "Honey honey", och efter Meryl Streeps insats i "The winner takes it all" hör jag snyftningar (!) från flera personer bakom mig. Till eftertexterna är det - naturligtvis - dånande applåder och några slår chockerande nog till med dans bland bänkraderna.
Det är visserligen någon som fäller dräpande kommentarer när James Bond försöker sjunga min personliga favorit "S.O.S" också, men dels kan jag bara instämma, dels bidrar även det till förnöjsamheten.
Sen går man ut i kvällen och ler fårskalligt
Så se det som ett tips.
Om helvetesvärmen blir för eländig de kommande veckorna, smyg in på en biograf och köp en"Mamma Mia!"-biljett.
Aldrig har en halvdan film varit roligare att se.
***Slökollar lite på kanalens Gothia-rapportering och hittar av en ren slump följande inlägg i gästboken:
"...Huddinge F 91 som kom till 16/dels final i A-Slutspelet utan avbytare!!! Det syntes att vissa spelare som tex Denise Cabevi, Emma Wiorek och Jessica Wennlöf har det lilla extra som krävs för att bli proffs.
Tränar insatsen av Tony Murinho och Ronnie eriksson var på snudd till världsklass och publikstödet likaså.
Tack för mig/ Talangscouten"
Utgår från att någon driver rätt hårt här?!
***
Vi ville ha Lampard, det blev Muntari. Känns väl inte direkt som någon spelare man bygger Champions league-vinnande lag kring?
Å andra sidan, sådana namn finns det redan gott om i truppen.
***
Jag menar...Murinho? Alla vet väl att mitt efternamn inte stavas så?
***
Anekdot från Teneriffa som jag helt hade glömt bort fram till alldeles nyss:
Är ute på stan för att leta efter en födelsedagspresent till Emelie. Stannar till framför ett lunchhak på torget i Los Cristianos och råkar då överhöra två svenskors konversation. Naturligtvis har de ingen aning om att en landsman står och tjuvlyssnar och de pratar därför, ehrm, fritt.
- Kolla här, säger den ena och pekar på en rubrik i Daily Telegraph, de har hittat en mus i en baguette.
- Hm, svarar den andra, det brukar ju vara tvärtom. Att man hittar baguetter i musen...
Det kallar jag fyndigt.
***Har fått ett par synnerligen glädjande nyheter under eftermiddagen, och humöret är således därefter.
Exakt vad nyheterna består i kan jag tyvärr inte avslöja ännu men jag kan säga så mycket som att det är fotbollsrelaterat och att...ja, jag är mycket nöjd.
Mer info kommer förhoppningsvis snart.
***
"PÅ SNUDD" till världsklass??
**
Ikväll: svår grillning för fyra hemma hos min gode vän målaren/ljudteknikern. En afton att se fram emot då jag kommer att hitta tillbaks till alkoholen igen efter en skrämmande lång tids uppehåll.
Sånt gillar vi.
Var väl därför Gud uppfann videokameran?
Interna stridigheter har blossat upp i Trånkan. Den senaste tidens dopdebatt mellan mig och Emelie har ännu inte nått någon lösning och läget får nu anses ytterst instabilt. FN har fredsmäklande trupper på plats (Wilda) men frågan är om det kommer att hjälpa. Risken för inbördeskrig är överhängande.
Bakgrund: den 23 augusti ska lilla Agnes - en nyfödd släkting till Emelie - döpas. Emelie själv ska vara gudmor åt barnet och dessutom läsa upp en dikt på dopet. Enligt henne är det därmed en självklarhet att också jag ska vara där och visa mitt deltagande.
Och det skulle jag förstås gärna vara. Har visserligen alltid tyckt att det känns som att klockorna stannar och börjar ticka baklänges av tristess varje gång det drar ihop sig till cermonier av typen dop, bröllop och Gothia cup-invigningar, men det här skulle naturligtvis vara annorlunda.
Det skulle förmodligen till och med bli trevligt.
Nu råkar det emellertid vara så illa att dopet äger rum exakt samtidigt som mitt Huddinge ska möta IFK Vaxholm i F18-serien. Då hamnar saken enligt mig i ett helt annat läge.
Emelie kunde - som ni nog förstår - inte ha hållt med mig mindre.
Hon kan för sitt liv inte begripa varför jag inte kan hoppa över en enda liten match för hennes skull nu när det krockar med en stor händelse där hon själv ska spela en av huvudrollerna. Hon anpassar sig alltid efter mig, varför kan inte jag göra likadant för henne någon gång?
Jag hör vad hon säger, det gör jag verkligen. Men ärligt...vad finns det egentligen för anledning för mig att behöva gå när jag samtidigt har en viktig match att vara på? Jag anpassar mig gärna efter henne men jag tycker att det är ett löjligt tillfälle att kräva en anpassning på. Det är inte direkt så att det är min egen dotters dop jag missar, känner varken lilla Agnes eller hennes föräldrar. Ingen skulle sakna mig om jag inte var där. Festen fortsätter utan mig.
Stöd till gudmodern? Visst, men hon har både föräldrar och hela släkten på plats, jag är inte oumbärlig där och då.
Klart jag gärna vill se min flickvän som gudmor i kyrkan, men det var väl därför Gud uppfann videokameran?
Ni hör att jag är i trubbel va?
Fortsättning lär följa.
***
250 miljoner för Ricardo Quaresma. Undrar om inte Inter är lite fel ute den här gången.
***
Lina skriver intressant om Gothiaveckan:
"Mer förvånad är jag över vart vi fick bo. Vi bodde i Bergsjön som tydligen är värsta ghettot. De tre-fyra första dagarna flög det ständigt runt polishelikoptrar över området, det gick runt en medelåldersman och kastade stora stenar på folk, en kille från ett annat lag blev rånad plus att jag hört att någon typ blivit mördad i detta område några dagar tidigare. Då är det ju inte så jävla smart att placera ett lag där i en enskild gympasal. De första dagarna hade vi även ett inbrottsförsök som inte lyckades pga att Jessica befann sig i rummet och skrämde iväg dem. Men olyckligtvis så lyckades de göra inbrott sista kvällen. En jävlig röra blev det med några saker stulna. Två kameror, en mobil, två mjukisbyxor, en keps och strumpor."
Hade faktiskt inte ens tänkt på det ur aspekten men ja, det är ju onekligen lite anmärkningsvärt.
***
Jag menar...Quaresma. Killen är 25 år och fortfarande inte ordinarie i Portugals numera rätt överskattade landslag. Inget snack om att det är en bra spelare, men om det här ska vara sommarens stora Inter-värvning känns det verkligen långt ifrån helt hundra.
Å andra sidan: förutom Cesar har Inter inte gjort ett felköp de senaste fyra åren (räknar inte Davids, han var helt rätt i teorin) så jag väntar med några slutgiltiga omdömen.
***
Det där med polishelikoptrarna trodde jag för övrigt först bara var lite allmän hysteri för att Johanna Borchert var i stan, men så var det tydligen inte.
***
Dessutom: det är Mourinho och inte någon spelare som är Inters stora värvning i år. Man måste komma ihåg att själva spelartruppen var ganska komplett som den var redan förra året, tills de överdrivet många skadorna började ställa till det för Mancini & co.
Man behöver faktiskt inte alltid bygga om allt.
***
Första spelade spåret från Oasis kommande album - en Chemical brothers-remixad version av Noel-balladen "Falling down" - är verkligen sjukt vacker.
Inget snack om ny storhetstid eller om en ny "Definitely maybe" eller nåt sånt. Bara ett enkelt konstaterande.
***
Aliaksandar Hleb, nybliven Barcelonaspelare, om sin gamle lagkamrat Cesc Fabregas:
"Cesc är en av anledningarna till att jag aldrig fick ut min fulla kapacitet i Arsenal. Han är en stor egoist, varje gång han får möjlighet att skjuta gör han det utan att tänka på att det finns andra spelare som är bättre placerade. Det är en sak som jag aldrig skulle göra."
Inte min bild av Fabregas direkt, men skit samma. Hleb igen:
"Han är min bäste vän i Arsenal, tillsammans med Flamini."
Min följdfråga: om han säger så där om sina bästa vänner, hur låter det det då när han uttalar sig om människor han INTE gillar?
***
Det här klippet jag hittade på Hammarbybloggen får i alla fall mig att sluta tvivla på vem som är tidernas bäste anfallare.
***
Han stavar förresten sitt förnamn exakt så, Hleb: A-l-i-a-k-s-a-n-d-a-r.
Är alltså inte ute och cyklar, om någon nu hade fått för sig det.
Vi hörs.
Bakgrund: den 23 augusti ska lilla Agnes - en nyfödd släkting till Emelie - döpas. Emelie själv ska vara gudmor åt barnet och dessutom läsa upp en dikt på dopet. Enligt henne är det därmed en självklarhet att också jag ska vara där och visa mitt deltagande.
Och det skulle jag förstås gärna vara. Har visserligen alltid tyckt att det känns som att klockorna stannar och börjar ticka baklänges av tristess varje gång det drar ihop sig till cermonier av typen dop, bröllop och Gothia cup-invigningar, men det här skulle naturligtvis vara annorlunda.
Det skulle förmodligen till och med bli trevligt.
Nu råkar det emellertid vara så illa att dopet äger rum exakt samtidigt som mitt Huddinge ska möta IFK Vaxholm i F18-serien. Då hamnar saken enligt mig i ett helt annat läge.
Emelie kunde - som ni nog förstår - inte ha hållt med mig mindre.
Hon kan för sitt liv inte begripa varför jag inte kan hoppa över en enda liten match för hennes skull nu när det krockar med en stor händelse där hon själv ska spela en av huvudrollerna. Hon anpassar sig alltid efter mig, varför kan inte jag göra likadant för henne någon gång?
Jag hör vad hon säger, det gör jag verkligen. Men ärligt...vad finns det egentligen för anledning för mig att behöva gå när jag samtidigt har en viktig match att vara på? Jag anpassar mig gärna efter henne men jag tycker att det är ett löjligt tillfälle att kräva en anpassning på. Det är inte direkt så att det är min egen dotters dop jag missar, känner varken lilla Agnes eller hennes föräldrar. Ingen skulle sakna mig om jag inte var där. Festen fortsätter utan mig.
Stöd till gudmodern? Visst, men hon har både föräldrar och hela släkten på plats, jag är inte oumbärlig där och då.
Klart jag gärna vill se min flickvän som gudmor i kyrkan, men det var väl därför Gud uppfann videokameran?
Ni hör att jag är i trubbel va?
Fortsättning lär följa.
***
250 miljoner för Ricardo Quaresma. Undrar om inte Inter är lite fel ute den här gången.
***
Lina skriver intressant om Gothiaveckan:
"Mer förvånad är jag över vart vi fick bo. Vi bodde i Bergsjön som tydligen är värsta ghettot. De tre-fyra första dagarna flög det ständigt runt polishelikoptrar över området, det gick runt en medelåldersman och kastade stora stenar på folk, en kille från ett annat lag blev rånad plus att jag hört att någon typ blivit mördad i detta område några dagar tidigare. Då är det ju inte så jävla smart att placera ett lag där i en enskild gympasal. De första dagarna hade vi även ett inbrottsförsök som inte lyckades pga att Jessica befann sig i rummet och skrämde iväg dem. Men olyckligtvis så lyckades de göra inbrott sista kvällen. En jävlig röra blev det med några saker stulna. Två kameror, en mobil, två mjukisbyxor, en keps och strumpor."
Hade faktiskt inte ens tänkt på det ur aspekten men ja, det är ju onekligen lite anmärkningsvärt.
***
Jag menar...Quaresma. Killen är 25 år och fortfarande inte ordinarie i Portugals numera rätt överskattade landslag. Inget snack om att det är en bra spelare, men om det här ska vara sommarens stora Inter-värvning känns det verkligen långt ifrån helt hundra.
Å andra sidan: förutom Cesar har Inter inte gjort ett felköp de senaste fyra åren (räknar inte Davids, han var helt rätt i teorin) så jag väntar med några slutgiltiga omdömen.
***
Det där med polishelikoptrarna trodde jag för övrigt först bara var lite allmän hysteri för att Johanna Borchert var i stan, men så var det tydligen inte.
***
Dessutom: det är Mourinho och inte någon spelare som är Inters stora värvning i år. Man måste komma ihåg att själva spelartruppen var ganska komplett som den var redan förra året, tills de överdrivet många skadorna började ställa till det för Mancini & co.
Man behöver faktiskt inte alltid bygga om allt.
***
Första spelade spåret från Oasis kommande album - en Chemical brothers-remixad version av Noel-balladen "Falling down" - är verkligen sjukt vacker.
Inget snack om ny storhetstid eller om en ny "Definitely maybe" eller nåt sånt. Bara ett enkelt konstaterande.
***
Aliaksandar Hleb, nybliven Barcelonaspelare, om sin gamle lagkamrat Cesc Fabregas:
"Cesc är en av anledningarna till att jag aldrig fick ut min fulla kapacitet i Arsenal. Han är en stor egoist, varje gång han får möjlighet att skjuta gör han det utan att tänka på att det finns andra spelare som är bättre placerade. Det är en sak som jag aldrig skulle göra."
Inte min bild av Fabregas direkt, men skit samma. Hleb igen:
"Han är min bäste vän i Arsenal, tillsammans med Flamini."
Min följdfråga: om han säger så där om sina bästa vänner, hur låter det det då när han uttalar sig om människor han INTE gillar?
***
Det här klippet jag hittade på Hammarbybloggen får i alla fall mig att sluta tvivla på vem som är tidernas bäste anfallare.
***
Han stavar förresten sitt förnamn exakt så, Hleb: A-l-i-a-k-s-a-n-d-a-r.
Är alltså inte ute och cyklar, om någon nu hade fått för sig det.
Vi hörs.
Rapport från ett Gothia-land
Hemma igen från en helt underbar Gothia cup-vecka med laget. Har varit det sedan i lördags natt men varit för upptagen med jobb, familj och sånt för att kunna skriva något här. Men nu är det ordning på torpet igen och någon mer semester lär jag knappast höra talas om förrän Sydafrika 2010 (förlåt kära flickvän, du får väl sätta upp en bild på mig hemma eller nåt så du och Wilda minns hur jag ser ut) så nu kör vi så det ryker! Uppdateringar åt folket varje dag!
***
Hur det gick? Jodå, rätt okej för lag 1 med tanke på förutsättningarna. Vi var tungt skadedrabbade turneringen igenom och fick spela de tre sista matcherna med bara 11 spelare, varav flera halvskadade och nere på knäna. Ändå lyckades vi gå till slutspel, göra en supermatch och vinna mot duktiga Hertzöga och därefter förlora knappt och oförtjänt mot fullpoängaren St Paul Blackhawks från USA.
Godkänt, visst, men som saker och ting utvecklade sig kändes det som att vi var en hårsmån från betydligt mycket mer.
Och sånt är alltid surt.
***
Lag 2? Vi pratar inte om det va...?
Vi förtjänade bättre där.
***
Sista matchen i korthet:
Tjejerna hade egentligen inte alls uppgiften i benen men de kompenserade det med den där vanliga, rörande viljan som verkar kunna försätta berg. Jessica haltade värre än Elin men skulle hellre dö än att visa det för de andra på uppvärmningen. Felles steg var så tunga att marken bredvid planen vibrerade när hon gick, men ändå kan hon ha varit den som sprang mest av alla under matchen. Och så vidare och så vidare med alla hjältebeskrivningar.
Vi började trögt men åt oss in i matchen bit för bit och när den mållösa första halvleken var över kändes det som att den psykologiska fördelen vänt till vår fördel. Medvinden och nerförsbacken på den usla planen hade definitivt gjort det.
Sen kom chockerna. Innan det hunnit gå en minut av andra hade vi både hunnit svara för matchens längsta passningssvit (säkert 10 i rad) och släppa in 0-1på ett klassiskt skitmanér. Resterande matchen låg vi konstant på deras planhalva, men amerikanskorna kontrade farligt (eller försökte i alla fall, vår backlinje i nuvarande utformning är fruktansvärt svår att göra mål på) och släppte inte till mycket bakåt. Närmare än ett skott tätt, tätt utanför av Denise kom vi aldrig och därmed var vår saga I Gothia cup 2008 all.
***
Hur stor är min skuld i uttåget? Naturligtvis väldigt stor. Väntade tills fyra minuter före full tid med att kasta upp Alex i anfallet. En evighet, men till mitt försvar får jag säga att det kändes som att amerikanskornas taktik - djupledsbollar på en hypersnabb nr 5 på topp - var livsfarlig och krävde en överjävligt snabb mittback som motdrag. När jag väl släppte upp henne visade det sig dock att vinden och vår press gjorde att deras långbollar ändå aldrig kunde hota bakom vår backlinje. Alex själv gick bra på topp och var nära att komma igenom vid två tillfällen men tuvor och motståndarben gjorde att det inte blev så.
Den ofrånkomliga slutsatsen av detta är naturligtvis att jag borde ha coachat offensivt tidigare. Hade vi fått jobba med tre anfallare i 10-12 minuter istället för tre-fyra så vete tusan om de hade orkat stå emot. Risken hade visserligen varit stor att vi släppt in ytterligare ett mål istället för att kvittera, men vad hade det spelat för roll? Vi låg under och var tvungna att chansa för att inte åka ur, vilket vi nu gjorde.
Mitt beslut, mitt ansvar, mitt misstag.
Det känns jävligt tungt med tanke på att vägen fram till semifinal verkade rätt trevligt utstakad efter den matchen. Och väl där, vem vet vad som hade kunnat hända?
När får man en sån chans igen?
***
Veckans Gothia-mening:
"Jag tycker om knark, men jag vill inte att DU ska hålla på med det!"
Stor humor.
***
Mitt gamla lag Olympia har det sannerligen inte lätt just nu. På plats i Göteborg med ett juniorlag och innan veckan var över hade de varit mer om fler skandaler än jag någonsin varit med om i alla mina lag sammanlagt (och då var jag ändå på läger i Amsterdam som 18-åring). Till de sedvanliga bråken med motståndarna under matcher kan tilläggas antastande av tjejer, spelare som kom hem fulla klockan 7 på morgonen en matchdag, dyngrak ledare på ledarträffen, ledare som lämnade laget mitt under brinnande turnering för att grabbarna inte skötte sig, spelare som rymde, trotsade utegångsförbud, 0 poäng i turneringen och en svidande 7-0-förlust i sista matchen.
MEN! Jag läste på deras hemsida att de i alla fall fick beröm av mattanterna i skolan de bodde på. Alltid något.
***
Hotellet kom förresten extrem väl till pass. Tack, grabbar! Måste varit där i minst 17 minuter eller nåt, totalt.
Fick i alla fall lyxduscha en gång, med ren handduk och allt.
***
Nej, jag är inte skadeglad. Jag älskar Olympia och lider verkligen med El Presidente och tvillingarna som lägger ner sin själ dag ut och dag in för klubben men som gång på gång blir pissade i ansiktet av folk som inte förstår bättre. För att inte tala om de talangfulla spelare som fortfarande är kvar, en sån som Christian Wahlén hade man kunnat se på TV idag om han bara fått en ärlig chans. De människorna har all min respekt.
Däremot har jag svårt för han som fortfarande inte pratar med mig, aka den dyngraka ledare som tröttnade på SPELARNAS uppförande och stack.
Patetiskt är bara förnamnet.
***
En tydlig slutsats jag dragit från turneringen: vårt grundspel behöver förbättras.
Det ringde varningsklockor redan mot Vaxholm och Värmdö i våras och nu kom det slutliga kvittot. Tendensen är tydlig: vi har hopplöst svårt att vinna matcher där våra motståndare krymper ytor och utövar spelarbuss-i-eget-straffområde-taktiken. Det måste vi göra något åt och jag saknar inte metoder för det.
Frågan är bara om det är rätt läge redan nu? Risken är uppenbar att man tappar en hel del poäng på att ändra ett spelsystem mitt under brinnande säsong och vi har trots allt en serieledning att försvara. Å andra sidan: kommer man tillrätta med problemen lagom till slutspelet blir det såklart en jättefördel för oss där istället. Ett slutspelsguld smäller som bekant bra mycket högre än en serieseger men där är också konkurrensen på en helt annan nivå och inget man direkt kan räkna med.
Det troligaste är väl ett mellanting av något slag. Får lösa det mest akuta - några spelvändningsförslag borde göra susen - och sedan påbörja "revolutionen" nästa år istället.
Med vilka det nu blir.
***
Veckans chock: mötet med min gamle vän Megas Senior som jag inte hade en jävla aning om var Megas Senior.
Undrar dock fortfarande vem som blev mest förvånad. Han, jag - eller möjligen dottern?
***
Skulle förresten ha lagt upp bilder också men jag glömde kamerasladden hemma.
Attans. Vi tar det imorgon.
***
För övrigt kan "funky chicken" vara turneringens sämsta ramsa - någonsin.
Det finns det filmbevis på.
***
Hur det gick? Jodå, rätt okej för lag 1 med tanke på förutsättningarna. Vi var tungt skadedrabbade turneringen igenom och fick spela de tre sista matcherna med bara 11 spelare, varav flera halvskadade och nere på knäna. Ändå lyckades vi gå till slutspel, göra en supermatch och vinna mot duktiga Hertzöga och därefter förlora knappt och oförtjänt mot fullpoängaren St Paul Blackhawks från USA.
Godkänt, visst, men som saker och ting utvecklade sig kändes det som att vi var en hårsmån från betydligt mycket mer.
Och sånt är alltid surt.
***
Lag 2? Vi pratar inte om det va...?
Vi förtjänade bättre där.
***
Sista matchen i korthet:
Tjejerna hade egentligen inte alls uppgiften i benen men de kompenserade det med den där vanliga, rörande viljan som verkar kunna försätta berg. Jessica haltade värre än Elin men skulle hellre dö än att visa det för de andra på uppvärmningen. Felles steg var så tunga att marken bredvid planen vibrerade när hon gick, men ändå kan hon ha varit den som sprang mest av alla under matchen. Och så vidare och så vidare med alla hjältebeskrivningar.
Vi började trögt men åt oss in i matchen bit för bit och när den mållösa första halvleken var över kändes det som att den psykologiska fördelen vänt till vår fördel. Medvinden och nerförsbacken på den usla planen hade definitivt gjort det.
Sen kom chockerna. Innan det hunnit gå en minut av andra hade vi både hunnit svara för matchens längsta passningssvit (säkert 10 i rad) och släppa in 0-1på ett klassiskt skitmanér. Resterande matchen låg vi konstant på deras planhalva, men amerikanskorna kontrade farligt (eller försökte i alla fall, vår backlinje i nuvarande utformning är fruktansvärt svår att göra mål på) och släppte inte till mycket bakåt. Närmare än ett skott tätt, tätt utanför av Denise kom vi aldrig och därmed var vår saga I Gothia cup 2008 all.
***
Hur stor är min skuld i uttåget? Naturligtvis väldigt stor. Väntade tills fyra minuter före full tid med att kasta upp Alex i anfallet. En evighet, men till mitt försvar får jag säga att det kändes som att amerikanskornas taktik - djupledsbollar på en hypersnabb nr 5 på topp - var livsfarlig och krävde en överjävligt snabb mittback som motdrag. När jag väl släppte upp henne visade det sig dock att vinden och vår press gjorde att deras långbollar ändå aldrig kunde hota bakom vår backlinje. Alex själv gick bra på topp och var nära att komma igenom vid två tillfällen men tuvor och motståndarben gjorde att det inte blev så.
Den ofrånkomliga slutsatsen av detta är naturligtvis att jag borde ha coachat offensivt tidigare. Hade vi fått jobba med tre anfallare i 10-12 minuter istället för tre-fyra så vete tusan om de hade orkat stå emot. Risken hade visserligen varit stor att vi släppt in ytterligare ett mål istället för att kvittera, men vad hade det spelat för roll? Vi låg under och var tvungna att chansa för att inte åka ur, vilket vi nu gjorde.
Mitt beslut, mitt ansvar, mitt misstag.
Det känns jävligt tungt med tanke på att vägen fram till semifinal verkade rätt trevligt utstakad efter den matchen. Och väl där, vem vet vad som hade kunnat hända?
När får man en sån chans igen?
***
Veckans Gothia-mening:
"Jag tycker om knark, men jag vill inte att DU ska hålla på med det!"
Stor humor.
***
Mitt gamla lag Olympia har det sannerligen inte lätt just nu. På plats i Göteborg med ett juniorlag och innan veckan var över hade de varit mer om fler skandaler än jag någonsin varit med om i alla mina lag sammanlagt (och då var jag ändå på läger i Amsterdam som 18-åring). Till de sedvanliga bråken med motståndarna under matcher kan tilläggas antastande av tjejer, spelare som kom hem fulla klockan 7 på morgonen en matchdag, dyngrak ledare på ledarträffen, ledare som lämnade laget mitt under brinnande turnering för att grabbarna inte skötte sig, spelare som rymde, trotsade utegångsförbud, 0 poäng i turneringen och en svidande 7-0-förlust i sista matchen.
MEN! Jag läste på deras hemsida att de i alla fall fick beröm av mattanterna i skolan de bodde på. Alltid något.
***
Hotellet kom förresten extrem väl till pass. Tack, grabbar! Måste varit där i minst 17 minuter eller nåt, totalt.
Fick i alla fall lyxduscha en gång, med ren handduk och allt.
***
Nej, jag är inte skadeglad. Jag älskar Olympia och lider verkligen med El Presidente och tvillingarna som lägger ner sin själ dag ut och dag in för klubben men som gång på gång blir pissade i ansiktet av folk som inte förstår bättre. För att inte tala om de talangfulla spelare som fortfarande är kvar, en sån som Christian Wahlén hade man kunnat se på TV idag om han bara fått en ärlig chans. De människorna har all min respekt.
Däremot har jag svårt för han som fortfarande inte pratar med mig, aka den dyngraka ledare som tröttnade på SPELARNAS uppförande och stack.
Patetiskt är bara förnamnet.
***
En tydlig slutsats jag dragit från turneringen: vårt grundspel behöver förbättras.
Det ringde varningsklockor redan mot Vaxholm och Värmdö i våras och nu kom det slutliga kvittot. Tendensen är tydlig: vi har hopplöst svårt att vinna matcher där våra motståndare krymper ytor och utövar spelarbuss-i-eget-straffområde-taktiken. Det måste vi göra något åt och jag saknar inte metoder för det.
Frågan är bara om det är rätt läge redan nu? Risken är uppenbar att man tappar en hel del poäng på att ändra ett spelsystem mitt under brinnande säsong och vi har trots allt en serieledning att försvara. Å andra sidan: kommer man tillrätta med problemen lagom till slutspelet blir det såklart en jättefördel för oss där istället. Ett slutspelsguld smäller som bekant bra mycket högre än en serieseger men där är också konkurrensen på en helt annan nivå och inget man direkt kan räkna med.
Det troligaste är väl ett mellanting av något slag. Får lösa det mest akuta - några spelvändningsförslag borde göra susen - och sedan påbörja "revolutionen" nästa år istället.
Med vilka det nu blir.
***
Veckans chock: mötet med min gamle vän Megas Senior som jag inte hade en jävla aning om var Megas Senior.
Undrar dock fortfarande vem som blev mest förvånad. Han, jag - eller möjligen dottern?
***
Skulle förresten ha lagt upp bilder också men jag glömde kamerasladden hemma.
Attans. Vi tar det imorgon.
***
För övrigt kan "funky chicken" vara turneringens sämsta ramsa - någonsin.
Det finns det filmbevis på.
Dig out your soul
Hemma igen från två fantastiska Teneriffa-veckor där jag knappt lyfte ett finger. Mat, sömn, läsning på stranden (fem böcker allt som allt), nuppa, re-runs av "Lost" säsong 1 och en jävla massa korsord, det närmsta jag kom ett träningspass var två fjärilssimtag i Atlanten någon gång i mitten av vecka 2.
Precis som det ska vara.
Det kostade mig typ fem kg av min matchvikt, men sånt är bara att tugga i sig och jobba bort snabbt som fan. Min mormor säger att jag är cool ändå och då måste det ju vara så.
Bilder kommer så fort jag orkar.
***
Stort för övrigt att befinna sig i Spanien samma kväll som de vann EM-guld. Det festades rätt duktigt den natten kan jag säga. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte drog ut på gatorna i Italien-tröja, hade kunnat bli en jävligt rolig kontrast. Blev ändå kollektivt utskrattad av ett gäng spanjacker i en bar sedan de luskat ut att jag var italienare, men det tog jag mest med ro.
Jag menar, de kan väl få glädjas lite gulligt åt sin EM-titel om de nu vill det, bara de inte glömmer bort vilka som fortfarande är världsmästare.
***
Tre månader kvar tills Oasis släpper nytt. "Dig out your soul" kommer albumet att heta, bara en sån sak...
Folk på nätet som säger sig ha fått smakprov talar om det bästa bandet gjort sedan "Be here now", men så säger dom alltid inför varje albumsläpp och det blir aldrig så.
Hursomhelst ser jag fram emot det som fan. Och jag ska INTE ladda ner så fort det läcker, det förstör den där härliga känslan av ett nytt Oasisalbum att ladda stereon med.
***
Spanien som EM-mästare förresten, vem hade kunnat tro det?
***
Amantino Mancini klar för Inter. Ett utmärkt köp men det är såklart Lampard vi alla väntar på.
***
Vad gäller egna fotbollen står Gothia cup för dörren, och allt annat än slutseger är naturligtvis ett stort misslyckande. Nä, kanske inte men naturligtvis är siktet inställt på en framskjuten placering och jag är helt säker på att åtminstone ett av lagen har kapacitet att gå hela vägen ifall vi får allt att stämma.
Har själv upplevt en Gothia-final som spelare (torsk 3-0 mot nåt argentinskt lag, kunde ha blivit det dubbla om inte Öhrlund spikat igen vårt mål) och känslan av att gå in på ett fullsatt Ullevi är onekligen något man gärna jobbar hårt för att få uppleva igen.
Enda kruxet i min värld: luftmadrasshelvetet. Trodde verkligen att jag var förbi stadiet med sovsalar och alla-blåser-upp-sin-egen-lilla-madrass, men det är alltså precis vad som väntar nu. Håll med om att man kan ha ångest för mindre.
Jag vore dock inte jag om jag inte hade en smitplan. Har fått en av mina snälla och inställsamma leverantörer att stå för ett rum på fyrstjärniga Riverton (mutbrott någon?) och det vore väl synd och skam om det bara skulle få stå tomt i en hel vecka? Antar att det alltid är en utväg, men hur moraliskt riktigt skulle det vara på en skala?
Vad fan gör man?
***
EM:s bäste målskytt? David villa. Bäste spelaren? Xavi. Bäst i finallaget Tyskland? Philip Lamm. Största genobrottet? Arshavin. Bäst i gruppspelet? Deco.
Gemensam nämnare för dessa spelare? Alla är under 1,75.
För ett par år sedan trodde man att korta spelare var på väg att dö ut från värlsfotbollen, jag för min del tycker inte riktigt att det verkar så nu...
***
Spanien-Tyskland i EM-final förresten, vem hade kunnat tro det?
***
Ännu en "sista arbetsdagen" idag, det var ett tag sedan man hade två sådana under ett och samma år. Ikväll väntar grillning med Berghagen, imorgon en lugn dag med familjen och därefter Gothia. Vi får se hur mycket vi hörs, har med mig laptopen men jag kommer ha en del att göra, om man säger så.
Vi hörs, helt enkelt.
Precis som det ska vara.
Det kostade mig typ fem kg av min matchvikt, men sånt är bara att tugga i sig och jobba bort snabbt som fan. Min mormor säger att jag är cool ändå och då måste det ju vara så.
Bilder kommer så fort jag orkar.
***
Stort för övrigt att befinna sig i Spanien samma kväll som de vann EM-guld. Det festades rätt duktigt den natten kan jag säga. Så här i efterhand ångrar jag att jag inte drog ut på gatorna i Italien-tröja, hade kunnat bli en jävligt rolig kontrast. Blev ändå kollektivt utskrattad av ett gäng spanjacker i en bar sedan de luskat ut att jag var italienare, men det tog jag mest med ro.
Jag menar, de kan väl få glädjas lite gulligt åt sin EM-titel om de nu vill det, bara de inte glömmer bort vilka som fortfarande är världsmästare.
***
Tre månader kvar tills Oasis släpper nytt. "Dig out your soul" kommer albumet att heta, bara en sån sak...
Folk på nätet som säger sig ha fått smakprov talar om det bästa bandet gjort sedan "Be here now", men så säger dom alltid inför varje albumsläpp och det blir aldrig så.
Hursomhelst ser jag fram emot det som fan. Och jag ska INTE ladda ner så fort det läcker, det förstör den där härliga känslan av ett nytt Oasisalbum att ladda stereon med.
***
Spanien som EM-mästare förresten, vem hade kunnat tro det?
***
Amantino Mancini klar för Inter. Ett utmärkt köp men det är såklart Lampard vi alla väntar på.
***
Vad gäller egna fotbollen står Gothia cup för dörren, och allt annat än slutseger är naturligtvis ett stort misslyckande. Nä, kanske inte men naturligtvis är siktet inställt på en framskjuten placering och jag är helt säker på att åtminstone ett av lagen har kapacitet att gå hela vägen ifall vi får allt att stämma.
Har själv upplevt en Gothia-final som spelare (torsk 3-0 mot nåt argentinskt lag, kunde ha blivit det dubbla om inte Öhrlund spikat igen vårt mål) och känslan av att gå in på ett fullsatt Ullevi är onekligen något man gärna jobbar hårt för att få uppleva igen.
Enda kruxet i min värld: luftmadrasshelvetet. Trodde verkligen att jag var förbi stadiet med sovsalar och alla-blåser-upp-sin-egen-lilla-madrass, men det är alltså precis vad som väntar nu. Håll med om att man kan ha ångest för mindre.
Jag vore dock inte jag om jag inte hade en smitplan. Har fått en av mina snälla och inställsamma leverantörer att stå för ett rum på fyrstjärniga Riverton (mutbrott någon?) och det vore väl synd och skam om det bara skulle få stå tomt i en hel vecka? Antar att det alltid är en utväg, men hur moraliskt riktigt skulle det vara på en skala?
Vad fan gör man?
***
EM:s bäste målskytt? David villa. Bäste spelaren? Xavi. Bäst i finallaget Tyskland? Philip Lamm. Största genobrottet? Arshavin. Bäst i gruppspelet? Deco.
Gemensam nämnare för dessa spelare? Alla är under 1,75.
För ett par år sedan trodde man att korta spelare var på väg att dö ut från värlsfotbollen, jag för min del tycker inte riktigt att det verkar så nu...
***
Spanien-Tyskland i EM-final förresten, vem hade kunnat tro det?
***
Ännu en "sista arbetsdagen" idag, det var ett tag sedan man hade två sådana under ett och samma år. Ikväll väntar grillning med Berghagen, imorgon en lugn dag med familjen och därefter Gothia. Vi får se hur mycket vi hörs, har med mig laptopen men jag kommer ha en del att göra, om man säger så.
Vi hörs, helt enkelt.