Är det på den nivån vi spelar nu?
Roberto Mancini framträdde slutligen i TV igår. I det populära fotbollsprogrammet "Attenti a quei due" (betyder ungefär "Akta er för dom där två") lättade han sitt hjärta för de två programledarna Gianluca Vialli och Paolo Rossi (inga dussinlirare i studion den kvällen direkt!).
"Om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag aldrig ha sagt om det jag sa, helt enkelt för att det inte är sanningen", sa Mancini. "Jag var utom mig av besvikelse efter matchen, inte så mycket över själva förlusten utan mer för omständigheterna. Alla chanser vi hade, att vi inte fick avsluta 11 mot 11, det var tungt."
"Jag tror - fortsatte han senare - att en tränare ibland behöver få känna att förtroendet för dig är orubbat, och att man i de svåra stunderna får veta om allt fortfarande är som förut eller inte".
Det Mancini syftar på där är naturligtvis att italiensk media på sista tiden verkar ha tävlat i vem som bäst kan slita honom i stycken. Precis som Kanalen-Wiklander skriver snuddar det ofta vid ren och skär mobbning. Att sedan spelare som Vieira, Crespo och Figo (som vägrade hoppa in i tisdag) ofta öppet har visat sitt missnöje över hans val, eller att president Moratti ständigt skickar ut kärleksmeddelanden till José Mourinho via tidningarna, har knappast gjort saken bättre.
Det låter väl med andra ord inte helt otroligt att Mancini redan innan matchen i tisdags kände sig påhoppad från alla möjliga håll och att han efter förlusten kände att han varken hade stöd hos spelare, ledning, fans eller media. Man måste komma ihåg att Mancini alltid varit en känslomänniska så det kan alltså mycket väl vara som han säger, att han just då kände sig så utlämnad att han helt sonika valde att hoppa av.
Nu verkar saker och ting dock utredda tills vidare, och till skillnad från igår säger han nu i alla fall rätt ut att han stannar. På frågan om vad han planerade att säga till spelarna efter allt det här svarade han:
"Till spelarna har jag sagt att jag har pratat med presidenten och dom kommer att bli tvungna att stå ut med mig i fyra år till"
***
Angående Hollandsresan och att vi beslutat att var och en får ta sig till Skavsta på egen hand: döm av min förvåning när en tränarkollega, mitt under måndagens träningspass, plötsligt börjar bjuda ut platser till Nyköping i min bil åt höger och vänster.
"Tonys bil är ledig, han har fyra platser kvar. Åk med honom".
Jamendåså! Är det på den nivån vi spelar nu?
Nu gjorde det visserligen absolut ingenting. Tvärtom, bilresor utan sällskap längre än till Trånkan City är sedan bardomens traumatiska Italientrippar för alltid förknippade med oändlig tristess och klockor som snurrar baklänges i mitt huvud.
Är följdaktligen ytterst tacksam över att slippa spendera de 2 timmarna till Skavsta ensam.
Men ändå, ni fattar grejen va?
Upprörande!
***
Mancini talade även om annat igår - gamle parhästen Vialli får honom tydligen att sjunga som en lärka.
På frågan om vem han helst ville ha i "present" av Moratti till Inters 100-årsjubileum svarade han:
"Jag tror inte att det är rätt läge för mig att be honom om någonting överhuvudtaget just nu, men fick jag välja en valfri spelare och dessutom drömma lite, skulle det definitivt bli Leo Messi."
Fortsätt drömma, säger jag.
***
Gårdagens gladaste nyhet kom annars i sms-form. En gammal vän, vars nummer jag hade tappat i höstas och jag sedan dess utan framgång försökt spåra, hörde äntligen av sig.
Det hade gått så långt att jag satt ut en efterlysning av mannen i fråga på brorsans Facebook (äger själv ingen, jag lovar!).
Då vet man att det är allvarligt.
***
Insidertips från grönsaksvärlden: glöm färskpotatis till midsommar, den smakar ändå bara som vatten i fast form. Säsongens godaste äter man NU och ett par veckor framåt, från Marocko med kärlek.
När man smakar den är det nästan så att man förstår all hype på färskpotatis, en vara som annars måste anses som kraftigt överskattad av den svenska befolkningen.
***
Ni får ursäkta mitt tjat om Mancini, men jag hade nästan glömt hur det var på Pazza-Inter-tiden och blir därför grymt uppspelt när en sån här sak händer.
Och så berör det mig såklart också väldigt mycket.
"Om jag kunde gå tillbaka i tiden skulle jag aldrig ha sagt om det jag sa, helt enkelt för att det inte är sanningen", sa Mancini. "Jag var utom mig av besvikelse efter matchen, inte så mycket över själva förlusten utan mer för omständigheterna. Alla chanser vi hade, att vi inte fick avsluta 11 mot 11, det var tungt."
"Jag tror - fortsatte han senare - att en tränare ibland behöver få känna att förtroendet för dig är orubbat, och att man i de svåra stunderna får veta om allt fortfarande är som förut eller inte".
Det Mancini syftar på där är naturligtvis att italiensk media på sista tiden verkar ha tävlat i vem som bäst kan slita honom i stycken. Precis som Kanalen-Wiklander skriver snuddar det ofta vid ren och skär mobbning. Att sedan spelare som Vieira, Crespo och Figo (som vägrade hoppa in i tisdag) ofta öppet har visat sitt missnöje över hans val, eller att president Moratti ständigt skickar ut kärleksmeddelanden till José Mourinho via tidningarna, har knappast gjort saken bättre.
Det låter väl med andra ord inte helt otroligt att Mancini redan innan matchen i tisdags kände sig påhoppad från alla möjliga håll och att han efter förlusten kände att han varken hade stöd hos spelare, ledning, fans eller media. Man måste komma ihåg att Mancini alltid varit en känslomänniska så det kan alltså mycket väl vara som han säger, att han just då kände sig så utlämnad att han helt sonika valde att hoppa av.
Nu verkar saker och ting dock utredda tills vidare, och till skillnad från igår säger han nu i alla fall rätt ut att han stannar. På frågan om vad han planerade att säga till spelarna efter allt det här svarade han:
"Till spelarna har jag sagt att jag har pratat med presidenten och dom kommer att bli tvungna att stå ut med mig i fyra år till"
***
Angående Hollandsresan och att vi beslutat att var och en får ta sig till Skavsta på egen hand: döm av min förvåning när en tränarkollega, mitt under måndagens träningspass, plötsligt börjar bjuda ut platser till Nyköping i min bil åt höger och vänster.
"Tonys bil är ledig, han har fyra platser kvar. Åk med honom".
Jamendåså! Är det på den nivån vi spelar nu?
Nu gjorde det visserligen absolut ingenting. Tvärtom, bilresor utan sällskap längre än till Trånkan City är sedan bardomens traumatiska Italientrippar för alltid förknippade med oändlig tristess och klockor som snurrar baklänges i mitt huvud.
Är följdaktligen ytterst tacksam över att slippa spendera de 2 timmarna till Skavsta ensam.
Men ändå, ni fattar grejen va?
Upprörande!
***
Mancini talade även om annat igår - gamle parhästen Vialli får honom tydligen att sjunga som en lärka.
På frågan om vem han helst ville ha i "present" av Moratti till Inters 100-årsjubileum svarade han:
"Jag tror inte att det är rätt läge för mig att be honom om någonting överhuvudtaget just nu, men fick jag välja en valfri spelare och dessutom drömma lite, skulle det definitivt bli Leo Messi."
Fortsätt drömma, säger jag.
***
Gårdagens gladaste nyhet kom annars i sms-form. En gammal vän, vars nummer jag hade tappat i höstas och jag sedan dess utan framgång försökt spåra, hörde äntligen av sig.
Det hade gått så långt att jag satt ut en efterlysning av mannen i fråga på brorsans Facebook (äger själv ingen, jag lovar!).
Då vet man att det är allvarligt.
***
Insidertips från grönsaksvärlden: glöm färskpotatis till midsommar, den smakar ändå bara som vatten i fast form. Säsongens godaste äter man NU och ett par veckor framåt, från Marocko med kärlek.
När man smakar den är det nästan så att man förstår all hype på färskpotatis, en vara som annars måste anses som kraftigt överskattad av den svenska befolkningen.
***
Ni får ursäkta mitt tjat om Mancini, men jag hade nästan glömt hur det var på Pazza-Inter-tiden och blir därför grymt uppspelt när en sån här sak händer.
Och så berör det mig såklart också väldigt mycket.
Kommentarer
Trackback