Ibland är det den enda sanning du behöver
Runt midnatt igår blev det äntligen färdigt. Ingenting är ännu officiellt men naturligtvis kan den här bloggen redan nu avslöja summan av kardemumman. Facit:
- Quaresma går till Inter för en ännu okänd transfersumma.
- Suazo går till Benfica på lån.
- Recoba går till Monaco (en parantes eftersom han numera formellt är klubblös).
Känns logiskt att det slutar så här.
Är själv inte överdrivet förtjust i Ricardo Quaresma. Killen är 25 år och ännu inte ordinarie i Portugals numera rätt övervärderade landslag. I och för sig konkurrerar han med en viss Cristiano Ronaldo om den platsen men det känns som att hade han varit tillräckligt duktig hade de två kunnat samverka på plan. Att en så pass begränsad spelare dessutom kommer att bli en av Inters dyraste värvningar någonsin (även om inga siffror är kända lär det landa på en bit över 200 miljoner kronor) känns rätt befängt.
Dock är han inköpt som rollspelare, skräddarsydd för att passa in i Mourinhos spelsystem. Inter vill spela 4-3-3 med två ytterforwards i så många matcher som möjligt den här säsongen och faktum är att just nu har man bara två sådana att tillgå, Figo (som trots allt är 36 år) och Mancini. Även Balotelli kommer att användas där och med all sannolikhet också göra stor succé emellanåt, men man får inte glömma att killen bara är 18 år och ännu inte redo att bära ett lag som Inter på sina axlar.
Ur den aspekten är Quaresma ett lysande köp och det är såklart den vägen man ska gå när man värvar en spelare, snarare än att köpa ett stort namn som inte levererar.
Fast för mycket pengar är det fortfarande.
Att Suazo går känns ännu mer logiskt. Han kom till Inter enbart för att den förre tränaren ville ha honom och hans första och hittills enda säsong där får betecknas som ett fiasko. Dessutom är han bara är 27 år och det går fortfarande att tjäna pengar på honom vid en försäljning, varför han redan från början var ett troligare alternativ att få lämna skutan än exempelvis Crespo.
Snart kan ni läsa det överallt, men kom ihåg var ni hörde det först!
***
Jo, jag fattar väl också att Sundhage tackade nej till att besöka Vita huset för att hon är flata och att Bush har uttalat sig negativt om sådana förut.
Eller för att hon är kommunist och vita huset är blått.
Det var tidningens formulering jag tyckte var rolig, inget annat.
***
Tung, tung förlust i F18-serien mot Kungsängen i onsdags. Tung, för att den kom mot ett annat topplag men ännu tyngre för att det var totalt onödigt.
Analysen: vi gör en fantastiskt bar första halvtimme, kanske den bästa vi gjort rent spelmässigt den här säsongen. Bollen går som på ett snöre längs med marken och alla spelare rör sig för varandra, vilket gör det möjligt att spela ett kortpassningsspel som våra motståndare inte alls hänger med i. Dock inga mål. En mix av missade jättechanser och sistapassar som inte går fram gör att bolljäveln inte går in, annars hade vi kunnat leda med 3-4 efter 30 minuter. I det läget börjar desperationen smyga sig in i spelarnas hjärnor, varpå de blir otåliga och börjar slå långbollar på vinst och förlust så fort de får tag i bollen.
Det är också då som vårt spelövertag, som fram tills dess varit massivt, upphör.
Så här ser jag på saken: långbollar kan man börja slå sista kvarten om ingenting annat har funkat. Då kan lite desperation vara befogad och i bästa fall ge resultat. Men INTE när det är mer än en halvlek kvar av matchen och man i stort sett varit det enda laget på planen fram tills dess.
Poängterade jag detta när jag hade chansen i paus? Ja, men långt ifrån så tydligt som jag borde ha gjort. Snärjde istället in mig i diskussioner om att ifall vi nu är tvungna att slå långbollar, se till att ta raka vägen in på mål och fylla på med resten av laget.
Det är mitt första stora misstag.
I andra halvlek blir det precis den virriga Hawaii-fotboll vi så gärna ville undvika. Och i tumultet som uppstår blir det allt större ytor på innermittfältet för deras nr 8, kvällens i särklass bästa spelare. Vi hade pratat innan matchen om att inte ge henne några ytor i försvarsspelet, men vid minst 3-4 tillfällen upptäcker jag att hon ändå får stå alldeles för ensam och vända upp i lugn och ro. Det skulle vara en enkel sak att påminna exempelvis Jessica att ligga på henne som ett plåster så fort vi förlorade boll, istället håller jag käften.
När samma tjej en stund senare ostört får ta emot bollen, vända upp, avancera och slå in matchens enda mål får vi betala priset för det.
Det är mitt andra stora misstag och det kostar oss matchen.
I sådana lägen måste man försöka intala sig det positiva: vi leder ännu serien. Situationen är exakt densamma som för en vecka sedan. Vi förlorade en match, men det gjorde våra värsta konkurrenter också så skadan blev minimal. Visst hade det varit kul att få rycka i tabellen men till syvende och sist har vi fortfarande precis allt i våra egna händer.
***
...eller förresten, jag tar tillbaka det ja skrev tidigare. Tyckte det var kul att få driva med allas vår Chick-with-a-dick-Pia också.
***
Brukar i regel se mörkt på gruppspel, alltid se farorna där andra ser möjligheterna och allt det där. Fast den här gången tror jag verkligen inte något som ska kunna få Inter att inte gå vidare som segrare från Grupp B i Champions league. All respekt för Werder Bremen, Panathinaikos och...nä förresten, bara dom, cyprioterna är totalt ofarliga. Ser hursomhelst inte att de skulle kunna hota Inter i det långa lopp som ett gruppspel i champinjonligan innebär.
En drömlottning.
Värre blev det för Fiorentina, laget vi alla vill se gå bra. Bayern München, Lyon och Steaua Bucarest betyder uppförsbacke. Bara att hoppas på en skräll där.
***
Stor prestigeseger på jobbet i morse. En leverantör jag har pushat lite extra för under våren har gått från klarhet till klarhet och nu visat sig vara allt jag sa till mina medarbetare att dom skulle vara.
Är man i min position förväntar sig alla omkring mig att mina beslut alltid ska vara rätt.
Skönt att det visar sig stämma då och då också.
***
Om någon nu undrar varför jag hyser sådana aggressioner jämtemot shemale-Pia så kan jag avslöja att det är för att vi just nu är bittra konkurrenter. Vi tävlar nämligen mot varandra i kategorin "årets bäst klädda damfotbollscoach" tillsammans med en tredje aspirant, ingen mindre än Tomas "MQ" Dennerby.
I sådan konkurrens står jag mig naturligtvis slätt och jag har inga förhoppningar att ta hem titeln, trots att det tydligen är min gamle vän Bojan (tillika tävlingens grundare) som delar ut priset.
***
Fan vad jag inte vill skulle vilja vara i Robinhos kläder just nu.
Efter att ha gjort sig ovän med exakt varenda en i Real Madrid - inklusive fansen - genom att snacka skit om klubben hela sommaren och säga att han ABSOLUT inte kan tänka sig att spela någon annanstans än i Chelsea nästa år, tvingas han nu alltså stanna i Real. Han kommer att få be hela omklädningsrummet om ursäkt för sitt beteende och dessutom offentligt gå ut och dumförklara sig själv i media, men hur mycket röv han än slickar kommer det naturligtvis ändå inte att räcka. Alla kommer - med all rätt - avfärda honom som en girigbuk som tagit begreppet "fotbollshora" till en helt ny dimension.
Starkt jobbat.
***
Till sist en hälsning till en "trogen läsare":
Things pass. Nothing will stay the same forever. No matter in how big a pile of shite you've gotten yourself - be it drugs, financial problems, fucked up relations: you'll get over it. It'll go away just like the weather. The sun is round, so is the planet we live on, marriage rings and our eyes through which we see the world.
Det låter bättre på engelska.
Och ibland är det den enda sanning du behöver.
- Quaresma går till Inter för en ännu okänd transfersumma.
- Suazo går till Benfica på lån.
- Recoba går till Monaco (en parantes eftersom han numera formellt är klubblös).
Känns logiskt att det slutar så här.
Är själv inte överdrivet förtjust i Ricardo Quaresma. Killen är 25 år och ännu inte ordinarie i Portugals numera rätt övervärderade landslag. I och för sig konkurrerar han med en viss Cristiano Ronaldo om den platsen men det känns som att hade han varit tillräckligt duktig hade de två kunnat samverka på plan. Att en så pass begränsad spelare dessutom kommer att bli en av Inters dyraste värvningar någonsin (även om inga siffror är kända lär det landa på en bit över 200 miljoner kronor) känns rätt befängt.
Dock är han inköpt som rollspelare, skräddarsydd för att passa in i Mourinhos spelsystem. Inter vill spela 4-3-3 med två ytterforwards i så många matcher som möjligt den här säsongen och faktum är att just nu har man bara två sådana att tillgå, Figo (som trots allt är 36 år) och Mancini. Även Balotelli kommer att användas där och med all sannolikhet också göra stor succé emellanåt, men man får inte glömma att killen bara är 18 år och ännu inte redo att bära ett lag som Inter på sina axlar.
Ur den aspekten är Quaresma ett lysande köp och det är såklart den vägen man ska gå när man värvar en spelare, snarare än att köpa ett stort namn som inte levererar.
Fast för mycket pengar är det fortfarande.
Att Suazo går känns ännu mer logiskt. Han kom till Inter enbart för att den förre tränaren ville ha honom och hans första och hittills enda säsong där får betecknas som ett fiasko. Dessutom är han bara är 27 år och det går fortfarande att tjäna pengar på honom vid en försäljning, varför han redan från början var ett troligare alternativ att få lämna skutan än exempelvis Crespo.
Snart kan ni läsa det överallt, men kom ihåg var ni hörde det först!
***
Jo, jag fattar väl också att Sundhage tackade nej till att besöka Vita huset för att hon är flata och att Bush har uttalat sig negativt om sådana förut.
Eller för att hon är kommunist och vita huset är blått.
Det var tidningens formulering jag tyckte var rolig, inget annat.
***
Tung, tung förlust i F18-serien mot Kungsängen i onsdags. Tung, för att den kom mot ett annat topplag men ännu tyngre för att det var totalt onödigt.
Analysen: vi gör en fantastiskt bar första halvtimme, kanske den bästa vi gjort rent spelmässigt den här säsongen. Bollen går som på ett snöre längs med marken och alla spelare rör sig för varandra, vilket gör det möjligt att spela ett kortpassningsspel som våra motståndare inte alls hänger med i. Dock inga mål. En mix av missade jättechanser och sistapassar som inte går fram gör att bolljäveln inte går in, annars hade vi kunnat leda med 3-4 efter 30 minuter. I det läget börjar desperationen smyga sig in i spelarnas hjärnor, varpå de blir otåliga och börjar slå långbollar på vinst och förlust så fort de får tag i bollen.
Det är också då som vårt spelövertag, som fram tills dess varit massivt, upphör.
Så här ser jag på saken: långbollar kan man börja slå sista kvarten om ingenting annat har funkat. Då kan lite desperation vara befogad och i bästa fall ge resultat. Men INTE när det är mer än en halvlek kvar av matchen och man i stort sett varit det enda laget på planen fram tills dess.
Poängterade jag detta när jag hade chansen i paus? Ja, men långt ifrån så tydligt som jag borde ha gjort. Snärjde istället in mig i diskussioner om att ifall vi nu är tvungna att slå långbollar, se till att ta raka vägen in på mål och fylla på med resten av laget.
Det är mitt första stora misstag.
I andra halvlek blir det precis den virriga Hawaii-fotboll vi så gärna ville undvika. Och i tumultet som uppstår blir det allt större ytor på innermittfältet för deras nr 8, kvällens i särklass bästa spelare. Vi hade pratat innan matchen om att inte ge henne några ytor i försvarsspelet, men vid minst 3-4 tillfällen upptäcker jag att hon ändå får stå alldeles för ensam och vända upp i lugn och ro. Det skulle vara en enkel sak att påminna exempelvis Jessica att ligga på henne som ett plåster så fort vi förlorade boll, istället håller jag käften.
När samma tjej en stund senare ostört får ta emot bollen, vända upp, avancera och slå in matchens enda mål får vi betala priset för det.
Det är mitt andra stora misstag och det kostar oss matchen.
I sådana lägen måste man försöka intala sig det positiva: vi leder ännu serien. Situationen är exakt densamma som för en vecka sedan. Vi förlorade en match, men det gjorde våra värsta konkurrenter också så skadan blev minimal. Visst hade det varit kul att få rycka i tabellen men till syvende och sist har vi fortfarande precis allt i våra egna händer.
***
...eller förresten, jag tar tillbaka det ja skrev tidigare. Tyckte det var kul att få driva med allas vår Chick-with-a-dick-Pia också.
***
Brukar i regel se mörkt på gruppspel, alltid se farorna där andra ser möjligheterna och allt det där. Fast den här gången tror jag verkligen inte något som ska kunna få Inter att inte gå vidare som segrare från Grupp B i Champions league. All respekt för Werder Bremen, Panathinaikos och...nä förresten, bara dom, cyprioterna är totalt ofarliga. Ser hursomhelst inte att de skulle kunna hota Inter i det långa lopp som ett gruppspel i champinjonligan innebär.
En drömlottning.
Värre blev det för Fiorentina, laget vi alla vill se gå bra. Bayern München, Lyon och Steaua Bucarest betyder uppförsbacke. Bara att hoppas på en skräll där.
***
Stor prestigeseger på jobbet i morse. En leverantör jag har pushat lite extra för under våren har gått från klarhet till klarhet och nu visat sig vara allt jag sa till mina medarbetare att dom skulle vara.
Är man i min position förväntar sig alla omkring mig att mina beslut alltid ska vara rätt.
Skönt att det visar sig stämma då och då också.
***
Om någon nu undrar varför jag hyser sådana aggressioner jämtemot shemale-Pia så kan jag avslöja att det är för att vi just nu är bittra konkurrenter. Vi tävlar nämligen mot varandra i kategorin "årets bäst klädda damfotbollscoach" tillsammans med en tredje aspirant, ingen mindre än Tomas "MQ" Dennerby.
I sådan konkurrens står jag mig naturligtvis slätt och jag har inga förhoppningar att ta hem titeln, trots att det tydligen är min gamle vän Bojan (tillika tävlingens grundare) som delar ut priset.
***
Fan vad jag inte vill skulle vilja vara i Robinhos kläder just nu.
Efter att ha gjort sig ovän med exakt varenda en i Real Madrid - inklusive fansen - genom att snacka skit om klubben hela sommaren och säga att han ABSOLUT inte kan tänka sig att spela någon annanstans än i Chelsea nästa år, tvingas han nu alltså stanna i Real. Han kommer att få be hela omklädningsrummet om ursäkt för sitt beteende och dessutom offentligt gå ut och dumförklara sig själv i media, men hur mycket röv han än slickar kommer det naturligtvis ändå inte att räcka. Alla kommer - med all rätt - avfärda honom som en girigbuk som tagit begreppet "fotbollshora" till en helt ny dimension.
Starkt jobbat.
***
Till sist en hälsning till en "trogen läsare":
Things pass. Nothing will stay the same forever. No matter in how big a pile of shite you've gotten yourself - be it drugs, financial problems, fucked up relations: you'll get over it. It'll go away just like the weather. The sun is round, so is the planet we live on, marriage rings and our eyes through which we see the world.
Det låter bättre på engelska.
Och ibland är det den enda sanning du behöver.
Skönt att Sundhage satte ner foten där!
Jaha. Här hade man börjat skriva ett monsterinlägg om hur bra allt kändes nu när saker och ting började ordna upp sig på jobbet och att jag nu skulle få mer tid över till både det ena och det andra - bland annat att hålla den här sidan mer uppdaterad - och så vill det sig inte bättre än att servern pajar och jag inte har kunnat skriva något här på två dagar ändå.
Sheise!
Nu är det mesta jag skrev om då inaktuellt och i sådana lägen är det inte direkt inspirerande att sätta sig ner och börja om på en kula.
Men naturligtvis gör jag det ändå.
Det slår ju att jobba i alla fall.
***
Förresten...servern och servern, nu lät det nästan som att jag kan något om datorer. Det gör jag inte. Ni har att göra med en man så oteknisk att han är glad om han lyckas brygga en kopp kaffe utan att någon förolyckas, tanken på att jag skulle kunna skilja på olika sorters teknisk ondska är bara befängd.
Den som inte tror mig kan alltid få inspektera sladdarna bakom TV:n hemma i mitt vardagsrum.
***
En missad supercupfinal blir till slut droppen som får bägaren att rinna över. Fram tills dess har jag hela tiden haft överseende med min snikversion av en 42 tums-plasma och dess lilla egenhet att den fungerar när den själv vill (har till och med tyckt att det varit lite charmigt). Men allt har som bekant en gräns. Börjar man bråka under TV-fotboll - i synnerhet när Inter spelar - då jävlar är måttet rågat. Bestämmer därför att det slutligen är dags för fanskapet att bytas ut.
Sagt och gjort. Dagen efter blir det raka vägen till net-on-nets lagershop i Järfälla och på mindre än fem minuter är min nya bästis införskaffad. Vad tycks?Var självklart egentligen sugen på minst 52 tum (mest för att ha nåt som matchar 200-tummaren i skogarderoben) men avståndet mellan min vägg och TV-soffa sätter tyvärr stopp för alla sådana planer (också ett jävla mysterium, att man kan bygga en 200-kvadratsvilla på 2000-talet och inte tänka "monsterskärmar"). Egentligen är 47 också i mesta laget, men det är helt enkelt smällar som får tas.
Har trots allt en penisförlängningsfaktor att ta hänsyn till också.
***
Cupfinalen, ja. Efter min ex-kompis till TV:s nervösa sammanbrott tvingas jag följa Inters första officiella match för säsongen framför datorn. Orkar 90 minuter och missar således det lyckosamma straffavgörandet, men fram tills dess gillar jag verkligen vad jag ser.
Förutom några försvarsgrodor ser Inter version 08/09 ut som ett lag med ruggig kapacitet. Det känns hela tiden som att man har en växel till att lägga i när Roma spelar upp sig och att det hela till slut behöver gå till både förlängning och straffar kändes faktiskt som en grav orättvisa.
Och jag tror verkligen på Mario Balotelli. Men det kommer jag med all sannorlikhet få anledning att återkomma till under året, så jag lämnar det för stunden.
***
***
Eftersom det tydligen inte räcker med att ha sett filmen kommer Emelie överens om att "Mamma Mia!" även ska avverkas i musikalformat. Naturligtvis har Er man i bloggvärlden inte ett dyft att säga till om i frågan så det är bara att dra på sig något svårt och styra stegen mot Globen.
Betyg? Jodå, det funkar väl. En förlängd version av samma Abba-orgie jag redan upplevt en gång, med skådisar som ser sämre ut men låter betydligt bättre än sist (inget James Bond-kapande av "S.O.S." denna gång, tack för det).
En bit in i andra akten gör den hårda arbetsveckan och den halva flaska Amethystos jag avnjutit innan på restaurang Faros sig påminda, och jag somnar i stolen som en liten prins. Inte så långvarigt dock, Emelie har den stora fräckheten att väcka mig och sedan hugger hon som en kobra på crack hela kvällen vid minsta tecken på gamnacke från min sida. Inser till sist det lönlösa i att försöka fly mig bort till drömmarnas land så jag tar mig helt sonika i kragen och löper linan ut som en man.
Sånt skapar legender.
***
Stor humor när Pia Sundhage tackar nej till OS-guldfirande i Vita huset med motiveringen: "jag vill förknippas med fotbollen och damlandslaget, det tycker jag räcker"
Vad skönt då. Jag menar, annars hade det ju varit så otroligt lätt att plötsligt börja förknippa Pia Sundhage med storfinanser, oljekriser, terroristhot och annan världspolitik på toppnivå. Tidningar skulle börja ringa henne mitt i natten och vilja ha uttalanden om mellanösternkonflikten, hon skulle inte kunna röra sig på gatorna utan minst två livvakter vid sin sida och hon skulle förmodligen kallt behöva räkna med MINST två dödshot i veckan från Usama Bin Laden.
Skönt då att Pia väljer att sätta ner foten och så tydligt markera att det just är damfotboll hon vill förknippas med och inget annat.
***
R.T.F.P: när du visar dig i kommentatorsspåret på den här bloggen igen kommer jag inte att acceptera någon annan signatur än "Den patetsike våldsförhärligaren"!
Det ska du ha jävligt klart för dig.
***
Fån det berömda dopet i lördags (ni vet, det som jag absolut inte skulle gå på eftersom den krockade med en viktig fotbollsmatch, fan vad macho jag är och fan vad det är jag som bestämmer i vårt förhållande) hämtar vi den här blivande klassikern...
...och med "klassikern" åsyftar jag naturligtvis den extremt svåra slipsen. Får inte chansen att bära slips speciellt ofta så när jag väl får det tycker jag att det kan vara värt att slå till med en riktig dräpare.
Förutom slipsen ser vi på bilden Emelie med hennes bedårande guddotter Agnes. Må lyckans bananer vila i deras fruktkorgar.
***
Och till sist kan jag bekräfta för världen att jag bytt efternamn och numera heter Tony Bacci.
Men det visste redan alla som betyder något.
Sheise!
Nu är det mesta jag skrev om då inaktuellt och i sådana lägen är det inte direkt inspirerande att sätta sig ner och börja om på en kula.
Men naturligtvis gör jag det ändå.
Det slår ju att jobba i alla fall.
***
Förresten...servern och servern, nu lät det nästan som att jag kan något om datorer. Det gör jag inte. Ni har att göra med en man så oteknisk att han är glad om han lyckas brygga en kopp kaffe utan att någon förolyckas, tanken på att jag skulle kunna skilja på olika sorters teknisk ondska är bara befängd.
Den som inte tror mig kan alltid få inspektera sladdarna bakom TV:n hemma i mitt vardagsrum.
***
En missad supercupfinal blir till slut droppen som får bägaren att rinna över. Fram tills dess har jag hela tiden haft överseende med min snikversion av en 42 tums-plasma och dess lilla egenhet att den fungerar när den själv vill (har till och med tyckt att det varit lite charmigt). Men allt har som bekant en gräns. Börjar man bråka under TV-fotboll - i synnerhet när Inter spelar - då jävlar är måttet rågat. Bestämmer därför att det slutligen är dags för fanskapet att bytas ut.
Sagt och gjort. Dagen efter blir det raka vägen till net-on-nets lagershop i Järfälla och på mindre än fem minuter är min nya bästis införskaffad. Vad tycks?Var självklart egentligen sugen på minst 52 tum (mest för att ha nåt som matchar 200-tummaren i skogarderoben) men avståndet mellan min vägg och TV-soffa sätter tyvärr stopp för alla sådana planer (också ett jävla mysterium, att man kan bygga en 200-kvadratsvilla på 2000-talet och inte tänka "monsterskärmar"). Egentligen är 47 också i mesta laget, men det är helt enkelt smällar som får tas.
Har trots allt en penisförlängningsfaktor att ta hänsyn till också.
***
Cupfinalen, ja. Efter min ex-kompis till TV:s nervösa sammanbrott tvingas jag följa Inters första officiella match för säsongen framför datorn. Orkar 90 minuter och missar således det lyckosamma straffavgörandet, men fram tills dess gillar jag verkligen vad jag ser.
Förutom några försvarsgrodor ser Inter version 08/09 ut som ett lag med ruggig kapacitet. Det känns hela tiden som att man har en växel till att lägga i när Roma spelar upp sig och att det hela till slut behöver gå till både förlängning och straffar kändes faktiskt som en grav orättvisa.
Och jag tror verkligen på Mario Balotelli. Men det kommer jag med all sannorlikhet få anledning att återkomma till under året, så jag lämnar det för stunden.
***
När Mourinho efter matchen får frågor om Ricardo Quaresma låter han antyda att något kan komma att hända inom de närmaste dagarna:
"För balansen i lagets skull skulle det vara bra med en till ytterforward med tanke på att vi ofta kommer att spela med tre i anfallet den här säsongen. Vi får se vad som händer."
Låter inte direkt som ett uttalande man skulle göra om man inte hade rätt goda skäl att tro att något är på väg att hända va?***
Eftersom det tydligen inte räcker med att ha sett filmen kommer Emelie överens om att "Mamma Mia!" även ska avverkas i musikalformat. Naturligtvis har Er man i bloggvärlden inte ett dyft att säga till om i frågan så det är bara att dra på sig något svårt och styra stegen mot Globen.
Betyg? Jodå, det funkar väl. En förlängd version av samma Abba-orgie jag redan upplevt en gång, med skådisar som ser sämre ut men låter betydligt bättre än sist (inget James Bond-kapande av "S.O.S." denna gång, tack för det).
En bit in i andra akten gör den hårda arbetsveckan och den halva flaska Amethystos jag avnjutit innan på restaurang Faros sig påminda, och jag somnar i stolen som en liten prins. Inte så långvarigt dock, Emelie har den stora fräckheten att väcka mig och sedan hugger hon som en kobra på crack hela kvällen vid minsta tecken på gamnacke från min sida. Inser till sist det lönlösa i att försöka fly mig bort till drömmarnas land så jag tar mig helt sonika i kragen och löper linan ut som en man.
Sånt skapar legender.
***
Stor humor när Pia Sundhage tackar nej till OS-guldfirande i Vita huset med motiveringen: "jag vill förknippas med fotbollen och damlandslaget, det tycker jag räcker"
Vad skönt då. Jag menar, annars hade det ju varit så otroligt lätt att plötsligt börja förknippa Pia Sundhage med storfinanser, oljekriser, terroristhot och annan världspolitik på toppnivå. Tidningar skulle börja ringa henne mitt i natten och vilja ha uttalanden om mellanösternkonflikten, hon skulle inte kunna röra sig på gatorna utan minst två livvakter vid sin sida och hon skulle förmodligen kallt behöva räkna med MINST två dödshot i veckan från Usama Bin Laden.
Skönt då att Pia väljer att sätta ner foten och så tydligt markera att det just är damfotboll hon vill förknippas med och inget annat.
***
R.T.F.P: när du visar dig i kommentatorsspåret på den här bloggen igen kommer jag inte att acceptera någon annan signatur än "Den patetsike våldsförhärligaren"!
Det ska du ha jävligt klart för dig.
***
Fån det berömda dopet i lördags (ni vet, det som jag absolut inte skulle gå på eftersom den krockade med en viktig fotbollsmatch, fan vad macho jag är och fan vad det är jag som bestämmer i vårt förhållande) hämtar vi den här blivande klassikern...
...och med "klassikern" åsyftar jag naturligtvis den extremt svåra slipsen. Får inte chansen att bära slips speciellt ofta så när jag väl får det tycker jag att det kan vara värt att slå till med en riktig dräpare.
Förutom slipsen ser vi på bilden Emelie med hennes bedårande guddotter Agnes. Må lyckans bananer vila i deras fruktkorgar.
***
Och till sist kan jag bekräfta för världen att jag bytt efternamn och numera heter Tony Bacci.
Men det visste redan alla som betyder något.
Osynligt, era blodtörstiga jävlar!
Läste att Lagerbäck tänker testa 3-5-2 mot Frankrike.
Hur fan tänker han då?
Okej det känns onekligen lite befriande att det "händer nåt" med ett spelsystem som visserligen inte är dåligt på något sätt men som dels är totalt sönderläst och dels inte verkar få ut det allra bästa av nuvarande spelarmaterialet.
Men helt ärligt: 3-5-2?
För det första: trebackslinjen som grundidé är död, ju förr alla inser det desto bättre. Inte ens Zaccheroni kör den längre, det borde vara det slutgiltiga tecknet! Ska man komma undan med tre mittbackar och inga ytterbackar i modern toppfotboll krävs det att man har tre gudar i försvaret, typ ett Italien modell Euro 2000 med Nesta-Cannavaro-Maldini. Sverige har EN, Mellberg, som i bästa fall kan sägas hålla någorlunda hög internationell klass, bakom honom finns den underskattade men långsamme Maestro samt den vandrande katastrofen Petter Hansson. Inga grabbar att hålla i handen när det blåser snålt, direkt.
Sen är det ju så att Sverige, för första gången på många år, har fått fram en högerback som verkar hålla måttet internationellt och som gärna vill ha speltid i landslaget innan EM-kvalet börjar. Är väl kanske ingen katastrof ifall han inte får det heller, men någon vidare tajming från Lagerbäcks sida är det då inte.
Tar inte gärna fram sågen innan man sett någonting, men den här gången är det bra nära.
***
Medaljtorka är en sak, men när en svensk lerduveskytt ber nationen om ursäkt för att han svek förväntningarna, då har det fan gått för långt.
***
Mobilen gick varm hela dagen igår sedan de här uppgifterna kommit ut. Människor jag inte hört av på år och dar fick plötsligt klart för sig vilken "allsvensk stjärna" raderna avsåg och sms:ade därför originella rader i stil med "Tjena! Det var inte igår!" varpå de "råkade" glida in på händelsen lite snyggt och ville ha det senaste skvallret.
Osynligt, era blodtörstiga jävlar!
Javisst, jag känner människan i fråga. För nåt år sedan hade man till och med kunnat säga att jag kände honom väl. Så är det dock inte längre och jag kan ärligt säga att jag inte vet mer om något av det här än vad som står i tidningarna.
Och även om jag gjort det hade jag såklart inte sagt något ändå, men det hade uppenbarligen många inte fattat.
***
Stankovic i en Pirlo-roll bakom Inters mittfält. Genialiskt! Hade jag själv aldrig kommit på.
***
Ja, man vet sannerligen att man lever i en upp- och nervänd värld när världens bäste golfare är svart, världens störste hiphop-artist är vit, Lagerbäck spelar 3-5-2 och Aftonbladet och Expressen agerar moralens väktare när SVT går oförsiktigt fram i en intervju med Susanna Kallur.
***
Söndagens stora chock: I ett United-straffområde fullt av jättar som Rio Ferdinand, Van der Saar och Vidic hoppar plötsligt Obafemi Martins, 1,41 eller nåt sånt, upp från ingenstans och nickar in 1-0 för Newcastle.
Ska sånt kunna hända i en högstaliga år 2008?
***
För att spinna vidare lite på Kallur-grejen: Aftonbladets förstasida på ämnet idag är rätt stor humor: "TV-REPORTEN PRESSADE SANNA TILL TÅRAR"
Okej, jag gillar verkligen Kallur och vill inte var sån, men helt ärligt: vad i den här världen pressar INTE Sanna till tårar? När någon kommer på svaret på den, DÅ kan det däremot vara motiverat med rubriker på en förstasida.
***
....fast det är klart, vår nickspecialist i Huddinge är 1,33 så det kanske är nya tider trots allt.
Hur fan tänker han då?
Okej det känns onekligen lite befriande att det "händer nåt" med ett spelsystem som visserligen inte är dåligt på något sätt men som dels är totalt sönderläst och dels inte verkar få ut det allra bästa av nuvarande spelarmaterialet.
Men helt ärligt: 3-5-2?
För det första: trebackslinjen som grundidé är död, ju förr alla inser det desto bättre. Inte ens Zaccheroni kör den längre, det borde vara det slutgiltiga tecknet! Ska man komma undan med tre mittbackar och inga ytterbackar i modern toppfotboll krävs det att man har tre gudar i försvaret, typ ett Italien modell Euro 2000 med Nesta-Cannavaro-Maldini. Sverige har EN, Mellberg, som i bästa fall kan sägas hålla någorlunda hög internationell klass, bakom honom finns den underskattade men långsamme Maestro samt den vandrande katastrofen Petter Hansson. Inga grabbar att hålla i handen när det blåser snålt, direkt.
Sen är det ju så att Sverige, för första gången på många år, har fått fram en högerback som verkar hålla måttet internationellt och som gärna vill ha speltid i landslaget innan EM-kvalet börjar. Är väl kanske ingen katastrof ifall han inte får det heller, men någon vidare tajming från Lagerbäcks sida är det då inte.
Tar inte gärna fram sågen innan man sett någonting, men den här gången är det bra nära.
***
Medaljtorka är en sak, men när en svensk lerduveskytt ber nationen om ursäkt för att han svek förväntningarna, då har det fan gått för långt.
***
Mobilen gick varm hela dagen igår sedan de här uppgifterna kommit ut. Människor jag inte hört av på år och dar fick plötsligt klart för sig vilken "allsvensk stjärna" raderna avsåg och sms:ade därför originella rader i stil med "Tjena! Det var inte igår!" varpå de "råkade" glida in på händelsen lite snyggt och ville ha det senaste skvallret.
Osynligt, era blodtörstiga jävlar!
Javisst, jag känner människan i fråga. För nåt år sedan hade man till och med kunnat säga att jag kände honom väl. Så är det dock inte längre och jag kan ärligt säga att jag inte vet mer om något av det här än vad som står i tidningarna.
Och även om jag gjort det hade jag såklart inte sagt något ändå, men det hade uppenbarligen många inte fattat.
***
Stankovic i en Pirlo-roll bakom Inters mittfält. Genialiskt! Hade jag själv aldrig kommit på.
***
Ja, man vet sannerligen att man lever i en upp- och nervänd värld när världens bäste golfare är svart, världens störste hiphop-artist är vit, Lagerbäck spelar 3-5-2 och Aftonbladet och Expressen agerar moralens väktare när SVT går oförsiktigt fram i en intervju med Susanna Kallur.
***
Söndagens stora chock: I ett United-straffområde fullt av jättar som Rio Ferdinand, Van der Saar och Vidic hoppar plötsligt Obafemi Martins, 1,41 eller nåt sånt, upp från ingenstans och nickar in 1-0 för Newcastle.
Ska sånt kunna hända i en högstaliga år 2008?
***
För att spinna vidare lite på Kallur-grejen: Aftonbladets förstasida på ämnet idag är rätt stor humor: "TV-REPORTEN PRESSADE SANNA TILL TÅRAR"
Okej, jag gillar verkligen Kallur och vill inte var sån, men helt ärligt: vad i den här världen pressar INTE Sanna till tårar? När någon kommer på svaret på den, DÅ kan det däremot vara motiverat med rubriker på en förstasida.
***
....fast det är klart, vår nickspecialist i Huddinge är 1,33 så det kanske är nya tider trots allt.
PG? En legend!
Någon - tror det kan ha varit Olof Lundh - liknade i dagarna en hemkomst från semestern med att försöka hoppa på ett rullande löparband som en dopad Ben Johnson sprungit på innan och ställt in farten på. Man försöker hänga med i tempot, men helt lätt är det fan inte.
Kan inte annat än hålla med.
***
Mycket att glädjas åt efter finfina 6-0 hemma mot Skå IF i F18-elitserien. Här ett axplock av alla trevligheter:
- Emma, naturligtvis. Fyra mål är fyra mål är fyra mål och inget man skojar bort.
- Jessica och Josefin, som verkar läsa varandras tankar och förmodligen numera kan klassas som Stockholms bästa innermittfältspar.
- Jenny, som hittade tillbaks den säkerhet och pondus hon skämde bort oss med under första delen av säsongen. Kan bokstavligt talat bli guld värt i slutändan.
- Grottis (hon gillar tydligen smeknamnet nuförtiden, med all rätt) som gjorde ett riktigt viljemål (kan hon göra andra mål?) och firade det som andra spelare har firat VM-guld. Jag älskar verkligen spelare som blir glada när de gör mål.
- Ännu ett supermål av Super-Felle, kanske det superbaste hittills. Super, Felle!
- Världens äldsta 17-åring - nydöpt efter ett sms häromdagen - som haft det tungt på planen ett tag men som igår visade att hon är på rätt väg igen och blir att räkna med på allvar i fortsättningen.
Själv är jag dock mest nöjd med att den där nödvändiga förändringen av grundspelet jag pratade om efter Gothia verkar vara på väg att bli verklighet. Vi har gnuggat detaljer rätt hårt på träningarna den senaste veckan, trevligt att se att det ger resultat. Inte perfekt på något vis - det går fortfarande lite för långsamt än så länge och så glömmer vi bort oss i vissa lägen - men det gör ingenting just nu. Det viktigaste för tillfället är att vi spelar rätt, vartefter man behärskar spelet till fullo kan man börja öka tempot. Det är inte nu vi ska vara på topp utan senare i höst.
Fast det är klart, under tiden har vi en serie att vinna. Och segrar som den igår hjälper till att fixa den saken. Sex poäng ner till Hammarby, som dock har två matcher mindre spelade och alltså kan ta sig upp på samma poäng som oss. Men nu har de i alla fall fått lite press på sig.
***
Man vet att någonting är seriöst fel i ens skalle när man vaknar upp klockan halv fem en vanlig torsdagmorgon och utbrister: "PG? En legend!" rakt ut i luften utan att ha en aning om varför. Nu har det ödet drabbat mig.
Helt sjukt. Det var som att jag svarade på en fråga, fast jag har ingen aning om vem som ställde den eller i vilket sammanhang det var. Allt jag minns är orden som kom ut ur min mun och att det fick mig att vakna.
"PG? En legend!"
Det finns två personer jag associerar med namnet PG och ingen av dom har nått upp till legendstatus i mina ögon än (även om Patricia Gustavsson är på synnerligen god väg). Så varför i helvete vaknar jag då upp och säger det??
Bara att acceptera: skumma saker försigår i min hjärna för tillfället.
***
På förekommen anledning: det här är Christian Vieri. En grottmänniska i världsspelarversion och den störste hjälten genom tiderna.
Det ska fan alla veta.
Min favorit i klippet är målet efter 2:38. Så jävla han.
***
Mitt gamla lag IF Olympia slår till och värvar Danny Bola. Hade verkligen ingen aning om att saker och ting var SÅ illa ställda.
***
Micke Stahre näste AIK-tränare?
Herregud.
Vet visserligen inget om sanningshalten i de sensationella uppgifter som publiceras på vissa håll idag, men envisa rykten från fotbollsvärldens insida gör gällande att det faktiskt kommer att bli så.
Jag undrar bara: vad säger Black army om att en kille som är född Hammarbyare och i princip fått hela sin fotbollsutbildning i HIF plötsligt blir huvudansvarig för AIK?
För mig kommer Stahre alltid att vara den där läspande, småtjocke killen som hade hand om stadslaget på den tiden då jag fortfarande sparkade boll. Minns honom som detaljerad, passionerad och en utpräglad fotbollsnörd, karln hade en sån pervers böjelse för att rita pilar (löpvägar) på tomma vita papper att alla kallade honom "pilmannen".
Är han råttornas framtid?
Låter det inte rätt mycket som deras nutid?
***
...Danny Bola är alltså en av grabbarna som alltid hängde utanför planen när Olympia tränade. Ibland, när vi var ont om folk, lät vi honom vara med på tvåmålet bara för att han tyckte det var så kul.
Har inget alls emot honom som människa, men han är alltså jättedålig på fotboll.
***
För övrigt är Hammarbybloggens inlägg "En pessimist i stt livs form" genialiskt i all sin enkelhet.
Speciellt rubriken.
Kan inte annat än hålla med.
***
Mycket att glädjas åt efter finfina 6-0 hemma mot Skå IF i F18-elitserien. Här ett axplock av alla trevligheter:
- Emma, naturligtvis. Fyra mål är fyra mål är fyra mål och inget man skojar bort.
- Jessica och Josefin, som verkar läsa varandras tankar och förmodligen numera kan klassas som Stockholms bästa innermittfältspar.
- Jenny, som hittade tillbaks den säkerhet och pondus hon skämde bort oss med under första delen av säsongen. Kan bokstavligt talat bli guld värt i slutändan.
- Grottis (hon gillar tydligen smeknamnet nuförtiden, med all rätt) som gjorde ett riktigt viljemål (kan hon göra andra mål?) och firade det som andra spelare har firat VM-guld. Jag älskar verkligen spelare som blir glada när de gör mål.
- Ännu ett supermål av Super-Felle, kanske det superbaste hittills. Super, Felle!
- Världens äldsta 17-åring - nydöpt efter ett sms häromdagen - som haft det tungt på planen ett tag men som igår visade att hon är på rätt väg igen och blir att räkna med på allvar i fortsättningen.
Själv är jag dock mest nöjd med att den där nödvändiga förändringen av grundspelet jag pratade om efter Gothia verkar vara på väg att bli verklighet. Vi har gnuggat detaljer rätt hårt på träningarna den senaste veckan, trevligt att se att det ger resultat. Inte perfekt på något vis - det går fortfarande lite för långsamt än så länge och så glömmer vi bort oss i vissa lägen - men det gör ingenting just nu. Det viktigaste för tillfället är att vi spelar rätt, vartefter man behärskar spelet till fullo kan man börja öka tempot. Det är inte nu vi ska vara på topp utan senare i höst.
Fast det är klart, under tiden har vi en serie att vinna. Och segrar som den igår hjälper till att fixa den saken. Sex poäng ner till Hammarby, som dock har två matcher mindre spelade och alltså kan ta sig upp på samma poäng som oss. Men nu har de i alla fall fått lite press på sig.
***
Man vet att någonting är seriöst fel i ens skalle när man vaknar upp klockan halv fem en vanlig torsdagmorgon och utbrister: "PG? En legend!" rakt ut i luften utan att ha en aning om varför. Nu har det ödet drabbat mig.
Helt sjukt. Det var som att jag svarade på en fråga, fast jag har ingen aning om vem som ställde den eller i vilket sammanhang det var. Allt jag minns är orden som kom ut ur min mun och att det fick mig att vakna.
"PG? En legend!"
Det finns två personer jag associerar med namnet PG och ingen av dom har nått upp till legendstatus i mina ögon än (även om Patricia Gustavsson är på synnerligen god väg). Så varför i helvete vaknar jag då upp och säger det??
Bara att acceptera: skumma saker försigår i min hjärna för tillfället.
***
På förekommen anledning: det här är Christian Vieri. En grottmänniska i världsspelarversion och den störste hjälten genom tiderna.
Det ska fan alla veta.
Min favorit i klippet är målet efter 2:38. Så jävla han.
***
Mitt gamla lag IF Olympia slår till och värvar Danny Bola. Hade verkligen ingen aning om att saker och ting var SÅ illa ställda.
***
Micke Stahre näste AIK-tränare?
Herregud.
Vet visserligen inget om sanningshalten i de sensationella uppgifter som publiceras på vissa håll idag, men envisa rykten från fotbollsvärldens insida gör gällande att det faktiskt kommer att bli så.
Jag undrar bara: vad säger Black army om att en kille som är född Hammarbyare och i princip fått hela sin fotbollsutbildning i HIF plötsligt blir huvudansvarig för AIK?
För mig kommer Stahre alltid att vara den där läspande, småtjocke killen som hade hand om stadslaget på den tiden då jag fortfarande sparkade boll. Minns honom som detaljerad, passionerad och en utpräglad fotbollsnörd, karln hade en sån pervers böjelse för att rita pilar (löpvägar) på tomma vita papper att alla kallade honom "pilmannen".
Är han råttornas framtid?
Låter det inte rätt mycket som deras nutid?
***
...Danny Bola är alltså en av grabbarna som alltid hängde utanför planen när Olympia tränade. Ibland, när vi var ont om folk, lät vi honom vara med på tvåmålet bara för att han tyckte det var så kul.
Har inget alls emot honom som människa, men han är alltså jättedålig på fotboll.
***
För övrigt är Hammarbybloggens inlägg "En pessimist i stt livs form" genialiskt i all sin enkelhet.
Speciellt rubriken.
Inget slår den löpsedeln
Fortfarande tokmycket att stå i men hey, varför klaga? Jag menar, för varje lyxlirare till lillebror som glassar runt i Italien som familjerepresentant på bröllop (åh, vad jobbigt!) måste det ju finnas en idiot till storebror som styr upp ruljanserna här hemma och låter honom leva La dolce vita därnere, eller hur?
Livet i ett nötskal just nu: upp mellan fyra och fem varje morgon, ut med Wilda, till Årsta i Formel 1-tempo, jobba bollarna av sig till SENT på kvällen, hem och planera fotboll, dra ett "Lost"-avsnitt med Emelie, nuppa om jag orkar och så har det hux flux blivit nästa dag igen utan att jag har en aning om hur det gick till.
Allt det här är saker jag normalt älskar, det ska poängteras, men just nu känns det helt enkelt som lite för mycket på en gång.
Vad är ordet nu igen...ekkorhjul?
Tur i alla fall att jag har en våldsamt divig spa-weekend på Hasseludden att se fram emot i helgen, komplett med Olivia-massage (hoppas jag) och svår, japansk middag. Känns lite som ljuset i tunneln just nu.
***
Aftonbladet skräder minsann inte orden i dagens löp:
"DÄRFÖR BLUFFADE ROBERT GUSTAFSSON TONY RICHARDSSON I ALLSÅNGEN"
Det jag undrar är: vem frågade?
***
Frivilligt tvåmål i lallartempo i all ära, när vi igår drog igång med första seriösa träningen sedan sommarvilan var det inte en sekund för tidigt om ni frågar mig.
Efter att först på något sätt ha lyckats prata mig ur knipan jag försatt mig i genom att kalla Johanna för "lite sådär gosigt småtjock efter semestern" (fråga mig inte vad jag tänkte på där) blev det ett öppningspass som bestod av en hel del fys med boll, spel på full plan samt lite allmänt småprat med spelarna för att höra hur de mådde efter uppehållet. Inget speciellt, men ändåunderbart i all sin enkelhet.
Känns bra att vara tillbaks på banan igen.
***
Kennedy till Assyriska?
***
...fast vad gäller klockrena löpsedlar är det förstås ingen som slår Expressens för ett par år sedan:
"RUNAR SÖRGAARD DÖMD TILL DÖDEN"
Handlade om att någon liten muslingrupp på ett fjortisforum på nätet, som ingen utom de närmast sörjande (och Expressen) kände till, hade satt ett pris på Runars huvud efter hans störtsköna uttalanden om att Mohammed bara var en förvirrad pedofil.
Någon hade typ skrivit "jag ska döda honom jaow!!!" varpå någon annan svarat "ey, du får tio tusen om du gör det, len" eller nåt och så kom Expressen in nånstans i alltihop, gjorde ett löp på det och resten är modern tidningshistoria.
Men vafan, det funkade ju. Jag hade lätt köpt ett lösnummer om inte kiosken i Årsta varit stängd den dagen.
***
Snusar George W. Bush?
***
En träningsmatch är en träningsmatch är en träningsmatch, men det går ändå inte att komma ifrån att Inters 1-0 mot Bayern München i München är ett imponerande resultat. Tyskarna ligger långt före Inter förberedelserna och borde vara det klart starkare laget i dagsläget, men Mourinhos mannar - med Cambiasso som mittback! - visade att man blir att räkna med lika mycket som de senaste åren. Kanske mer i Europa.
Jävligt kul för övrigt att se att Mancini har kommit in perfekt i laget. Bäst på planen i alla träningsmatcher hittills och så avgörande målet igår. Jag var lite skeptisk till värvningen i början med "Mou" vet uppenbarligen vad han gör.
***
Snart kommer folk hem från semestrarna. Då blir allt bättre.
Även uppdateringarna och kvaliteten på texterna!
Livet i ett nötskal just nu: upp mellan fyra och fem varje morgon, ut med Wilda, till Årsta i Formel 1-tempo, jobba bollarna av sig till SENT på kvällen, hem och planera fotboll, dra ett "Lost"-avsnitt med Emelie, nuppa om jag orkar och så har det hux flux blivit nästa dag igen utan att jag har en aning om hur det gick till.
Allt det här är saker jag normalt älskar, det ska poängteras, men just nu känns det helt enkelt som lite för mycket på en gång.
Vad är ordet nu igen...ekkorhjul?
Tur i alla fall att jag har en våldsamt divig spa-weekend på Hasseludden att se fram emot i helgen, komplett med Olivia-massage (hoppas jag) och svår, japansk middag. Känns lite som ljuset i tunneln just nu.
***
Aftonbladet skräder minsann inte orden i dagens löp:
"DÄRFÖR BLUFFADE ROBERT GUSTAFSSON TONY RICHARDSSON I ALLSÅNGEN"
Det jag undrar är: vem frågade?
***
Frivilligt tvåmål i lallartempo i all ära, när vi igår drog igång med första seriösa träningen sedan sommarvilan var det inte en sekund för tidigt om ni frågar mig.
Efter att först på något sätt ha lyckats prata mig ur knipan jag försatt mig i genom att kalla Johanna för "lite sådär gosigt småtjock efter semestern" (fråga mig inte vad jag tänkte på där) blev det ett öppningspass som bestod av en hel del fys med boll, spel på full plan samt lite allmänt småprat med spelarna för att höra hur de mådde efter uppehållet. Inget speciellt, men ändåunderbart i all sin enkelhet.
Känns bra att vara tillbaks på banan igen.
***
Kennedy till Assyriska?
***
...fast vad gäller klockrena löpsedlar är det förstås ingen som slår Expressens för ett par år sedan:
"RUNAR SÖRGAARD DÖMD TILL DÖDEN"
Handlade om att någon liten muslingrupp på ett fjortisforum på nätet, som ingen utom de närmast sörjande (och Expressen) kände till, hade satt ett pris på Runars huvud efter hans störtsköna uttalanden om att Mohammed bara var en förvirrad pedofil.
Någon hade typ skrivit "jag ska döda honom jaow!!!" varpå någon annan svarat "ey, du får tio tusen om du gör det, len" eller nåt och så kom Expressen in nånstans i alltihop, gjorde ett löp på det och resten är modern tidningshistoria.
Men vafan, det funkade ju. Jag hade lätt köpt ett lösnummer om inte kiosken i Årsta varit stängd den dagen.
***
Snusar George W. Bush?
***
En träningsmatch är en träningsmatch är en träningsmatch, men det går ändå inte att komma ifrån att Inters 1-0 mot Bayern München i München är ett imponerande resultat. Tyskarna ligger långt före Inter förberedelserna och borde vara det klart starkare laget i dagsläget, men Mourinhos mannar - med Cambiasso som mittback! - visade att man blir att räkna med lika mycket som de senaste åren. Kanske mer i Europa.
Jävligt kul för övrigt att se att Mancini har kommit in perfekt i laget. Bäst på planen i alla träningsmatcher hittills och så avgörande målet igår. Jag var lite skeptisk till värvningen i början med "Mou" vet uppenbarligen vad han gör.
***
Snart kommer folk hem från semestrarna. Då blir allt bättre.
Även uppdateringarna och kvaliteten på texterna!