tonys blogg

Jag har stora problem.
Jag vet inte om jag ska köra en niorätters avsmakningsmeny eller beställa från à la carten på Operakällaren ikväll. Det sistnämnda alternativet innehåller rätter jag absolut inte vill missa ("stekta havskräftsstjärtar med pilgrimsmusselmousse, jordärtskockspuré med svart tryffel och havskräftsky" är en av förrätterna, bara en sån sak), men å andra sidan: hur überskönt divigt låter det inte att säga att man precis dragit en niorätters på OK:s matsal?
Åh, dessa beslut. Håll med om att man kan ligga sömnlös för mindre.
Sneglar lite avundsjukt mot söder och mina sorglösa sms-kusiner på McDonalds i Slussen. De har inga sådana bördor att bära på sina axlar. Tänker för ett ögonblick på hur underbart befriande det skulle vara att få föra deras lyckliga, bekymmersfria tillvaro. Om så blott för en dag.
Sen släpper jag de tankarna, ruskar på huvudet, fokuserar blicken och fortsätter min vandring. Det är den här vägen jag har valt och den här vägen fortsätter jag gå. Med stora krafter följer stort ansvar och det är jag som är utsedd att ta det. Det är mitt öde, mitt kall, jag sviker det inte.
Det blir nog en niorätters trots allt.
Men med eller utan vinpaketet? Det är frågan.
Ständigt dessa beslut.
It sucks to be me.

***

Helg, sa ni?
Ja tack, det skulle vara trevligt. Den här fredagen avslutar en arbetsvecka som i och för sig inte varit i närheten av lika jävlig som den förra men som ändå i runda slängar innefattat en 65-70 timmar på kontoret. Jag tycker faktiskt att jag förtjänat att få sjunka ihop i soffan ikväll, sova mina 8 timmar och sen leva i trygg förvissning om att jag har en lugn och planlös lördag att se fram emot.
Men icke!
När jag kommer hem ikväll är det mest som ett startskott för det stundande helgracet. Jag börjar med en stilla hundutgång och följer upp med en snabbdusch, ett par timmar Operakällaren, hem, sova ett par timmar, upp i ottan, utbildning hela lördagen, födelsedagsmiddag i familjen, sova ett par timmar, upp och jobba söndag, fotbollsmatch på Hagsätra IP, bajamaja i Krakow och så ÄNTLIGEN lite vila på söndagkvällen! Problemet då är bara att jag har uppstigning 04:45 morgonen efter - och så börjar veckan om igen. 
Med såna helger behöver man inga vardagar, typ.

***

I love Europe!

***

Fyra dagar kvar till Liverpool-Inter. Jag är relativt lugn. Fråga mig inte varför, men jag har en känlsa av att det här kommer att gå vägen. Att spelarna och spelet finns för att klara av det är ju givet, men det är något annat som övertygar mig. På nåt sätt tycker jag mig kunna se och höra på spelarna - intervjuerna det ger, blickarna i deras ögon - att där finns en trygghet och en förvissning om den egna kapaciteten som tidigare inte funnits där.
Normalt sett brukar vara ett jävligt bra tecken. Återstår att se hur pass bra människokännare jag är.

Fast visst finns det några orosmoln på den blåsvarta himlen, det hör liksom till. Matchovana nyckelspelare till exempel. Stankovic har bara spelat sporadiskt på grund av sin mystiska skada och Vieira hann knappt göra comeback från sin innan han "oväntat" åkte på en korkad utvisning och två matchers avstängning. Två spelare man helst skulle velat haft på plan alla de 180 minutrarna mot Liverpool men som nu istället får anses som ytterst osäkra kort.
Sen förstår jag verkligen inte vissa av Mancinis tankegångar kring laguttagningen. Maicon är skadad och borta; javisst, men då finns ju den fantastiske Javier Zanetti att tillgå på högerbacken. Istället spelar Mancini allt som oftast kortet Burdisso i det läget, och om så sker även mot Liverpool är det nog dags att börja oroa sig på allvar. Hur bofast han än må vara i det argentinska landslaget, i Inters startuppställning är Burdisso den svaga länken. Det såg vi om inte annat i helgen mot Catania.
Kanske anser Mancini att Zanetti är oumbärlig på innermittfältet? I så fall tycker jag att han borde ta och tänka om. Till på tisdag borde Inter ha Cambiasso, Vieira, Stankovic, Maniche, Pelé och Jimenez tillgängliga och då ser jag mycket hellre att man spelar med fyra av dem på mitten istället för att flytta upp Il Capitano och "offra" högerbacksplatsen.
Fast det är klart, jag misstänker ju förstås att hela den diskussionen egentligen är onödig. Har en känsla av att Maicons skada inte alls är så allvarlig som man vill ge sken av i Interlägret och att han mycket väl kommer att kunna spela på tisdag.
Vilka lurigpettrar Inter är i så fall!

Fick besök av självaste El presidente sent igår kväll. Han kom egentligen bara över för att hämta några kvarglömda spelarleg, men det hela mynnade till slut ut i över en timmes konversation.
Det kändes bra. Jag har som bekant ett antal gäss oplockade med flera personer i min gamla klubb, men El presidente har aldrig varit en av dom och det var viktigt för mig att han fortfarande visste vart han hade mig, trots den senaste tidens skitsnack. Och det gjorde han, tveklöst. Min bedömning är att han står så mycket på min sida man bara kan göra i ett mål där man själv tillhör den andra parten.
Nu hoppas jag verkligen - enbart för El presidentes skull -  att de seriösa personer som finns i Olympia fixar att hålla stånd mot lallarna på något sätt och därigenom hålla laget flytande. För att det ska inträffa krävs det dock att en viss tvilling har styrkan att gå emot sin egen bror, och det har jag tyvärr väldigt svårt att tro.

***

Rambo 4 har Sverigepremiär om exakt en månad och mina föraningar är inte direkt de bästa. Jag hoppas så innerligt att min gamle barndomshjälte Sly inte gör bort sig totalt, men det är fan svårt att tro nåt annat den här gången.
Visst, jag tänkte likadant inför Rocky 6 förra året och då överbevisade han mig med råge, men det här är faktiskt inte samma sak. Det är helt enkelt inte trovärdigt att en 60-årig gubbe ensam kan utrota hela den Vietnamesiska armén ännu en gång, men jag är rädd att den gode Sylvester tänker annorlunda.
Enda chansen att komma undan med hedern i behåll skulle vara om Stallone drog ner på våldet en smula (ja, lite kunde förstås få vara kvar) och istället satsade på att göra ett eftertänksamt drama om en åldrande krigare. Typ Rocky 6. De blodiga splatterscenerna till trailers att döma vittnar dock om att så inte lär bli fallet och i det läget kan jag bara säga som Thomas Nordahl: jag är orolig.

***

Den "italienska fotbollsexpert" som presenterade helt sensationella transferrykten i sin blogg igår kväll skäms nog en smula idag. Artikeln han plagierade (försökte plagiera) från Gazzettans nätupplaga handlade alltså om spelarbyten i tidningens motsvarighet till "Drömelvan", inget annat...
Nåja, snabb på delete-knappen var han i alla fall, det ska erkännas. Nu ser det ut som om översättningsdebaclet aldrig existerade. Nästa steg i denne experts väg mot perfektion kanske blir en extra språkkurs? Vi väntar med spänning på någon typ av fortsättning.

***

Skulle bra gärna vilja veta vilka underutvecklade idioter som helt ärligt fortfarande tycker att det är roligt med smällare i februari mitt på dagen. Eller smällare överhuvudtaget, för den delen.
Jag har en hund som är livrädd för alla skott. Hon har inte kunnat gå ordentliga promenader sedan början av december. Under nyårsnatten hade hon sällskap hela tiden men var ändå så rädd att hon gick omkring och dreglade, flera gånger nära att tuppa av. Arbetet med att få henne att kunna gå ut igen är tufft, och så fort man kommit några myrsteg framåt i processen är det nån jävla bonde som bränner av en smällare och så är man tillbaks på ruta ett igen.
Fattar inte dessa människor vilken enorm skada de åsakar när de gör så här? Antagligen inte, de har inte intelligens nog för det. Personligen önskar jag att alla som tycker att smällare är häftigt skulle hamna mitt i skottlinjen i nåt krig, sen skulle nog de också se annorlunda på plötsliga skott. Fast det är såklart inte realistiskt.
Vi måste verkligen lagstifta bort smällare och fyrverkerier. De skrämmer våra djur, förstör miljön något oerhört och dödar/invalidiserar dessutom ett antal människor varje år. Det är 2008 nu, ett förbud skulle inte en kännas speciellt kontroversiellt.
Vad finns det att tänka på?
Idioter.