tonys blogg

Igår var jag besviken och skrev ingenting, idag känner jag mig mer samlad och diplomatisk.
Så: grattis, kära spanjorer! Ni var det något bättre laget i en hård, jämn och schysst match och förtjänade den här vinsten. Inte för att jag tycker att Italien förtjänade att förlora, men sådan är tyvärr fotbollen ibland. "Gli azzurri" fick inte igång han som skulle stå för målen, Luca Toni, på hela turneringen, sånt måste ju straffa sig förr eller senare.
***
Nu blir det av allt att döma en Lippi part two på den italienska bänken i höst och...tja, det funkade ju i Juventus. Om inte annat borde det väl bärga för en återkomst även för Totti och det har i alla fall ett stort symboliskt värde för det italienska landslaget. Kan kanske behövas i det vidskepliga gamla landet.
Fast personligen hade jag hellre sett Mancini.
***
Alla fyra kvartsfinaler är nu spelade och mitt facit som tippare blev sannerligen inget att skriva hem om: ett ynka rätt.
Å andra sidan kan den som läser mina kommentarer kring tipsen se att jag i själva verket är hyfsat bra ute trots allt. Det är egentligen bara på en enda match där jag inte slingrar mig eller kör demokratiska helgarderingar och det är Tyskland-Portugal där jag satte hela mitt anseende på spel men såklart inte behövde oroa mig.
***
Tomt och tyst i kommentatorsspåren senaste veckorna.
Var fan är Guldinho när man behöver henne som mest?!
***
Dejan Stankovic verkar så gott som klar för Juve. Även om det onekligen var ett tag sedan han rosade någon typ av marknad (mycket beroende på skadorna) så svider det i mitt hjärta.
Även om han egentligen alltid var Mancinis spelare snarare än Inters.
***
Det här snacket om att Guus Hiddink alltid har med sig samma läkarteam vart han än går och allt det där....kan vi inte vara romantiska och komma överens om att det bara är just snack?
***
Hade annars sett fram emot en italiensk seger och Luca Toni som segerskytt jävligt mycket.
Hur kul hade det inte varit att få skriva: "Spanjorerna hade inget att sätta emot Tonis mustasch"  i en rubrik?
***
Sista inlägget på ett tag. Bloggen lever men vilar. Härnäst för min del väntar två veckor utan att lyfta ett finger på Teneriffa, planet lyfter om ett par timmar och så fort jag skrivit klart det här och klippt håret i Trånkan City är allt klart.
Biljetter - check.
Nygjort pass - check.
Korsordstidningar - check.
Superdiviga flip-flops från Hugo Boss - check.
Vad mer kan man behöva? Vamos a la playa!
***
För övrigt tror jag fortfarande att Spanien vinner EM.

Efter en dag fylld av bakande blev det till slut en väldigt trevlig midsommarafton. Mer eller mindre de vanliga personerna - italienarpacket - hemma hos mina föräldrar med grillning, modiga mängder alkohol, bad (för somliga) OCH - nyheten för året - sill på menyn. Fattas bara en stång och ett par kransar nu så kan vi kalla oss fulländade svenska midsommarfirare.
För egen del slutade det som vanligt med att jag stod i köket och blandade mojitos åt folket. Det har blivit lite av min grej och jag kan inte säga att jag har speciellt mycket emot det. After all är det jag som gör en bästa mojiton på den här sidan Kuba, inte mer än rätt att man får refresha sina kunskaper lite nu och då.
Precis vid TV:n stod jag också så jag missade inte en sekund av Kroatien-Turkiet. Inte för att det hade någon som helst betydelse en social kväll som denna, men ändå...
***
Var det någon som sa Holland?
Vi tar det igen. säg efter mig: det är ALDRIG laget som spelar bäst i gruppspelet som tar hem slutsegern!
***
Rysslands fantasispel igår, Buffons straffräddning mot Rumänien, Italien-Frankrike i en direkt avgörande gruppspelsmatch, tre mirakelvändningar av Turkiet...vilka oförglömliga fotbollsögonblick vi har bjudits på i detta EM!
Två-tre dagar in i mästerskapet fruktade jag att det skulle bli det tamaste någonsin. Nu sitter jag och försöker komma ihåg när jag senast såg så här mycket högklassig fotboll i ett sträck.
Och än är det långt ifrån över...
***
Någonstans under andra förlängningskvarten - tror det är precis innan Ryssland tar ledningen med 2-1 - kan jag inte hålla mig längre. Jag reser mig från soffan, sprintar upp till mobilen och drar i ren eufori iväg ett sms till den av den här bloggen tidigare så hånade R.T.F.P.
"Jag kapitulerar på samtliga punkter! Det här är den överlägset bästa fotboll jag sett den här turneringen!"
Ett knappt dygn senare och jag står fortfarande i allra högsta grad för de orden. Holland - turneringens dittills bästa lag - blev fullkomligen blåsta av banan och...ja, jag är mållös.
Kanske dags att omvärdera Sveriges insats en smula?
***
Lite av en gissning, men jag misstänker att Camoranesi får nöta bänk ikväll igen, avstängningarna till trots. Tror på följande italienska anti-Spanien-elva:
4-3-1-2
Buffon
Zambrotta-Panucci-Chiellini-Grosso
Aquillani-De Rossi-Ambrosini
Perrotta
Toni-Cassano
***
Svårt, svårt utan Pirlo. Måtte det gå vägen ändå.
***
Vad är oddsen på att Arshavin återfinns i Chelsea nästa säsong?
***
Vi avslutar med några bilder från midsommarhelgen som varit:

Emelie och Wilda spexar framför kameran


Jag och Emelie var dessertansvariga. Här visar jag upp en av våra tre kreationer: svåra kladdkakemuffins.


En gammal paraddessert: bärspäckad frozen Mojito Cheesecake.


Min bror i konversation. En trevlig och städad kille i divig Armanitröja.


Min bror ett par timmar senare, alkoholpåverkad och vältrandes i sitt eget smuts.


Jag - mitt i en blinkning - och Salvinho.


Emelie, vacker som en dröm.


Som hämtat ur ett avsnitt av "Sopranos"


Kvällens yngsta: Ginos son Danilo med vän.


Jag på midsommardagen, med en löjligt billig Wave i handen.


Wilda gör en grimas.

Bjuder på en bild från senaste gången jag firade denna underbara högtid, för två år sedan. Av vädret och ansiktsuttrycket att döma får vi hoppas på en repris imorgon.
Trevlig helg, så hörs vi antagligen på söndag igen!
***
Om jag har en likadan på Orhan från jobbet? Naturligtvis har jag det!

Heja Turkiet!

Gjorde ett litet misstag i mina uppdateringsrutiner vilket gjorde att fel version av detta inlägg hamnade på nätet.
Hoppas allt ska vara intakt nu.
***
Grattis alla ryssar! Ni spelade en underbar fotboll i två matcher och förtjänade avancemanget. Känns jävligt surt just nu men man kan i alla fall inte säga att det var orättvist.
Grattis också till R.T.F.P, aka Hammarbybloggen, aka Ubåtsälskaren. Visserligen ingen "full pott" i form av nio poäng, men nog fan får en andraplats i gruppen på Sveriges och de regerande europamästarnas bekostnad anses som full pott ändå.
***
Visste det sedan tidigare men blir ändå lika överraskad varje gång: stor underhållning att se fotboll tillsammans med Berghagen.
Så totalt förutfattade meningar, sådan hängivelse att få dessa bekräftade och sådant totalt hat mot Daniel Andersson. Vid en viss tidpunkt ville jag bara ställa mig upp och spontanapplådera vad jag tyckte var en bländande show, men jag höll mig i skinnet. Det var liksom inte läge för annat med tanke på den halvtryckta stämningen.
***
På allmän begäran, här kommer nu facit för kvartsfinalerna:

Portugal-Tyskland
Kolla nu noga, för det här skriver jag bara en gång (eller förresten, jag kanske upprepar det imorgon bara för att påminna er om vem som är bäst): det finns inte en chans i helvetet att Portugal slår ut Tyskland ikväll. Ballack & co visar att gammal är äldst och Cristiano Ronaldo får lämna turneringen gråtande och förnedrad.
Tony tippar: Tyskland vidare.

Turkiet-Kroatien
Tyvärr. Mitt nya favoritlag Turkiet är alltför sargat av alla skador och avstängningar för att kunna rå på ett tungt, svårspelat och intelligent Kroatien. Inte ens att man kanske får tillbaka den underbare Emre hjälper. Hoppet är det sista som överger människan men i det här fallet har jag inget för det. Inte Orhan heller.
Tony tippar: Kroatien vidare.

Sorry, man.

Holland-Ryssland
Hade Sverige stått för motståndet hade utgången varit mer oviss. Påståendet kan låta som ett skämt efter förnedringen igår, men faktum är att ett fungerande och organiserat Sverige skulle passat Holland sällsynt illa medan ett möte med Ryssland mest blir en styrkemätning mellan två identiska spelstilar. Och då är Hollands spelarmaterial överlägset. Guus Hiddink har måhända en sista överraskning i bakfickan åt sina landsmän, men det är å andra sidan Rysslands enda chans. Och den är inte stor.
Tony tippar: Holland vidare.

Spanien-Italien
Måste säga att jag är mer än orolig över den mentalitet som spritt sig som en löpeld alltsedan Italiens seger mot Frankrike i tisdags. "Jaha, italienarna hankade sig vidare, nu blir det väl final igen" måste vara världens mest använda uttryck bland förståsigpåare just nu, alla verkar ta för givet att det blir ett revanchmöte mot Holland nästa torsdag. Då skulle jag vilja påminna om att man först måste ta sig förbi min tippade slutsegrare Spanien, det lag som imponerat kanske mest av alla under detta EM och där alla nyckelspelare verkar ha prickat in en sensationell form. Ingen promenad i parken direkt. För att Italien ska kunna vinna krävs att man får igång Luca Tonis målskytte, att Panucci återigen överträffar sig själv i sin ovana mittbacksroll, att traditionens makt verkligen är så stor som det sägs OCH - framför allt - att "gli azzurri" får fortsätta att vara underdogs. Jag tror att det kan gå, men är allt annat än säker.
Tony tippar: Italien vidare.
***
Affären är klar. En viss MacBook air är nu i min ägo. Nu måste jag försöka lära mig hur allt funkar - vilket inte är det lättaste för en som inget kan om teknik - samt försöka undvika Interpool.
***
Jag älskar att skriva om Francesco Coco. Tror att det kan ha att göra med att jag i själva verket vill vara honom.
I mitt nästa liv vill jag också födas med en sanslös fotbollstalang, begåvas med ett utseende som får vem som helst att smälta, få miljonkontrakt kastade över mig och spela i klubbar som Milan, Barcelona och Inter innan jag fyllt 25 - och sedan kasta bort allt det bara för att kunna gå på klubbar i Milano, ligga med modeller och vara med i "kändis-Robinson".
Det är min bild av ett liv det!
Fast vill man vara allvarlig för en stund kan man säga att Coco är ett lysande exempel på hur pengar kan förstöra en spelare. En enkel lantispojke från Sicilien får smak för det ljuva livet, nöjer sig med det och kastar därför bort det som en gång tog honom dit - den enorma talang han faktiskt var i besittning av. Och när man sedan inte har något fotbollsspelande kvar utan bara är känd för kändisskapets skull, ja då blir man en "Robinson-Robban", en kille på skvallersidorna som folk snackar skit om. Att Coco egntligen är ett offer är det ingen som bryr sig om, folk skrattar hånfullt vidare åt att en domare tvingar honom att knäppa skjortan i rättssalen eller att han dyker upp på träning med en cigarett i munnen när han får chansen att provspela med Manchester City. Vilken lantis. Jävla sicilianare. Var han ens särskilt bra på fotboll? Knappast, han fick väl sina kontrakt tack vare utseendet. Allt det där, ni vet.
Men egentligen, vad tjänar det till att vara allvarlig? Har ingen aning om vad man ska göra åt saken. Det går inte att stoppa pengaflödet inom fotbollen och jag kan inte ens säga att jag har så värst mycket emot det heller. Allt jag kan göra är att konstatera att det skördar sina offer och att Francesco Coco är ett av dem..
Och sen håna vidare.

Italien lever, helvete vad skönt! Sjukt trött idag men när utgången blev som den blev kan man ju inte säga något annat än att det var värt besväret.
"Vilken jävla styrka att vinna mot Frankrike trots att han som ska göra målen avslutar sämre än Charlie Davies" får jag på sms (morgonen efter!) av en som borde veta, och jag kan bara instämma.
Har någon haft mer oflyt i detta EM än Luca Toni?
Det är som Fjellström säger, han kunde ha lett turneringens skytteliga vid det här laget.
Borde kanske ha gjort, till och med.
Toni är Italiens sparkapital, får man igång honom kan laget ta det där sista avgörande steget som krävs för EM-guld.
Om inte, tja då blir det nog respass mot Spanien.
***
Desto tyngre var det tidigare under kvällen. Hela vägen ut till Värmdö bara för att inkassera en svidande 2-3-förlust, det var inte direkt vad jag hade hoppats på. Matchen som sådan påminde inte så lite om den mot Vaxholm, under långa stunder kändes det som att varje Huddingespelare spelade i sitt eget lag. Mot Tyresö hade vi samma problem men lyckades bryta mönstret och spela ett bättre lagspel än någonsin i andra. Nu fastnade vi i samma spår och åstakom bara små förbättringar periodvis.
Och så det här med alla brända målchanser. Är det något det här laget behöver bli bättre på är det effektiviteten framför mål. Igår räknade jag till tre soprena - tillika missade - frilägen under matchen och dessutom gjorde vi vårt ledningsmål på en retur som aldrig borde blivit en retur eftersom det första skottet borde varit mål från början. Fattar ni? En person med lite mindre vinnarinstinkt än Denise hade aldrig fått chansen att skjuta en gång till i det läget och hela situationen hade då bara varit ännu en av de där målchanserna som oförklarligt gick upp i rök.
Svårt att vinna om man ger sig själv sådana förutsättningar.
***
För första gången sedan jag hoppade på det här projektet kan jag dessutom säga mig vara riktigt missnöjd med en enskild spelares insats.
Det är ovanligt.
Så länge alla gör sitt bästa ute på planen har jag aldrig något att säga om resten, men när en människa så uppenbart brister i både kunnande och framför allt inställning - och sedan dessutom har mage att kritisera andra - är det inte okej. Gjorde mig nästan surare än själva förlusten.
***
Sveriges bästa blogg under fotbolls-EM? Tja, enligt Expressen.se:s (!) läsare är det i alla fall Robert Laul som skriver den. Vad de där läsarna i så fall gör inne expressen.se vet jag inte men jag antar att det under såna här mästerskap frodas många allätare.
Eller så är det kanske är kontaktannonserna i Expressen som lockar, vad vet jag?
Här är i alla fall listan i sin helhet:


Som synes placerar jag mig på en hedrande andraplats.
Tack alla läsare för det erkännandet!
***
Måste för övrigt vara första gången i världshistorien som jag lyckas pricka in en startelva på förhand. Ett gott betyg...till Donadoni.
***
Francesco Coco, den gamle stöten, fortsätter att briljera. Inte på sportsidorna - det var onekligen ett tag sedan nu - men väl i Italiens alla skvallerblaskor.
Anledning (den här gången): han stegade nyligen in i Milanos tingsrätt - dit han var kallad i egenskap av vittne till en bilolycka - och som den latin lover han är var han iförd en totalt uppknäppt skjorta.
Coco blev såklart tagen i örat av domaren och tvingades genast knäppa skjortan igen, men det tar naturligtvis ändå inte ifrån honom några av de kreddpoäng en sådan entré ger.
Vilken artist.

Coco i discoversion - ett av tillfällena då det är okej med uppknäppt skjorta...
***
Ekwall är bäst på den listan, by the way.
***
Ingen mer egen fotboll för min del på ett tag. Matchen igår var mitt sista event med laget innan Teneriffa på tisdag, och väl hemma dröjer det ytterligare fyra dagar innan något är inbokat, det vill säga avresan till Gothia.
Känns konstigt. Å andra sidan har jag en höstsäsong att planera så helt sysslolös blir jag ju inte.
***
Ikväll: Sverige hemma hos mig tillsammans med Berghagen, Tysken, min gode vän målaren/ljudteknikern och kanske några till.
Betydligt mer avslappnat än igår.

Extrem lugn helg bakom mig, nästan enbart spenderad i TV-soffan med alkohol, tilltugg och EM-fotboll. Hur skönt som helst, även om resultaten inte gick med mig varken under fredagen eller lördagen.
Den här söndagen tillbringar jag i vanlig ordning på Andys med ganska mycket jobb, de här snabbt ihopskrivna bloggraderna och ett par tyska direktpassningsövningar på DVD, som antagligen hamnar på tjejernas scheman någon gång i höst.
Ganska trevligt det också.
***
Domare Övrebrö ber idag Italien om ursäkt för det felaktigt bortdömda målet, och italienarna godtar den. Om än lite surt. Hur besvikna man än är på att återigen vara på väg att (enligt egen utsago) bli utdömda ur ett mästerskap kan man inte låta bli att credda faktumet att den här killen faktiskt erkänner sitt misstag. Ingen pratar i alla fall om korruption än, bara det får anses vara en sensation i det här läget.
Jag för min del, har naturligtvis full förståelse för att misstag kan förekomma och tycker för övrigt att den där Övrebrö verkar vara en sällsynt skön prick.
Däremot måste jag säga att det känns en smula skumt att en domare lyckas se en spelare som ligger ner och upphäver en offside 10 meter bakom målet (Panucci - och ja, jag hävdar fortfarande att det är feldömt av Fröjdfeldt) medan en annan kan missa en spelare som upphäver offside en-två meter precis framför situationen.
Dags för videogranskningar snart, UEFA?
***
Och straffen då? Vad säger man om den?
Jag säger i alla fall så här: vill man blåsa för en sån grej är det naturligtvis helt okej. Panucci håller ju faktiskt i sin motståndare och hindrar honom därigenom från att komma åt bollen.
Fast då ska man såklart vara konsekvent och blåsa för alla sådana situationer i straffområdet. Och i så fall skulle varje match i ett EM  - inklusive Italien-Rumänien - innehållit 50-60 straffsparkar. Och så har ju som bekant inte varit fallet.
Hade dock varit kul för publiken om inte annat.
***
Det stora samtalsämnet i Italien är annars den så kallade "biscotton", "kexet".
Det betyder, fritt översatt, att Italienarna är livrädda för att Holland medvetet ska lägga sig mot Rumänien på tisdag och därmed spela bort både Italien och Frankrike från avancemang. Precis som för fyra år sedan, då man fruktade att Sverige och Danmark medvetet skulle spela 2-2, vilket de också gjorde.
Det känns som om tiden stått stilla.
Jag tror italienarna borde koncentrera sig mer på att spela fotboll och mindre på att konspirera. Om Holland vill lägga sig mot Rumäninen så gör de det, då finns det inget någon kan göra åt saken. Det är inte Hollands fel att Italien ligger så uselt till i tabellen (eller jo, på sätt och vis är det ju det men ni vet vad jag menar), den här situationen har de själva satt sig i.
Vore jag Marco van Basten skulle jag helt klart uppmana mina mannar att förlora. Om Italien eller Frankrike går vidare kan de mer än väl vinna hela skiten medan Rumänien - som i och för sig inte ska underskattas - på förhand känns som en betydligt behagligare uppgift.
Hoppas alltså att Hollands förbundskapten är renhårigare än jag.
***
Faktum är att italienarna borde vara ganska glada. Trots två usla resultat har de som genom ett mirakel fortfarande ödet i sina egna händer. Nästan.
Förlorar Rumänien mot Holland på tisdag - vilket väl får anses som ganska troligt om nu inte holländarna bestämmer sig för att fuska - räcker det alltså för Italien att spela oavgjort mot Frankrike, så länge resultat INTE blir 0-0.
Vinner Italien över Frankrike krävs det att Rumänien slår Holland - vilket inte kommer hända om nu inte holländarna bestämmer sig för att fuska - för att Italien ska missa avancemang.
Okej, inget drömläge kanske, men efter en stortorsk och en oavgjord kunde det onekligen vara JÄVLIGT mycket sämre ställt.
***
För övrigt är jag mycket nöjdare med Italiens startuppställning mot Rumänien, men till nästa match MÅSTE Donadoni våga spela Cassano från start. Man behöver inte vara fotbollsexpert för att se att den mannen är i toppform.
***
Holland som slutsegrare? Glöm det! Kom igen, ni vet väl att det aldrig är lagen som imponerar mest i gruppspelet som vinner! Då tror jag mycket mer på de kämpande lagen där nyckelspelarna visat toppform.
Som Spanien eller Tyskland.
För att inte tala om ifall någon av Frankrike eller Italien klamrar sig vidare, då blir de fullkomligt livsfarliga! Fast det kan nog bli svårt, tror tyvärr att de slår ut sig själva via 0-0 på tisdag.
***
Sverige kommer däremot att klara av det här. Man fixar det där krysset mot Ryssland och därefter tror jag mycket väl att  Holland kan besegras i kvarten. Klarar vi att hålla nollan första halvtimmen skulle jag till och med våga sticka ut hakan och påstå att det är FÖRDEL Sverige.
Med Zlatan i laget såklart. Det är en förutsättning. Om gårdagens match mot Spanien visade någonting så är det hur totalt natt och dag Sverige är med respektive utan sin Ibra.
***
Kan någon tala om för mig vilka droger Danne Andersson går på? Och om han i så fall kan tänka sig att dela med sig?
Hur är det möjligt att en mittfältare kan vara så totalt odominant i en serie som Allsvenskan och sedan gå in och vara så totaldominant i en tävlingslandskamp mot mittfältskungarna Spanien?
Det övergår fan mitt förstånd.
***
Min lördagsmeny i sin helhet:
-Frukost enligt tallriksmodell.
-Västerbottenostpaj.
-STOR jävla chokladboll från Waynes.
-Chips med dipp.
-Ostbågar.
-Godis.
-Öl, mängder av öl.
-Lite, lite rosévin.
Tur att det bara är fotbollsmästerskap ett par dagar varannat år. Annars hade jag varit inspärrad av någon arg dietist för länge sedan.

I det italienska lägret är allting top secret just nu. De senaste tre träningarna har varit totalstängda för journalister och det har därför skapats enorma rökridåer om vilka som ska starta i kvällens ödesmatch mot Rumänien.
Den enda säkra förändringen är att Del Piero kommer att spela och ta över lagkaptensbindeln från Buffon, det har Donadoni gått ut med. Däremot vet ingen vems plats han kommer att ta eller vilken formation man kommer att ställa upp med. Mitt tips är att det bli minst två renodlade forwards den här gången, men det skulle lika gärna inte kunna bli så.
Fast journalister vore inte journalister om de inte grävde och naturligtvis har italiensk media ändå lyckats luska ut ett och annat. Till exempel väntas "gli azzurri" peta BÅDA de ordinarie mittbackarna från Hollandsmatchen och istället komma till spel med mittlåset Panucci-Chiellini (Grosso och Zambrotta på kanterna).
Två ytterbackar som mittbackar?! Hur ska det gå? Tja, knappast sämre än sist i alla fall...
Sedan hoppas jag verkligen att De Rossi får chansen på mittfältet den här gången. Han i en position alldeles framför backlinjen sist hade kunnat förhindra de där holländska djupledsbollarna som varken Materazzi eller Barzagli hade något att sätta emot. Ambrosini må vara i storform, det är ändå klasskillnad på honom och De Rossi och att inte inse det är snudd på tjänstefel av Donadoni.
Offensiva mittfältet/anfallet är en formsak (förutom den givne Luca Toni), men för min del tycker jag inte att Camoranesi är en världsspelare i någon annan position än som högermittfältare i ett rakt 4-4-2. Jag hoppas att det blir han som ryker till förmån för Del Piero, tycker det vore roligt att se Di Natale ännu en gång.
Om nu inte Cassano...nej så blir det väl inte, men det skadar inte att drömma!
18:00 har vi svaren. Jag kommer inte att missa när världens bästa landslag gör ett nytt försök att ta sig in i den här turneringen.
Gör inte det du heller!
***
Stum av beundran över tjejernas insats igår.
Att som F18-lag gå ut och spela jämnt mot ett Tyersö FF med nio (nio!) ordinarie A-lagsspelare i truppen är tamejfan helt jävla enormt! Var visserligen säker på att det kunde gå vägen redan innan matchen, men som det hela utvecklade sig (läs: så utspelade som vi var i första halvlek) var det ingenting annat än en bragd att dom orkade resa sig och göra en andra halvlek där alla jobbade stenhårt för varandra - och dessutom stundtals spelade briljant fotboll.
Är vanligtvis inte den sentimentala typen men det är fan nästan så att jag blir tårögd när jag tänker tillbaka på det. Det kändes som Rocky 1, där Rocky visserligen förlorar mot Apollo Creed men ändå blir den moraliske vinnaren i allas ögon. Ni vet hur det gick sen där - det kom en Rocky 2 och Rocky spöade skiten ur Apollo. Chansen är stor att Huddinge och Tyresö möts igen i slutspelets senare omgångar och då ska vi fan se till att fixa en repris som Sylvester Stallone själv hade varit stolt över.
Jag vet att det här är totalt ointressant för 99 procent av mina läsare men det skiter jag i. Jag måste få ta tillfället i akt och berätta om varje enskild spelares insats. Bara för att jag är så jävla stolt över dom.

Linda
Aldrig sett henne bättre. Fantastisk spelförståelse i utrusningarna och en dubbel fällknivsräddning i andra halvlek som var bland det svettigaste jag sett.

Johanna
Utspelad och förnedrad i början av första halvlek. Gick ut, fick instruktioner, kom in igen - och satte inte fot fel under hela resterande matchen. Ett hjärta och en förmåga att lyssna och ta till sig utöver det vanliga.

Sandra M
Lagets modigaste, gick in i varje närkamp utan att bry sig det minsta om sin egen kropp. Dessutom väldigt intelligent, har ett rörelseschema som vilken ytterback som helst kan vara avundsjuk på. Fick en boll i skallen och därefter vilade vi henne för hennes egen skull, även om jag personligen alltid skulle vilja ha henne på planen.

Teréce
Grymt snyggt damfotbollsmål på slutet, men att bara nämna det skulle kännas kriminellt med tanke på vilken enorm försvarsinsats hon gjorde matchen igenom. Snabb, stark, följdsam, teknisk och totaldominant i försvaret. Världens minsta jätte.

Serena
Hade det svårt i första halvlek, kom ofta på mellanhand och fick försöka försvara sig ensam mot tre-fyra Tyresöspelare åt gången. I andra hittade hon samspelet med Teréce, tog rollen som stötande mittback - och blev enorm igen. Vet inte hur många farligheter hon stoppade innan de ens hunnit bli farligheter, men många var det i alla fall. Andra halvlek är den bästa jag någonsin sett henne spela, vilket inte vill säga lite för en spelare som redan är ordinarie i A-laget. Klass rakt igenom.

Erika
Kanonmatch, som alltid nuförtiden. Inte en fot fel försvarsmässigt, så gott som alltid spelbar offensivt. Har en tanke med allt hon gör, slänger inte iväg en enda boll i onödan.

Lina
Otacksam första halvlek, i ordets rättaste bemärkelse. Sprang säkert en mil utan att få ut någonting av det. Hon löpte inte för laget och laget löpte inte för henne. När alla började spela för varandra i andra halvlek fick hon äntligen lön för mödan och började dominera mittenriket - offensivt och defensivt - med sin sällsynta blandning av kämparglöd, teknik och spelglädje. Underbar att ha i laget, ett litet helvete att möta.

Felle
Totalt isolerad i första, kom ingenstans. En mardröm för motståndarna i andra med sina patenterade irrationella löpningar på vänsterkanten. När Felle får spela mot sånt här motstånd varje vecka i A-laget nästa år kommer hon lära sig vad som krävs för att ta sig förbi varje gång. Det blir det sista steget i hennes utveckling och efter det kommer ingen att kunna stoppa henne.

Jessica
Hur orkade hon? I första halvlek var det i stort sett hon mot Tyresö, en kamp hon förlorade kanppt. I en period under andra när vårt spel klickade blev det hon mot Tyresö igen - och hon vann! Hon ensam höll oss kvar i matchen under de svåra stunderna med sitt vägvinnande spel och pådrivande prat. Alltid stentuff, aldrig oshysst. Precis de egenskaper som en bra kapten ska ha, och en bättre kapten än hon går inte att finna. Inspirerad, inspirerande, rörande att se. En född vinnare.

Patricia G
Sen till samlingen, trött efter 70-talet minuter med U-laget dagen innan - och så hoppar hon in och visar oss vägen tillbaka in i matchen. Hennes framspelning till 1-2 var genialisk och gav alla hoppet och viljan tillbaka. Efter det var det bara vi på planen och hon är tjejen att tacka för det.

Alexandra G
När hon väl glömde bort sin jag-vill-bara-gråta-attityd och alla sina tusen smärtor - vilket vill säga i det mesta av andra halvlek - var hon bäst av alla 22 spelare på plan. Vilket inte vill säga lite. Den dagen hon lär sig glömma den attityden under en hel match är hon landslagsmässig. Jag skojar inte.

Emelie P
Gjorde en kanoninsats efter sina förutsättningar. Nyligen tillbaks från sjukdom och totalt utan kondition gick hon in på slutet på en helt ovan position och lyckades med bragden att fylla ut giganten Jessicas kostym. Det var rörande att se. Det är vad jag kallar hjärta.

Denise
På väg tillbaka till toppformen! Det märktes direkt igår att hon var stekhet, men eftersom hon var så isolerad på topp fick hon inte ut något av allt sitt löpande. Fast när hon väl började få understöd gick hon inte att stoppa, det magnifika målet var bara en av alla fantastiska saker hon gjorde på planen i andra halvlek. Var ytterst nära att avgöra vid ett flertal tillfällen.

Amen.
***
Inters värvningsbas Marco Branca verkar vara inställd på att ha Mancini i truppen även nästa säsong. 
Nej, det är ingen sensationell återkomst för tränar-Roberto vi pratar om, utan Romas yttermittfältare Amantino Mancini som eventuellt är på gång in. Roma har gett Inter tillstånd att prata med brassens agent och ett möte är spikat till slutet av nästa vecka.
Om transfern blir av skulle Mancini få axla rollen som lyxreserv. Knappast ordinarie i de viktigaste matcherna, men under säsongens gång finns det säkert utrymme för en spelare av hans kaliber.
***
Den här startelvan tippar Gazzettan på idag:
4-3-1-2
Buffon
Zambrotta, Chiellini, Panucci, Grosso
De Rossi-Pirlo-Perrotta
Camoranesi
Del Piero, Toni
***
De har sällan fel.
***
Imorgon blir det Sverige-Spanien hemma hos Tysken i Solna tillsammans med Göken, Magge, Berghagen och min gode vän målaren/ljudteknikern. Sverigematcher är som gjorda för att tittas på i trevligt sällskap med hög ljudnivå och många kommentarer, tycker ni inte?
Annat är det när Italien och Inter spelar, då ska det vara knäpptyst runt omkring, utan mobiltelefoner som stör (HÖR NI DET?!) eller sällskap och med full koncentration.
Vi hörs efter helgen.

Största vinsten för säsongen igår då vårt U-lag körde över stackars Solberga med modiga 11-2. För övrigt första gången någonsin i seniorsammanhang jag varit med om en match som slutat tvåsiffrigt.
Känns bra att just den oskulden fick tas med en vinst. 
***
Alldeles innan matchstart gjorde jag draget att flytta upp vår mittback Camilla på topp. Eller drag och drag förresten, det var inte direkt så att jag hade speciellt mycket till val med bara två forwards i truppen varav en kraftigt försenad. Camilla är rörlig, allround och har en bra bössa, av spelarna som fanns tillgängliga kändes hon som den som skulle fixa vikariatet bäst.
Den uppfattningen delades inte av vissa delar i publiken. Både jag och Grandmaster R. fick utstå diverse häcklingar från läktarhåll, i synnerhet från en supporter som vill vara anonym men vi kan kalla henne "Gullan".
Vad Camilla själv tyckte om beslutet visste jag inte, men när matchen var över hade hon i alla fall pangat in fyra mål och dessutom noterats för tre assists. Efteråt kom hon fram och tackade hon mig för att hon fick chansen att spela på så roliga positioner.
- Det är därför jag är tränare och du är spelare, svarade jag.
Och det är därför supportrar bara ska vara supportrar.
***
Scolari till Chelsea.
Borde väl betyda att Deco också hamnar där och att Lampard i så fall går till Inter?
***
Jag hoppas verkligen att Turkiet grejar det här. För Orhan på jobbet, för kebabpizzans och för den underbare Emres skull.
Turkiets sak är vår!
***
Någon förresten som tror att den "välkända klubb" som Ricardo Quaresma säger sig ha skrivit på för inte är Inter?
***
Till sist: dagens I-landsbekymmer:
I Västermalmsgallerian, alldeles vid huvudingången, ligger ett café med det kryptiska namnet "Espressobaren Dubbel W".
Hur fan hade de tänkt att det ska uttalas?
Jag menar, om caféet ska heta likadant som bokstaven i alfabetet - alltså "dubbel-ve" - borde det rimligtvis stå "Dubbel V" eller kort och gott "W" på skyltarna. I nuvarande utforming borde det logiska uttalet vara "Dubbel-dubbel-ve", och hur troligt låter det på en skala?
Kan det möjligen röra sig om ett tredje, helt okänt, alternativ som jag helt sonika är för korkad för att förstå innebörden utav? Hjälp emottages tacksamt och om någon - till skillnad från mig - har bollar nog att ringa och fråga hur det egentligen ligger till så är numret dit 08-6510880.
Jag blir så förvirrad.

Det finns två sätt att se på Sveriges EM-debut mot Grekland igår.
Endera kan man vara misstänksam mot Greklands förbluffande usla spel och fråga sig om det går att dra några växlar överhuvudtaget av den här segern.
Eller också kan man beundra en närmast perfekt taktisk svensk insats, signerad Lars Lagerbäck, och vråla rakt ut av glädje över den underbara fotbollsmagi som den store Zlatan Ibrahimovic åstakom med sitt 1-0.
Kollektiv och individualism i perfekt symbios.
Alternativ nummer två är fan så mycket roligare!
Grekland försökte - och i tre fjärdedelar av matchen såg de också ut att lyckas - med sin grisiga taktik: att inte spela fotboll för att Sverige inte heller skulle göra det. Sen - som i en romantisk hjältesaga - blev antifotbollen äntligen straffad av den vackra fotbollen, i form av Ibras maginummer.
Symbolik på hög nivå och framför allt tre otroligt sköna poäng.
***
Fast frågan måste ju ändå ställas: vad fan hände med Grekland? Maken till antifotboll har jag inte sett sedan slutminuterna av Sverige-Danmark i EM 2004 när båda lagen visste att de skulle gå vidare om 2-2 stod sig. Grekerna verkade totalt frånvarande, sekvensen i slutet av första halvlek när de bara stod och rullade boll i egen backlinje är ju med lite eftertanke helt bisarr! 
Kom att tänka på fallet med Ronaldo inför VM-finalen 1998, där det först aviserades att han inte skulle spela men där han till sist ändå var med, bara för att totalt oigenkänlig springa omkring som ett spöke i 90 minuter. Det här var lite samma sak, fast med elva spelare istället för en.
Vill inte låta alltför konspiratorisk (vilket jag ändå vet att jag gör) men kan det vara så jävla illa att det ligger någon typ av gigantisk spelskandal bakom det här? Antagligen inte, men håll med om att det verkade rätt misstänkt?
***
Daniel Andersson klarade sig utmärkt, men som matchen utvecklades var det egentligen ingen överraskning. Tempot på innermittfältet var lika lågt eller lägre än de få allsvenska matcher jag sett i år och i sådana sammanhang vet vi alla att Lill-Bjärred klarar sig utmärkt.
Om Lasse Lagerbäck medvetet förutspådde detta och därför valde att spela honom är det bara att lyfta på hatten för vår förbundskaptens taktiska slughet.
***
Läge att gambla lite nu, vila Zlatan helt mot Spanien och istället spara honom till Rysslandsmatchen? I mina öron låter det inte helt fel...
***
Minst fyra ändringar i den italienska startelvan är aviserade till Rumänienmatchen på fredag. I alla fall att döma av lagets träning igår och de italienska journalisternas tolkningar av Donadonis ord efteråt. In med Del Piero, Cassano, Chiellini och De Rossi, ut med Camoranesi, Di Natale, Materazzi och Ambrosini.
Trevligt med en reaktion från Donadonis sida (även om jag anser att Di Natale blir ett oskyldigt offerlamm), men jag vill fortfarande se Grosso!
***
Mannen, Myten, Målet, Mr Ibrahimovic.
För långt för att ha som rubrik, men jag lovade Emelie att det skulle med.
***
Mantrat "Ryssland tar full pott" som så flitigt hamrades in i vissa lokala mediakanaler hör man sannerligen inte mycket av idag.
Som någon rolig jävel uttryckte det: R.T.F.P. - R.I.P.
***
Eto'o till Milan? Kom igen nu, vi vet alla att det inte kommer att hända.
Killen är 27 år, han kan TIDIGAST bli aktuell för Milan om sisådär en 8-9 år.
***
Egna matcher både ikväll och imorgon gör att aktuella EM-fighter får spelas in och tittas på nattetid. Missade Spanien-Ryssland igår, det var första och sista matchen jag inte kollade på under detta mästerskap!
Sömnen blir givetvis lidande men vafan, det kostar att ligga på topp.
Sova kan man göra när man är död.

Svårt att hinna med allt nu. Otroligt mycket. För varje dum grej jag blir klar med verkar det komma upp två nya från ingenstans. Lidande blir i första hand den här bloggen.
Bara att bita ihop till efter midsommar, då brukar allt lugna ner sig. Och nu har dessutom nedräkningen till Teneriffa och två veckor utan att lyfta ett finger börjat. Känns förbannat bra.
***
Att Cannavaro missar EM är naturligtvis ett gigantiskt avbräck för Italien. 34-åringen hade ett rätt svajigt fjolår i Real, men den här säsongen har han åter varit i gammalt gott slag - vilket med hans mått betyder världens bäste mittback - och kommer därför att saknas oerhört av Buffon & co i den italienska backlinjen.
Jag skulle förstås - som vissa andra - kunna hävda att det här kanske är precis vad Italien behöver. En rejäl kris precis innan som både skakar om och svetsar samman laget, precis som inför VM 2006.
Fast då skulle jag  - som vissa andra - inte veta vad jag pratade om.
De som menar att Italien vann VM tack vare kriserna innan är bara delvis rätt ute. Naturligtvis berodde framgångarna mest av allt på alla stjärnor som alla lyckades leverera vid exakt rätt tidpunkt.
Och ingen lyste klarare än Fabio Cannavaro.
Han var fullständigt magnifik turneringen igenom. Insatsen mot Tyskland i semifinalen har redan tagit smått mytiska proportioner, många menar att det är den bästa match som någon fotbollsspelare någonsin spelat (personligen tycker jag att han var minst lika bra mot Australien i åttondelen, men det var såklart mot en annan typ av motstånd.). Som lagets kapten och ledstjärna var han dessutom en av de starkast bidragande orsakerna till att det bespottade Italien kunde resa sig ur askan, enas som grupp och vända alla sina svagheter till styrkor.
Man behöver inte vara indian för att se tecknen i skyn: Italien kommer att få det fruktansvärt tungt utan honom.
Den ende som nog ler lite i hemlighet är förmodligen Marco Materazzi. Mycket tyder på att han hade blivit petad om truppen varit intakt, nu får han istället chansen att spela ordinarie och göra en återupprättelse a la 2006.
Frågan är bara om han grejar det. Jag, Donadoni och alla som sett honom spela den gångna säsongen tvivlar.
***
Efter att ha sett Mourinhos första presskonferens som Intertränare går det åtminstone med lätthet att konstatera en sak: karln är ett språkgeni. Vilken otrolig italienska för att bara ha läst språket i ett par månader (själv säger han att det bara är tre veckor, men det kan väl ändå inte vara möjligt?)! Nästan så att man själv ligger i lä.
Kan han uträtta sådana förbättringar även med Inter blir det här nog ett roligt år trots allt.
***
Viktig bortaseger i F18-serien i lördags. Att slå duktiga och svårspelade Skå ute på Ekerö innebar inte bara tre poäng utan även att vi kunde ta tag i serien igen och bryta den miniversion av negativa trend vi varit inne i på slutet. Befriande, inte minst för mig och Grandmaster R, som jublade som två åsnor ute vid sidlinjen vid varje mål.
Själva matchen var jämn men hela tiden vår, undantaget en svår period mellan matchminut 20-35 som avslutades med att hemmalaget fick en feldömd straff och kvitterade. Hade de fått rida vidare på den vågen kunde något möjligen slutat annorlunda, men ett supermål av Super-Felle (tokhyllad av den lokala pressen efteråt) bara minuten senare gav oss tillbaka initiativet och därefter var det inget snack om saken.
Ikväll hoppas jag att vi kan slutföra jobbet hemma mot Boo FF. Sista matchen innan sommaruppehållet, vinner vi går vi till halvtidsvila som serieledare och sånt är naturligtvis psykologiskt viktigt. Saker och ting ser bra ut, men det gjorde de å andra sidan även mot Vaxholm så jag tar inte ut någonting i förskott.
Det blir spännande.
***
För övrigt vill ni inte missa Assyriska-Åtvidarberg imorgon, där jag väljer och delar ut pris till matchens lirare.
Om någon undrar blir det Martin Åslund.